De vanligaste julrätterna kommer från 50-talets bufféer – korngröt är den ursprungliga julgröten, berättar ÅA-etnolog
Den julmat vi ser som ett måste på julbordet i dag härstammar till största delen från 50-talets restaurangbuffébord. Varken sillen, den rökta laxen eller ens skinkan har längre anor än så, berättar filosofie doktor och etnolog Niklas Huldén vid Åbo Akademi. Åtminstone inte som självklarheter på julbordet.
– Min pappa, som är född i Munsala på 1920-talet, hade till exempel ingen skinka på julbordet. Det var något som han träffade på för första gången när han kom i kontakt med mammas familj. Den stora skinkan som traditionellt skärs upp på julbordet, den kom in i folkhemmen via restaurangerna.
Huldén säger att också de olika rotsakslådorna har sina rötter i julborden som serverades på de finare krogarna. Lådorna var tidigare festrätter som kunde serveras på större festligheter året om, medan de i dag är starkt förknippade med julen.
De fanns också tidigare i Sverige, även om de i dag inte är lika vanliga.
– I Sverige är man ändå ännu mera bunden till bufférätterna, eftersom både köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse har samma bakgrund.
Uppdelning mellan kött och fisk sen gammalt
I dag serverar många ett fiskbord som inledning på julmiddagen, och avslutar med ett upplägg av varma rätter där köttet ofta står i centrum. Det här kan vara en rest av att man tidigare fastade inför julen och avslutade med fiskfest på julafton, varefter skinka och andra kötträtter avnjöts på juldagen.
– Fastan var en 40 dagar lång period när man avstod från bland annat kött, och när den var över så vankades det fest, säger Huldén.
Den principen tycks ha följt med ganska länge – åtminstone på vissa håll i Svenskfinland.
– Inom etnologiforskningen här på ÅA genomför vi med jämna mellanrum undersökningar kring julmatstraditioner och flera äldre respondenter har svarat att deras tradition innefattade ett fiskbord på julafton och en fest med julskinkan i centrum på juldagen, men de nämner inte fastan.
Robin SjöstrandEn annan julklassiker är risgrynsgröten, och även om den har lite längre anor än buffetmaten, så kom den in i julfirandet så sent som i slutet av 1800-talet.
– Innan det var det korngröt som gällde. Man använde hela korngryn och de fick kokas ännu längre än risgryn – men julgröten kokades också då på mjölk, säger Huldén.
Gröt var även en vardagsrätt, men den gröten kokades på kornmjöl i stället för hela gryn. En annan vardagsrätt var saltad strömming, som troligen också letade sig in på de fattigare familjernas julbord. Men desto viktigare var den färska fisken.
– Färsk fisk på jul har långa anor i hela Europa. På kontinenten serverade man karp, men i Finland – och speciellt i skärgården – har julgäddan en central plats. Också i Roslagen i Stockholms skärgård finns den traditionen.
Lutfisken har hängt med ett bra tag, men den köptes oftast.
– Man kan göra lutfisk av gädda också, men det var få som faktiskt torkade den själv.
Walter Johansson/Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo AkademiPå 1800-talet och tidigare så var julen inte den festmåltid som vi känner i dag – men alla ville äta bättre på julen och man försökte alltid uppbåda det bästa som fanns i hemmet.
På 1900-talet, speciellt från seklets mitt, har fokuset på julen som en överdådig fest bara ökat, säger Huldén.
– Redan på 1950-talet fanns en stor diskussion om att julens egentliga mening har försvunnit och att mat och julklappar blivit viktigare än det kristna budskapet. När jag var barn på 70-talet så skulle julen igen vara enkel och återhållsam.
I dag är återhållsamheten som bortblåst och det blir mer och mer press på större och finare julbord, med godsaker och drycker som hör till.
– Men julgodis som knäck och motsvarande är också något som dök upp i mitten av 1900-talet. De innehåller mycket socker och stora mängder socker blev allmänt då, säger Huldén.
Innan dess bestod julgodiset av till exempel konfekt eller pepparkakor som hängdes i granen och man fick äta när julen städades ut – på tjugondag Knut i finlandssvenska hem och på trettondagen i finska hem.
Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo AkademiI början av 1900-talet var julbordens utseende också viktigt.
– Många respondenter har berättat om hur viktigt det var att julmaten ställdes upp vackert på ett särskilt serveringsbord. Det fanns ofta en speciellt julduk som bara användes då, och den kunde fortsätta från bordet och upp i taket. På julbordet fanns också så kallade skådebröd, dekorerade bröd som inte nödvändigtvis skulle ätas.
Utöver skådebröden har det överlag varit viktigt med färskt bröd under julen. När man under det övriga året fick äta torkat bröd så betydde julen att man festade på nybakat.
– Då var det ett sötsurt bröd som gällde, en slags blandning av dagens skärgårdslimpa och surt rågbröd. Men också kavringen, det kryddade och söta brödet, har en ganska lång historia som en del av julbordet, säger Huldén.
Den som vill äta traditionellt på julen får alltså koka helkornsgröt, äta färskgräddat bröd och en julgädda. Eller så kan man bara passa på att njuta av det moderna julbordet istället.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.