KONSERTEN: Stämningsfull och närvarande tradition när adventskonserterna i domkyrkan var tillbaka
Adventskonsert
- I Åbo domkyrka 27.11
- med Brahe Djäknar, Florakören och Akademiska orkestern.
- dirigenter Ulf Långbacka och Sauli Huhtala.
- Solister: Frank Berger, Milagros Samanamud Loli, Sabina Kyllönen, Otto Lindén m.fl.
- På repertoaren: Bach, Schubert, Kverno, Kostiainen m.fl.
Med beundransvärd effektivitet lyckas studentkörerna vid Åbo Akademi år efter år arrangera sina två adventskonserter i Domkyrkan.
Koristerna ställer upp som biljettförsäljare och vaktmästare och ser till att allt löper smidigt när publikströmmen fyller varje bänkrad i kyrkan. I år kontrollerades även covidintygen med samma pålitliga smidighet.
Lika mycket säkerhet och tradition sitter det i programplaneringen. Efter den inledande Bach-koralen där koristerna tågade in parvis och bar på levande ljus i den mörka kyrkan fick publiken höra en avdelning körmusik a cappella.
Sedan blev det julsånger tillsammans med Akademiska Orkestern samt en instrumentalavdelning utan kör, och det hela avslutades med ett stort slutnummer, den här gången två satser ur en mässa av Franz Schubert.
På lördagen reste sig publiken ännu efter applåderna till en gemensam Hosianna.
Inom dessa ramar hade man i år lyckats skapa ett balanserat program med både nyskriven musik, folkliga inslag och traditionella julsånger.
Värd en eloge är dirigent Ulf Långbackas förmåga att öva in programmet med handfast säkerhet – en stor del av konserten sjöngs utantill och såväl sångtexterna som de rytmiskt krävande partierna satt precist.
Trots att koristerna sjöng med ansiktsmask var klangen fyllig, från de elegant framförda harmonierna i Trond Kvernos Ave Maris Stella till något poppigare tonbildning i den sydafrikanska folksången Indodana.
Speciellt väl klangmässigt lyckades Brahe Djäknars version av Leevi Madetojas De Profundis med övertygande solo av Frank Berger.
Dock kunde jag inte undgå att tänka hur mycket ansiktsmaskerna påverkade framförandet. Medan texten kom fram förvånansvärt bra bakom maskerna skedde det ställvis på de melodiska linjernas bekostnad, och i de gemensamma numren med Akademiska Orkestern blev kören lätt överröstad.
Och medan Florakören briljerade med de täta harmonierna i Regina Angelorum av Pekka Kostiainen kunde framförandet kanske ha varit mera nyanserat utan mask.
Avsnittet med julsånger bjöd på vackra solistinslag av Sabina Kyllönen, Otto Lindén med flera ur körerna samt flera av träblåsarna i orkestern.
Trots att samtliga nummer för kör och orkester var arrangerade av Ulf Långbacka fanns det stor variation inom avdelningen, från den sofistikerade versionen av folkmelodin Nu må vi oss bereda till en traditionell Jul, jul, strålande jul och en svängig Gaudete ur Piae Cantiones.
En av konsertens höjdpunkter var Akademiska Orkesterns och dirigent Sauli Huhtalas tolkning av Jean Sibelius Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt där orkestern bjöd på fina linjer och flera av träblåsarna utmärkte sig i solistiska partier.
Orkestern hade bra balans även i Huhtalas melodiska orkesterstycke Tannenbaumvariationer där framförandet dock kändes mindre säkert än i Sibelius julsång.
I de avslutande Kyrie och Gloria ur Schuberts G-durmässa hade man anlitat sopranen Milagros Samanamud Loli som utomstående solist medan Frank Berger skötte tenorsolona.
Solisterna tolkade sina partier med precision och hördes bra över kören och orkestern men syntes dessvärre inte då de stod i skuggan framför orkestern. Med en fin dramatisk utveckling från Kyriesatsens vemod till en glatt sprudlande Gloria utgjorde numren ett festligt avslut på konserten.
I fjol uppträdde studentkörerna endast för kamera i en direktsändning på nätet och en mycket begränsad publik i domkyrkan. Kanske var det därför som traditionen kändes så närvarande i år – en tradition som uppskattas av såväl koristerna och orkestermusikerna som publiken.
Inka-Maria Nyman
Som fiolspelare i orkestern ber jag att få tacka för en bra recension! Det var trevligt att få vara med och underhålla en stor publik, och det viktigaste var att konserten kunde hållas överhuvudtaget och tryggt som man hoppas. Coronapass med granskning fungerade, och man är redan så van med masker att man känner igen sina spelkompisar från ögonen, de är alla olika.