Hotade hasselsnoken trivs på Åland – oklart hur stor populationen är
Herpetologen Tom Hoogesteger har länge haft ett intresse för kräldjur och groddjur. Han undersöker just nu förekomsten av hasselsnoken på Åland, för att kunna skydda arten.
– Det verkar som att de viktiga reproduktionslokaliteterna på Åland inte är särskilt hotade, även om hasselsnoken själv är hotad, säger Hoogesteger.
Hur många hasselsnokar finns det på Åland?
En vacker sommarmorgon tar herpetologen Tom Hoogesteger med Nya Åland på en fältstudie i Finström, för att inventera hasselsnok. Arten är hotad i hela skandinavien, men den åländska populationen är lite extra intressant eftersom det är den nordligaste i världen. Man vet inte exakt hur många hasselsnokar som finns på Åland, det kan vara allt mellan några hundratals till hundra tusentals.
– Jag har varit intresserad av reptiler hela mitt liv, men projektet med hasselsnoken har bara pågått i år, säger Hoogesteger.
Daniel VannanPlatsen för den här fältstudien hålls hemlig för att skydda arten, eftersom många ogillar förekomsten av ormar. Men miljön består av mycket berg, vilket är typiskt för hasselsnokar, och de gillar inte direkt solljus. Hasselsnoken är inte giftig, därmed har den inte någon annan metod för att skydda sig än att gömma sig.
Nya platser
Bara några minuter in i fältstudien hittar Hoogesteger ett ormskinn, han kan med hjälp av att studera mönstret avgöra att det kommer från en hasselsnok. Han hittar fler ormskinn längs med vägen, där till sist en hasselsnok dyker upp.
– Det här är en hane, det ser man på den tjocka och långa svansen, och färgen är lite rödaktig.
Hoogesteger berättar att en hasselsnok kan leva åtminstone 20 år och att han på den här platsen hittat flera hasselsnokar vid tidigare fältstudier. Hanar är ofta svårare att hitta eftersom de är vandrare, och därmed kan dyka upp lite var som helst, vilket ger en orealistisk bild av hasselsnokens krav på miljön.
Han försöker just nu hitta nya okända lokaliteter och lämpliga sätt att inventera hasselsnoken.
– Det är viktigt att vi får mer kunskap om förekomsten på Åland, så att vi kan skydda arten på bästa möjliga sätt.
Hasselsnokens reproduktion
Hasselsnoken vill ha en kroppstemperatur på ungefär 29 grader, och försöker uppnå det genom att exponera sig så lite som möjligt. De är även kända för att äta andra reptiler, som exempelvis skogsödlor, kopparödlor, små huggormar eller till och med andra hasselsnokar.
Senare under fältstudien hittar Hoogesteger en gravid hona, honorna är mer stationära, vilket gör dem lättare att hitta än hanarna.
– Som man kan se är honorna större och har en kortare svans, färgen på skinnet är mer grått än hanens.
Han förklarar även att honorna behöver mer värme, därför trivs de på berg, där de kan absorbera värmen direkt från berget. Honorna kan få mellan fem och tolv ungar, och föder i slutet på augusti eller i september. Han säger dock att honorna här är större än de i exempelvis centrala Europa.
– Sådana här bergsområden är viktiga för hasselsnokens reproduktion, det verkar som att de viktiga reproduktionslokaliteterna på Åland inte är särskilt hotade, även om hasselsnoken själv är hotad. Tidigare undersökningar har visat att delpopulationerna på Åland blir genetiskt isolerade från varandra av markanvändning, bebyggelse och bilvägar. Vandrande hasselsnokar dör ofta i trafiken. Under den här sommaren har jag själv hittat två överkörda hasselsnokar på bilvägar på Åland.
Hoogesteger har besökt 43 olika platser i år och hittat hasselsnoken på 14 av dem. Han har också hittat mycket skinn av vanlig snok, men har inte ännu i år sett någon huggorm.
Lizette Lövgård
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.