Egen lista hade gett SFP ett mandat färre
I Egentliga Finland var SFP i valförbund med Samlingspartiet. SFP fick fem mandat i landskapets kommande välfärdsfullmäktige medan Samlingspartiet fick hela 18 stycken.
Under söndagskvällens rösträkning hade SFP ett tag häng på ett sjätte mandat, men valförbundets sista mandat gick till samlingspartisten Muhis Azizi.
Azizi fick 772 röster. SFP:s Carita Backas från Kimitoön fick 619 röster, och hade alltså behövt drygt 150 röster till för att passera Azizi och knipa ett sjätte mandat åt SFP.
Fyra mandat på egen lista
Hur hade det gått ifall SFP gått till val på egen lista? Det är förstås omöjligt att veta ifall partiet då hade fått fler – eller färre – röster än man fick nu.
Men om man utgår från de 9.252 röster som SFP fick i valet, så hade partiet på egen lista fått endast fyra mandat.
Merja Fredriksson, som nu var den femte och sista SFP:aren som tog plats i fullmäktige, hade då, enligt den d’Hondtska valmatematiken som används i Finland, fått jämförelsetalet 1.850.
Den 79:e och sista fullmäktigeplatsen i landskapet togs nu av SDP:aren Ali Alas med jämförelsetalet 2.331.
Det hade rentav varit rätt nära att SFP inte ens fått sitt fjärde mandat på egen lista, utgående från det antal röster partiet nu fick.
SFP:arnas röster
Niklas Guseff 2 152
Regina Koskinen 1 602
Robert Paul 1 136
Åsa Gustafsson 1 083
Merja Fredriksson 853
Carita Backas 619
Kjell Wennström 553
Veera Granroth 537
Mi Adolfsson 196
Ville Käldström 123
Fredrik Koivusalo 109
Henrik Solin 99
Marjo Sipilä 84
Catherine Sid 69
Ville Varjo 37
Outsidern Paul etta bland SFP:arna i Åbo
Inom ledningen för landskapets SFP var man medveten om att fler mandat, i valförbundet med Samlingspartiet, krävde att rösterna fördelades ojämnt bland partiets 15 kandidater.
Detta så att några SFP-kandidater kunde ta sig förbi tillräckligt många samlingspartister i rösträkningen.
Kretsstyrelsen hade i november konstaterat att rösterna borde fokuseras på cirka hälften av de 15 kandidaterna – ett beslut som i ÅU kritiserats bland annat av några kandidater som inte hörde till de tänkta toppnamnen.
En av kritikerna var SFP-kandidaten och läkaren Robert Paul från Reso. För sin egen del behövde Paul dock inte oroa sig. Med sina 1 136 röster lyckades han spränga sig in bland partiets tänkta toppnamn.
Paul fick tredje mest röster av landskapets SFP:are. I hemstaden Reso fick Paul endast 78 röster, men i Åbo fick han hela 692 stycken. Med det var han etta bland SFP:arna.
Rent teoretiskt hade SFP i valförbundet kunnat få klart fler invalda än fem om rösterna fallit nästan helt jämnt på ungefär två tredjedelar av partiets kandidater.
Å andra sidan riskerade partiet också att få färre invalda än nu, till exempel om rösterna hade fördelats väldigt jämnt på många kandidater, eller om några enstaka kandidater hade delat på en mycket stor del av partiets röster.
Texten är korrigerad angående antalet mandat om man gått till val på egen lista. Tidigare stod det felaktigt att partiet hade fått fem mandat även på egen lista.
Tack, ett d’Hondskt hjärnsläpp så här dagen efter (valet). Artikeln korrigerad.
Med 9252 röster är väl inte 1850 det sjätte jämförelsetalet utan det femte? Så med detta röstantal hade SFP hade fått fyra platser på egen lista.
SFPs politrucker lyckades inte med sina alltför tydliga styrningsuppmaningar. Att .ånga ville sätta sin röst på en obunden kandidat på SFPs lista var trevligt När man nu skall bygga ut och försvara välfärden är partipolitiken en bisak. Får man i alla fall hoppas.