Förflytta dig till innehållet

Mentala tränare kan hjälpa också andra än idrottare – kunde hjälpa till med att förebygga ungas illamående

Mikael Heinrichs
två kvinnor och en man ler utomhus
Daphne Jensen, Susanne Agte och Anders Levin tror att mentala tränare kunde ha mycket att ge då det kommer till ungas illamående i samhället.

”Hjälpen finns närmare än man kanske tror”. Ungefär så kunde man summera budskapet som mentala tränarna Susanne Agte, Daphne Jensen och Anders Levin vill nå ut med.

Mental träning kopplas – åtminstone här i Finland – oftast ihop med idrottare som vill ta till ”det lilla extra” för att få ut det maximala i sin egen prestation. Men enligt trion har mentala tränare – eller coacher – också mycket att ge på annat håll.

– Människan är trots allt en psykofysisk helhet, och varför skulle man inte villa träna sitt eget välbefinnande på samma sätt som till exempel en idrottare tränar den fysiska biten, frågar Jensen.

– För de flesta av oss ligger de största utmaningarna i arbets- eller studielivet inte på den fysiska sidan, utan på det mentala planet. Det är den psykiska belastningen som ofta tär på oss, kraven ökar och orken tar slut, säger Agte.

Coaching handlar inte om att prestera

Jensen som arbetar som arbetslivscoach möter ofta kunder som är så kallade ”överpresterare” som äter hälsosamt, tränar mycket, sover bra – men som ändå mår illa.

– De går helt enkelt in och ”presterar” sitt liv. Det är på den punkten vi borde ändra vårt förhållningssätt, säger Jensen.

LÄS OCKSÅ

Susanne Agte säger att bland det första hon säger då hon träffar sina kunder och ger dem uppgifter att bearbeta är att ”det här får man sedan inte prestera”.

Mental träning kunde enligt henne vara ett sätt att förebygga och också lätta på illamående över lag.

– Många unga mår dåligt bland annat på grund av kriser i världen och coronatiden. Mental träning kunde vara ett sätt att behandla illamåendet redan innan det i värsta fall leder till diagnoser. Särskilt unga som grubblar mycket på olika saker och känner starkt om olika saker kan vara i farozonen då osäkerheten blir stor och svaren från olika håll blir motsägelsefulla, säger hon.

Baserar sig på forskning

Jensen och Agte är båda medlemmar i Föreningen för mentala tränare i Finland och certifierade inom sin bransch, Levin har utbildat sig via Folkhälsan och är också utbildare för andra mentala tränare.

– Mental träning i sig baserar sig på faktiskt hjärnforskning och har en stark vetenskaplig bakgrund. Under de senaste 20–25 åren har forskningen kring hur hjärnan fungerar gått framåt med stormsteg. Det man kanske lärde sig under psykologilektionerna i gymnasiet för 25 år sedan stämmer inte nödvändigtvis, säger Levin.

Begreppet neuroplasticitet är ett bra exempel. Neuroplasticitet hänvisar till de ändringar som sker i hjärnans organisation som resultat av erfarenhet. Det handlar i sin enkelhet om nya kopplingar som bildas i respons till förändringar.

– Man kan alltså lära också en gammal hund att sitta, kan man säga.

Friskvård, inte sjukvård

Jensen framhåller att man som mental tränare jobbar med hjärnans funktioner, inte emot dem. Det handlar helt enkelt om små tips och knep, ”hacks”, som man kan använda sig av.

– Samtidigt är jag väldigt mån om att poängtera att jag inte behandlar diagnoser. En mental tränares jobb handlar om friskvård, inte sjukvård. Båda vårdformerna behövs och utesluter på inget vis varandra.

Självhjälp

För Susanne Agte var det via hennes egna erfarenheter med miljökänslighet som hon blev intresserad av mental träning. Jensen i sin tur var med om att för cirka 15 år sedan gå in i väggen med en utmattningsdiagnos som resultat – och budet från läkarhåll att de inte kan hjälpa henne längre.

– Jag fastnade för mental träning helt enkelt på grund av det jag gick igenom i mitt liv just då jag råkade se annonsen om utbildningen. Jag kände att annonsen talade till mig och jag hakade på, säger Agte som tidigare gjort karriär inom finansbranschen.

Hon råkade ut för ett mardrömslikt drömhus med dålig inneluft som i sin tur ledde till en lång sjukdomsspiral – där inte ens läkare till slut kunde hjälpa.

två kvinnor och en man ler utomhusMikael Heinrichs
Mental träning handlar inte om en ”quick fix”, påminner trion.

– Då resten av familjen tillfrisknade efter att vi flyttat ut ur huset men mina symptom blev värre förstod de inte vad det kunde bero på. Men då jag slank in på mental träning insåg jag att de fysiska symptomen hade kopplingar till de traumatiska upplevelserna och blev friskare efter att jag prövade de metoder jag lärt mig under utbildningen på mig själv, säger hon.

Men någon frälsare är hon inte, det understryker hon också själv.

– Jag lovar aldrig, aldrig någonsin att jag kan bota någon.

Jobbar på ett annat plan

Det som dyker upp flera gånger under samtalet är att kopplingen mellan höjt välbefinnande inte nödvändigtvis alltid går hand i hand med skalan från fysiskt sjuk till fysiskt fri från sjukdom.

Ofta gör den det, men man kan också uppnå ett högre välbefinnande trots att den fysiska sjukdomen fortsättningsvis finns kvar. Samtidigt kan man vara fri från sjukdom utan att för den skull ha ett högt välbefinnande, det vill säga ”må bra”.

Mental träning + skolan = bra kombination?

Trion menar att det inte skulle vara helt fel att till exempel lära ut en del verktyg för mental träning också i skolan. Det finns en del kurser till exempel i gymnasierna där man fokuserar på studieteknik och också tangerar sådant som ingår i mentala tränares verktygsbackar.

Mental träning i ett nötskal

Mental träning är ett sätt att träna upp den mentala förmågan på ett systematiskt, långsiktigt och hållbart sätt.

Målet med träningen är att kunna må och fungera bättre genom att öka förutsättningarna för individen att orka med de förändringar och utmaningar som livet för med sig.

Mental träning kan innefatta olika verktyg inom personlig utveckling som tränar upp mentala processer, dvs. hur tankar, bilder och känslor styr beteendet och dagliga handlingar. Verktyg för träningen kan vara t.ex. muskulär avslappning, självbilds-, attityd-, koncentrations-, målbildsträning, stresshantering, teambuilding eller ledarskapsutveckling.

Det tvåspråkiga Förbundet för mentala tränare i Finland är en förening för utbildade mentala tränare som bland annat fungerar som intressebevakningsorgan. Förbundet har ett trettiotal medlemmar.

Förbundet ordnar tillsammans med Folkhälsan evenemanget ”Hjärndagen” den 19 november i Norrvalla och på distans. Det handlar om en inspirationsdag med föreläsare som svenska beteendevetaren, författaren och inspirationsföreläsaren Lena Skogholm, kognitionsvetaren och musikpedagogen Tanja Linnavalli och specialläkare inom psykiatri och psykoterapeuten samt läraren Ben Furman.

– I Finland finns det en djupt rotad vana av att man inte går till läkaren eller söker hjälp innan man så att säga har huvudet under armen. En mental tränare skulle i många fall kunna hjälpa i ett klart tidigare skede, säger Jensen.

Jensen och Agte framhåller ändå att mental träning inte handlar om en ”quick fix”. Det ställs krav också på kunden som måste vara motiverad att själv arbeta för att få till stånd en förändring.

– Det handlar mycket om att jobba med den egna självkänslan och de egna värderingarna, säger Agte.

Varför inte en mental buffert?

På samma sätt som man bygger en ekonomisk buffert kan man också bygga upp en mental buffert för att hjälpa en att klara av utmanande och svåra lägen. Och framför allt att lägga märke till de små signalerna som tyder på att allting kanske inte är som det ska vara.

– Människan är ett vanedjur som adapterar sig till rådande omständigheter. Om symtomen sakta smyger sig på vänjer man sig vid dem och reagerar inte nödvändigtvis på dem, påminner Jensen.

Den tvååriga utbildningen som den här trion gått består i grunden av att man under det första studieåret jobbar främst med sig själv och under det andra året börjar jobba tillsammans med andra – och också tar emot kunder. För att bli certifierad krävs att man avlägger ett yrkesprov och en del tilläggskurser.

– Det att man börjar med grundläggande saker som andningsövningar gör att många kan bli besvikna till en början, då man anser att man självklart behärskar den biten. Men redan det att man tycker att man inte har tid med sånt strunt är ett tydligt tecken på att man hittat rätt, säger Agte.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter