Psykolog: ADHD ska inte vara ett hinder – fick själv diagnos som vuxen
Björn Sundström, 47, är psykolog och blivande psykoterapeut. Han är också sjöbevakare, utbildad institutofficer, har jobbat som taxichaufför och under flera år som utbildare vid Sjöbevakningsskolan.
Och han har ADHD. Diagnosen fick Sundström som vuxen.
– Jag ställer mig nog skeptisk till att ADHD skulle utgöra ett hinder för att jobba till sjöss, säger Sundström. Det är förstås möjligt men symtomen på ADHD kan variera lika mycket som det finns människor med den här diagnosen, säger Sundström.
Med facit på hand kan Sundström se att till exempel hans egen skoltrötthet i gymnasiet kanske hade samband med ADHD. Han märkte också då han som vuxen började studera psykologi och skulle skriva sin pro gradu att han behövde jobba i kortare intervaller för att orka läsa och skriva flera timmar i sträck.
– Jag är inte heller rädd för att ta till orda i sociala sammanhang, berättar Sundström. Men har min karriär innefattat förhastade beslut eller huvudlösa idéer som förorsakat fara för mig själv eller andra? Nej.
ADHD är en förhållandevis vanlig diagnos bland barn och unga. Varför det är så vet man inte, men det är möjligt att barn och unga lättare än tidigare får den här diagnosen. Det här i sin tur kan bero på att det utan diagnosticerade svårigheter kan vara svårt att få adekvat hjälp till exempel i skolan.
Av personer som diagnosticerats med ADHD som barn, har 60–80 procent kvar sin diagnos som vuxen.
– Jag tror att man kan mogna, men man gör det individuellt, säger Sundström. Dels handlar det om att vissa hjärnstrukturer rent fysiologiskt mognar lite senare än andra och dels handlar det om att man åtminstone till en del kan lära sig att kompensera för sådant som skapar svårigheter.
Allt det här borde man, enligt Sundström, beakta när en ung människa söker sig till sjöfartsutbildningen. Hjärnan utvecklas och det går att lära sig kompensera för eventuella tillkortakommanden – oberoende av vad problemen beror på.
Mediciner kan också vara till nytta. Själv äter Sundström ibland medicin för att inte behöva sätta så mycket energi på att till exempel bromsa munlädret eller bevara koncentrationen då han jobbar med monotona uppgifter.
– För de flesta är medicin inte avgörande. Det går också att fungera utan mediciner, påpekar Sundström som ofta stöter på villfarelsen att ADHD kräver medicinering.
Sundström efterlyser noggrannare och objektiva undersökningar som beaktar den egentliga funktionsförmågan och ser förbi diagnoser och mediciner.
– Jag tycker det är fel att dra alla över en kam, säger Sundström och påpekar att det finns många störningar som är värre än ADHD och som kan gå oupptäckta i en hälsogranskning. Personlighetsstörningar och missbruk är två exempel.
Ett tips till den som fått diagnosen ADHD och vill söka in till en utbildning där ADHD kan vara ett hinder, är att begära ett utlåtande av den egna vårdande läkaren, säger Sundström.
ADHD och ADD är inte samma sak även om där finns många gemensamma drag. Väsentligt på sjön är alltså enligt Trafi hur personen klarar sig utan medicin, om av en eller annan orsak medicin inte finns. Till skillnad från t.ex. diabetiker är medicinen för de flesta med neuropsykologisk funktionsnedsättning inte en fråga om liv och död. Medicinen hjälper bara att orka i vardagen som studera, fokusera osv. Brist på medicin försvårar, men kan ofta i viss mån kompenseras med ändringar i arbetet, stöd osv. Närmast att jämföra med att drabbas av någon akut sjukdom, som gör att du inte kan jobba. Trafi, läkare och psykologer behöver här läsa på och tänka om,