ÅU 20.12.2018 06:451

I mars nästa år ska ÅA:s styrelse välja en ny rektor som inleder sitt arbete hösten 2019. ÅU-foto

1. Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
2. Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
3. Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
4. ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
5. Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?

Klicka på plustecknet invid kandidaternas namn för att kunna läsa deras svar.

[su_accordion]
[su_spoiler title=”Patrik Scheinin, professor vid Helsingfors universitet” open=”no” style=”default” icon=”plus” anchor=”” class=””]

Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
Vi hör alla till någon minoritet. Hur mycket olika grupptillhörigheter påverkar individens identitetsbildning och i vilken mån dessa blir aktuella i en förutsägbar framtid beror på hur samhället och debattkulturen utvecklas, minst lika mycket som vilka grupperingars identiteter blir aktuella eller tillåtna/tabubelagda att fundera på. Kort sagt tror jag nog att vi kommer att se en hel del mer av det du kallar identitetspolitik. Det är egentligen underligt att det talats så lite om till exempel hur det är att vara man, pappa och medarbetare i dagens samhälle. Det är varken mer självklart eller lätt än att växa till människa i övrigt.
Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
Bevara oss väl! Normalt bör universitetets ledning befatta sig med målsättning och förfaringssätt, inte beslut i enskilda fall utan riktlinjer. Men naturligtvis finns det undantag. Detta var tydligen ett synnerligen brydsamt undantag. Det var inte lätt för beslutsfattarna att främja ÅA:s strategi som gränsöverskridande, öppet och djärvt universitet – och samtidigt se till att studenter och personal upplever arbetsklimatet som tryggt. Jag är säker på att Bard förstår att en del av vad han skrivit upplevs som synnerligen osakligt av många. Jag tror dock på debatt, och på att det är hälsosamt att lära sig lyssna på och tala med människor som tänker olika än man själv. Att förstå och kommunicera förs ofta fram som viktiga färdigheter som man lär sig på universitet. Här tror jag vi kunde vara lite modigare, speciellt om studenterna själva föreslår eller vill delta i dylika evenemang. Arrangörerna och ordförande ansvarar till sin del för debattens gång, men egentligen är det nog var och en av deltagarna som ansvarar för sin del. Både som vuxna människor och rent juridiskt. Beter någon sig tillräckligt illa så tillrättavisas eller avlägsnas hen. Men sådant har jag aldrig själv upplevat i akademiska sammanhang. Mer vanligt är nog att publiken avlägsnar sig, om debatten inte är tillräckligt bra.
Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
Universitet är samfund där debatt och undervisning bör ha sin grund i forskning. Man får tycka och tänka som man vill privat, men sker debatten offentligt och som en del av det universitetet står för, så bör debatten nog beakta relevant forskning och argumentationen bör vara saklig. Universitet är underbara ställen där unga fiffiga människor har en möjlighet att ta del i och lära sig sådant. Det är ett stort ansvar som vi måste sköta väl.
ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
Att dylika överraskningar kommer att dyka upp när man minst väntar sig det – världen är stor och man får lära sig leva med att förutfattade åsikter och bekväma uppfattningar blir ifrågasatta. Det är egentligen det vetenskap handlar om. Har man tur kan man lära sig nya saker. Vi bör kunna föra en debatt om vad det vara må – och ändå göra det i en trygg och jämlik omgivning. Ansvaret för studenternas utveckling är stort, det måste man utgå från. Behöver planer omskrivas för att möjliggöra detta, så då gör man det.
Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?
Det upplever jag faktiskt. Mest för att människorna är så medvetna och på alerten. Och har så många synvinklar. Och säger till när det behövs. På universitet diskuteras ofta problem redan innan de dyker upp i vardagen eller växer sig stora. Men alltid är det fråga om människor, och aldrig är världen färdig – eller ens ett förträffligt universitet. Så ojämlikhet, diskriminering och rasism bör man alltid vara känslig för. Och ha mod att ta till orda, och orka söka lösningar på problem. Vad vore bättre än om unga människor genom sådana erfarenheter skulle lära sig att bygga en bättre tillvaro? Och är inte det just vad universitet egentligen är till för?
[/su_spoiler]
[su_spoiler title=”Moira von Wright, professor vid Ersta Sköndal Bräcke högskola” open=”no” style=”default” icon=”plus” anchor=”” class=””]

Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
Universiteten arbetar med långsiktiga perspektiv och långsam kunskapsutveckling, men forskningen och den högre utbildningen tar självklart också intryck av samtidens frågor och problem. Aktuella exempel är klimatomställningen, migrationen och demokratin. Samhällsdiskussionerna om människors olika identiteter och erfarenheter kan och bör givetvis hämta kunskap från forskningen, och samtidigt påverkar diskussionen också, direkt eller indirekt, universitetet som miljö. Det är viktigt att det finns öppna arenor för samtal mellan vetenskap, konst och politik.
Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
Rektor och övrig ledning har ansvaret och förtroendet att leda universitetet så att det kan utföra sina uppgifter väl. Kritiskt tänkande, seminarier och problematiseringar av olika perspektiv är grundpelare i det akademiska samtalet. Det finns en väl inarbetad pedagogisk form för dessa samtal där en central del utgörs av öppenheten och av att låta olika perspektiv komma till tals så att kunskap, intresse och olika argument, inte ideologiproduktion, står i fokus.
Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
Förutsatt att ett samtal följer den öppna och kommunikativa dialogens villkor är själva frågeområdet sällan problematiskt; inte bara rektor men varje medarbetare behöver rannsaka sig själv och fråga sig om man har ärliga föresatser, om man moraliskt kan stå för sina beslut och handlingar, och om de ligger i linje med universitetets idé och värdegrund.
ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
Frågor om diskrimineringsplaner, jämställdhetsplaner med mera förhåller sig i första hand till gällande lagstiftning och till verksamhetens övergripande värderingar. Tillförseln av nya perspektiv berikar universitetet och kan givetvis förändra synen på den egna praktiken och på vad som är rättvist på en arbetsplats. Precis som alla samhällsinstitutioner behöver också universiteten förhålla sig till de nya aspekter och diskussioner som kan uppkomma.
Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?
Ett universitet är en del av vårt samhälle och berörs av samma frågor och problem som resten av samhället. Ett universitet är också en stabil och kunskapsintensiv institution med traditioner som har överlevt olika politiska och historiska epoker, inte minst tack vare sin unika pedagogiska form och vetenskapens gränsöverskridande och internationella karaktär – och tack vare fokus på kritiskt tänkande, bildning och kunskap.
[/su_spoiler]
[su_spoiler title=”Mikael Lindfelt, dekanus vid ÅA” open=”no” style=”default” icon=”plus” anchor=”” class=””]

Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
Jag är inte helt bekväm med en fråga som i detta sammanhang vill veta om Åbo Akademi ”tvingas beakta [identitetspolitik] mera än tidigare”. Identitetspolitik rent allmänt är en framväxt av vissa enligt mig legitima insikter som betonar skillnader framför för givet tagna likheter mellan människor. Med utgångspunkten ”skillnad” framför ”likhet” finns det tre möjliga vägar framåt när det gäller samexistens. En är att låta fragmentiseringen fortgå tills identitetsgrupperingar är så finmaskiga att det knappt finns något gemensamt kvar att samlas kring. En annan är att erkänna skillnader, men inse att dialogiska situationer måste kunna skapas. En tredje möjlighet är att försöka komma bort från allt betonande av skillnader och i stället mera aktivt efterlysa det för alla människor gemensamma.
Den teoretiska diskursen har inom vissa områden rört sig i riktning mot alternativ tre, medan ”some-verklighetens” människor ständigt verkar bekräfta alternativ ett. Själv ser jag det andra alternativet som den bästa vägen vidare, där dialogisk respekt är en ledstjärna för att både bejaka skillnader och vara seriöst intresserade av ”den andra/de andra”.
Vad som beaktas som ”diskussioner om identitetspolitik” ska inte avgränsas till en viss grupps strävan att ordna offentliga paneldiskussioner, som förs som en ”åsiktsbrottning” i etiskt känsliga frågor. Om frågan handlar om man vid ÅA behöver mera av den typens diskussioner är mitt svar nej. Däremot behöver vi ständigt göra bättre på forskning baserad undervisning som beaktar relevanta frågor/erfarenheter hos levande människor och skapar grundlig kompetens hos våra forskare, lärare och studerande att hantera sådana frågor. Det ska ett universitet bidra med.
Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
I strikt mening är väl mitt svar ovan ett nej. Jag anser att man vid ett universitet ständigt för diskussioner om dessa slags frågor, men på de villkor som gäller för normal vetenskaplig kunskapsproduktion: kritisk evaluering, seminarier, argumentationsanalys, källkritik och diskussioner. Detta är den primära formen för debatt för forskare och lärare vid ett universitet.
Experter formade av denna vetenskapliga praxis ska kunna användas på olika sätt, i debatter och diskussioner, vid universitet och i andra forum. Varken universitetsledning eller rektor ska i princip blanda sig i tillställningar som skapas vid ett universitet, av till exempel ämnes-, student- eller personalföreningar i syfte att använda sig av expertis för att förstå fenomen bättre eller för att popularisera vetenskaplig forskning.
Däremot är ett universitet inte någon öppen samhällsarena för vem som helst att agera på. Ett universitet är en autonom organisation med tydliga målsättningar och en given värdegrund, helt i likhet med en offentlig skola.
Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
Se mina svar ovan. Om ”debatteras” förstås som en offentlig tillställning av åsiktsbrottning – i stil med politiska debatter i media – är frågan alldeles för smal. För mig finns det inga särskilda begränsningar på frågeställningar. Det viktiga är att de hanteras med de normala arbetssätt som används vid universitet. Än en gång: Det finns få institutioner som debatterar så mycket och så grundligt som man gör vid ett universitet, så låt universitet få vara de slags institutioner där de gör mest nytt för samhället. Inte vill väl någon heller att domstolar ska börja pröva sina fall genom att avstå från grundliga argument, väl förda resonemang av kompetenta personer och i stället införa offentliga debatter med olika åsikter om dessa fall?
ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
Åbo Akademi är redan nu en internationell arbets- och studieplats. Vi har studerande från hela världen, liksom vi har forskare och lärare från hela världen. Vi får besök från hela världen och vi åker ut på konferenser, utbyten, mobilitetsbesök, laboratorier, besöker bibliotek, samlingar och liknande överallt i världen. Åbo Akademi är utan tvekan en av de mest internationella miljöerna på svenska i hela Finland.
Givet denna utgångspunkt måste vi noggrant analysera och reflektera över om vårt engagemang, våra strategier och handlingsplan. Vi måste kunna fråga oss om vårt diskriminerings- och jämställdhetsarbete håller den nivå som förutsätts fungera i en internationell miljö. Min erfarenhet är att vi är bra på att hantera vissa slags diskrimineringar, medan vår beredskap/kompetens för att hantera andra dimensioner inom diskriminerings- och jämställdhetsarbetet är sämre. Det utvecklingsarbete som fokuseras på måste beakta att vi är en multireligiös och multietnisk miljö.
Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?
Vi ska inte ställa universitet och övrigt samhälle mot varandra. Utifrån mitt svar ovan är mitt svar tudelad. Stora delar av Åbo Akademi arbetar på villkor som utgår från att vi är en internationell miljö. Det finns alltså en viss vana och kultur att verka inom ramen för en internationell kontext. I det specifika avseendet är ett universitet som vilket multinationellt företag som helst: det finns en viss kunskaps- och erfarenhetsbank att utgå från, men detta faktum är i sig inget skydd mot ojämlikhet, diskriminering och rasism. Det handlar inte om system utan om människor och människors erfarenheter. Vi måste ständigt arbeta för att bli bättre på att bemöta olika slags ojämlikhet, diskriminering och rasism.
[/su_spoiler]
[su_spoiler title=”Malin Brännback, dekanus vid ÅA” open=”no” style=”default” icon=”plus” anchor=”” class=””]

Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
Det är helt klart så. Då utvecklingen i samhället och vår globala omvärld allt mer och under en längre tid individualiserats, och då den enskilda individens röst får större genklang framför det kollektiva, då berör det ÅA och även andra organisationer. ÅA existerar inte i ett socialt vakuum utan påverkas av förändringar i sin omgivning och skall utvecklas i samklang med sin omgivning. Som även andra organisationer har ÅA ett ansvar att föra en lyhörd dialog med sin omgivning, sin personal och sina studenter.
Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
ÅA kommer snarast att utveckla principer för hur ÅA:s utrymmen kan användas. Detta framdrivs av styrelsens godkända fastighetsstrategi 2017-2025 (godkänd 17.8.2017) som utmynnar i att den totala mängden kvadratmeter som ÅA verkar i måste minskas fram till 2025. I och med att Aurum nu byggs och ÅA avstår från Axelia 2021, avstår vi också från fyra stora auditorier. Det finns planer på att Gadolinias campus byggs cirka 2023. Då förlorar vi ytterligare tre stora auditorier, totalt sju auditorier. I Aurum kommer det att finnas ett stort auditorium.
Vi har fortfarande behov av stora auditorier, dels på grund av stora grundkurser men också för allmänna tentaminas, disputationers och inträdesförhörs skull. Det behövs dessutom utrymmen för e-tentamina och mindre grupparbetsrum.
Därför måste ÅA se över sina principer för hur och när utrymmena används. Enligt planerna skulle förtur ges till vår egen undervisning, därefter kan föreningar vid ÅA eller utomstående boka. Troligt är också att auditorierna kommer att beläggas med hyresavgifter. Fram till åren 2023–2024 kommer ÅA att ”bo rätt tätt”. Diskussioner förs med Åbo Universitet, Åbo yrkeshögskola och Novia för hur vi ska kunna utnyttja gemensamt och effektivast de utrymmen som finns i Åbo.
Dessa diskussioner har förts en längre tid redan och det är en tillfällighet att principerna för fastighetsanvändning sammanfaller med debatten om vem som får debattera i ÅA:s utrymmen. Dessa principer ska godkännas av ÅA:s ledning. Rektor bär alltid det slutliga ansvaret för de beslut som fattas vid ÅA.
Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
Jag ser gärna att debatter ordnas där ÅA:s egna forskare är engagerade och där debatten eller symposiet eller konferensen bidrar till dels den forskning som bedrivs vid ÅA men också till debattörernas och publikens ökade förståelse för det som debatteras. Jag ser också att vi involverar alumner och studenter och att debatter bidrar till att bredda ÅA:s samverkan och engagemang i samhället, med företag och intressenter.
ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
ÅA har i år den 15 februari godkänt en ny jämställdhets- och likabehandlingsplan. Denna är inte en papperstiger huggen i granit utan skall ses som ett styrdokument som skall följa sin tid. Det vill säga den kan och skall revideras vid behov. Åbo Akademi har hösten 2018 ordnat utbildning för personalen kring trakasserier. Arbetet fortsätter under 2019 och är ett bestående element i ÅA:s verksamhet. Det är viktigt att personalen och studenter mår bra och vi har alla ett ansvar att bemöta våra kollegor med respekt. Förolämpar man någon oavsiktligt är det fullständigt korrekt att be om ursäkt!
Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?
Nej, ÅA existerar inte i detta avseende heller i ett socialt vakuum. Arbetet för jämlikhet, mot diskriminering och mot rasism är en naturlig del av vår vardag. Det arbetet är inte satt på undantag.
[/su_spoiler]
[su_spoiler title=”Fritjof Sahlström, dekanus vid ÅA” open=”no” style=”default” icon=”plus” anchor=”” class=””]

Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
Ja. Det är inte ett tvång, utan önskvärt och en möjlighet. En anledning till det är en ökande allmänna medvetenheten om egna och andras identiteter, och deras betydelse på många plan. En annan är att ÅA:s minoritetsprofil innebär en medveten satsning på forskning och undervisning med särskild relevans för identitetsfrågor. ÅA bidrar redan nu både med kunskap om och goda exempel på identitetspolitik, och möjligheterna och förutsättningarna för det kommer att öka.
Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
Som jag ser det finns svaret i det som är universitetens grunduppgift: att främja fri forskning och undervisning av högsta kvalitet, i samverkan med det övriga samhället, och att bedriva sin verksamhet på ett vetenskapligt sätt. Vetenskapen, och vetenskapligt baserad undervisning, är per definition saklig, allsidig, öppen för kritik och granskning. Rektors roll är att bidra till och säkerställa att Åbo Akademi har så goda förutsättningar som möjligt för vetenskaplig excellens.
I ÅA:s lokaler finns också annat än forskning, och så skall det få fortsätta vara. Med avseende på sådana evenemang är min utgångspunkt att det som händer i ÅA:s lokaler ges viss legitimitet av ÅA, även när vi själva inte arrangerar. Det finns ett mycket litet antal evenemang som kan vara av en sådan karaktär att den ÅA-legitimering av evenemanget som användningen av akademins lokaler innebär kan vara problematisk, till exempel i förhållande till akademins uppgift och värderingar. I sådana fall är det önskvärt att akademins ledning har möjlighet att göra en förhandsbedömning, i god dialog med arrangörerna och med öppenhet och mångfald som ledstjärnor.
Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
Ett vetenskapligt förhållningssätt innebär per definition den mångsidiga respekt som gör att också svåra och kontroversiella frågor kan debatteras. Den kollegiala granskningen av vetenskaplig kvalitet, och det vetenskapliga samfundets principer och processer för etisk granskning, säkerställer att frågor som kräver som kräver särskild noggrannhet behandlas korrekt. Forskningen kan och bör vara fri.
ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
ÅA:s ökande internationalisering ger stora möjligheter för att både bredda och fördjupa vår förståelse av och kunskaper om jämställdhetsfrågor. Internationaliseringen bidrar på ett mycket positivt sätt till arbetet för ökad jämställdhet.
Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?
De här problemen finns överallt i samhället, och universiteten är inte undantagna. Men min erfarenhet av den akademiska världen är ändå i huvudsak positiv och optimistisk. De grundläggande bildningsideal som universiteten och den övriga utbildningsvärlden står för – fri, vetenskapligt grundad utbildning för alla – är den bästa långsiktiga generella garantin för jämlikhet. Mera konkret finns det också flera bra trender: en ökande andel kvinnliga professorer, ett ökande antal internationella studerande, doktorander och anställda, och en ökande medvetenhet om och åtgärder mot ojämlikhet, diskriminering och rasism. Universiteten är och skall vara föregångare. Vi lyckas delvis också med det, men kan bli ännu bättre.
[/su_spoiler]
[su_spoiler title=”Christina Nygren-Landgärds, vicerektor vid ÅA” open=”no” style=”default” icon=”plus” anchor=”” class=””]

