ÅU 25.11.2020 18:00

Annina Suominen

Varje år vid den här tiden dyker de upp – de smaksatta starkvinsglöggarna. Med mer och mer oväntade smaker slår de sig in på glögghyllan och väntar på att bli hyllade eller sågade. Här är fyra av årets versioner, testade av en erfaren ÅU-panel.

För ÅU:s del gjorde coronasituationen att vi inte kunde ta in några utomstående för att bedöma årets versioner av den (o)traditionella juldrycken, utan istället får de stackare som är kvar på redaktionen en sen fredagseftermiddag i november agera tyckare. Kim, Stefan, Jan-Ole och Robin får helt enkelt ta flaskan i vacker hand.

Den första glöggen som ställs fram är årets Blossas – det svenska företaget som ibland lyckas med fullträffar och ibland med riktiga bottennapp som inte alls smakar glögg.

Årets smak är myntathé, det vill säga grönt te och mynta, och flaskan är turkos och med ett mönster som ska påminna om marknaden i Marrakech.

Förväntningarna hos panelen är ställda därefter.

– Den här doftar inte särskilt inbjudande, säger Kim efter att han stuckit ner sin näsa i koppen.

Han får medhåll av resten av panelen. Myntan blir ett konstigt ackompanjemang till glöggkryddorna, tycker de.

Eftersom tillverkaren har meddelat att man kan dricka glöggen både kall och varm så inleds provsmakningen med kall glögg, men kopparna åker snabbt in i mikron. Det ger en viss förbättring.

– Definitivt bättre kall än varm. Men myntan ger lite Minttu-känsla, säger Robin och verkar inte helt förtjust i just det faktumet.

– Men den smakar ändå inte glögg, säger Stefan.

Panelen tycks vara av en ganska bestämd uppfattning att glögg ska smaka glögg.

Jan-Ole gillar däremot Blossan bättre som kall.

– Det blir för mycket smak som varm, säger han.

Prisvärd mehukatti utan kryddor

Nästa glögg som testas är Talvihetki, i år med en smak av äpple och röda vinbär.

– Doften för tankarna till Mehukatti. Som kall känns den mer som en läskande saftdryck, säger Stefan.

Koppen åker snabbt in i mikron.

– Den här är lite mer traditionell. Helt okej. Ganska neutral, är Kims expertutlåtande.

– Doften är lite konstgjord, men smaken är helt okej. Fast det är ganska lite glöggkryddor, fyller Robin i.

Jan-Ole kommer till slutsatsen att glöggen är besk. Men också söt.

– Åtminstone är det minimal glöggeffekt.

Men efter att panelen får se priset, så är de ändå överens om att glöggen är ganska prisvärd.

– Men det här är ingenting jag vill dricka efter att ha varit ute i snön en hel dag, säger Stefan.

Julig klassiker med tranbärstvist

Den tredje glöggen visar sig vara den mest traditionella i testet. Årets Loimu-glögg är en rödvinsglögg med tranbärssmak. Den här går hem hos hela panelen – men först efter att glöggen svalnat lite.

– Alkoholen smäller till i näsan. Det går inte att dricka utan att bränna bort näshåren, säger Robin efter att först ha tagit ut en rykande het kopp ur mikron.

De andra har vett att låta glöggen svalna inna provsmakning och under tiden studerar de flaskan.

– Den här flaskan är absolut snyggast av de fyra vi har, säger Kim.

– Absolut inte. Den är inte snygg alls. Konstig utformning, säger Stefan.

Men smaken gillar han.

– Den här smakar mer längre bak på tungan än de tidigare. Den är heller inte unken som många andra starkvinsglöggar.

– Traditionell glöggsmak, är Jan-Oles korta kommentar.

Men det är tydligt att han gillar den.

– Den är mest julig av dem alla, med fyllig smak. Det är lagom sötma, den är söt, men inte sliskig, säger Kim.

Mockarutor i en flaska

Den sista flaskan möts med en dos hälsosam skepticism hos panelen. Orsaken är att Rockys glögg utlovar smak av mockarutor.

– Doften ger ju vad flaskan lovar, säger Stefan, som sin vana trogen kalltestar innan uppvärmning.

– Den doftar ganska vedervärdigt som varm, men smaken är förvånande bra. Här finns en tydlig smak av glöggkryddor, säger Robin.

Jan-Ole gillar mockasmaken i glöggen.

– Jag kan tänka mig att de som gillar choko tycker att det här är en perfekt mix, säger han.

Efter att ha blivit tillfrågad om saken, visar det sig att Jan-Ole gillar choko.
Kim tycker också att smaken är bättre än doften.

– Men flaskan är gräslig. Den förtar intrycket.

Stefan tycker att drycken påminner om något av godisarna i Fazers bästa – men han kommer inte på vilket.

– Är det någon av dem som smakar mocka? undrar han.

Panelen är dock överens om att glöggen överträffade förväntningarna.

Överlag får Loimus vinglögg det bästa mottagandet, men vid en räkning av medelpoängen så får den ändå dela första platsen med Rocky mocca glögg.
Traditionellt och otraditionellt vinner, alltså.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln