Georg Uppman, 90, miste benen och vill bo hemma — hemvården är räddningen
Pargasbon Georg Uppman uppskattar hemvårdens besök. Astrid Strömborg är närvårdare. Foto: Anja Kuusisto
För två år sedan var Georg Uppman tvungen att ta det svåraste beslutet i sitt liv. Läkarna sa att han måste välja mellan att låta amputera sina båda ben, eller så var slutet nära.
Det blev amputation och ett nytt sätt att leva, med hemvårdens dagliga besök.
– Jag vill bo kvar hemma så länge som det bara är möjligt, säger Uppman som fyller 91 i april.
Han har tillgång till assistent på vardagsmorgnarna, medan hemvården hjälper på kvällen och under veckosluten görs både morgon- och kvällsbesök från hemvården.
Att avstå från att köra bil var svårt
– Att avstå från att köra bil hörde till det svåraste, säger Uppman, som fortfarande bland annat tillreder många måltider själv.
Många i Pargas vet att det här är en man som har varit mycket aktiv i samhället, också närvårdaren Astrid Strömborg minns hur hon i sitt förra jobb i hotellets restaurang många gånger har serverat Uppman lunch.
Numera möts de också regelbundet men i helt andra tecken.
Astrid har jobbat i hemvården i sju år nu, hon är närvårdare till utbildningen och har gått i läroavtal.
Georg ”Gogi” Uppman är en av hennes kunder i det östra teamet i Pargas.
Det östra teamet omfattar Tennby och Muddais.
– I varje hus här har vi någon vi besöker, säger Strömborg då vi kör igenom Tennby som har en bra bit över 2000 invånare.
Lite tidig läggdags, annars är allt toppen
Tack vare att Georg Uppman inte har några bekymmer med minnet är det lätt att resonera kring mediciner, vård och stödbehov.
Läggdags efter klockan 20 känns väl tidigt, tycker Uppman som istället hoppas höra till kvällsrundans sista kunder, men i övrigt verkar han enbart ha beröm att utdela. Mycket beröm.
– Jag skötte min fru i de 10–12 år hon hade alzheimer. Hade själv också en hjärtinfarkt där i något skede. Men det är nu, efter det här med benen, som hemvården har kommit hit regelbundet.
Med rullstolen och utan ben förändrades vardagen radikalt
I det vackra hemmet i husets sjätte våning har Uppman vida vyer och en stor balkong. Men att ta sig ut går inte på egen hand, han kan till exempel inte hålla upp hissdörren och förflytta rullstolen på samma gång. Hissen torde förnyas.
Inne i bostaden finns en lyftanordning, en lift, som hemvårdarna använder som hjälpmedel när han ska upp och ner ur sängen. Den har han låtit flytta till vardagsrummet.
– I 33 år har jag bott här nu, vi flyttade från Helsingfors hem till Pargas år 1986. Jag vill helst bo kvar, hemma har man det bäst och sin egen frihet.
LÄS OCKSÅ:
Hemvården i Pargas jobbar i nya team
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.