Tror du att diskussioner som rör ”identitetspolitik” är något som ÅA kommer att tvingas beakta mera än tidigare?
Ja det tror jag. ÅA:s uppdrag är i första hand att erbjuda forskningsbaserad utbildning och bedriva forskning, och det berör även identitetspolitiska frågor. Men även i övrig verksamhet är det naturligt att aktuella frågor diskuteras.
Om ja, ska arrangörer ansvara för att debatter är sakliga eller ska ÅA:s ledning alltid fatta beslut om vad som får ordnas på universitetet och vilken är rektors roll i sådana beslut?
Alla som är aktiva inom universitetet bör själv ansvara för att de själva och verksamheten de ingår i är saklig. Rektor har det övergripande ansvaret och ansvarar för att den verksamhet som ÅA bedriver är saklig.
Är alla typer av frågeställningar lämpade för att debatteras vid ÅA? Om inte, vilka sorts frågeställningar bör universitetet vara extra noggranna med?
Jag anser att alla frågor kan, får och ska diskuteras människor emellan, men i universitetets undervisning, forskning och andra evenemang som universitetet ordnar och ansvarar för, ska diskussionen vara problematiserande, vara i relation till forskning och utifrån olika perspektiv.
ÅA blir allt mer internationellt. Vad innebär detta för universitetets diskriminerings- och jämlikhetsarbete och -plan?
Jämställdhets- och likabehandlingsplanerna gäller hela personalen och alla studerande, men i det konkreta arbetet behöver vi bli bättre på att följa upp de internationella personernas situation och särskilda behov och utveckla verksamheten.
Upplever du att universitetsvärlden i mindre utsträckning än det övriga samhället dras med problem som har att göra med ojämlikhet, diskriminering och rasism?
Nej, det tror jag inte. Det finns nog tyvärr alltid någon grad av ojämlikhet, diskriminering och rasism då och där människor möts. Universitetet som kunskapsorganisation skulle dock gärna få vara en organisation som i ord och handling förmår handskas med olika frågor utan att människor känner sig illa till mods eller kränkta.
[/su_spoiler]
[/su_accordion]
LÄS VÅR TIDIGARE RAPPORTERING:
Studerande: ÅA:s beslut om uppmärksammad debatt får mig att skämmas
Efterspelet hade varit värre om ÅA tillåtit debatt med Bard, säger studerande

Förening vid ÅA bjuder in metoo-kritiska Alexander Bard – Offers känslor kommer i vägen för lösningar, säger arrangör

Akademisk ilska mot metoo-kritiskt evenemang – läs uppropet som kräver ”kurage” av ÅA:s ledning

ÅA-rektor öppnar inte dörren för metoo-kritiker – ”Vi ville föra en konstruktiv diskussion”, säger arrangör

De drog sig ur direktsänd paneldebatt med Alexander Bard i Åbo – ”Reklamen motsvarade inte innehållet”

Alexander Bard inför debatten i Åbo: ÅA-personal som påstår att min närvaro kränker är psykiskt sjuk

Jämställdhetsdebatten i Åbo kretsade kring separata rum för män och kvinnor

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln