Anssi Uusitalo kämpar för att få bättre skejtplatser: "Vi tas inte på allvar"
En park som inte uppdateras och repareras är obrukbar, säger Anssi Uusitalo. Foto: Stefan Holmström
Gräset tränger sig upp genom sprickorna i asfalten och skapar små farthinder. Vid den upphöjda skenan – grind railen – är asfalten ojämn och lappad. Betongklossarnas kanter är också fulla av hack.
Den här platsen lämpar sig inte för att åka skejtboard.
– Det är lite så här det brukar vara. Staden bygger en skejtplats och sedan glömmer man den, säger Anssi Uusitalo.
Platsen är Trumslagareparkens plan vid Borgmästargatan i Laustis. Men det ser lika ut på många andra skejtplatser i Åbo. Slitet och öde.
Åbo stad listar åtta skejtplatser eller -parker på sin hemsida. Sex av dem är i dåligt skick, anser Uusitalo. Det är därför lite symptomatiskt att Åbo stad inte på sin hemsida har bilder av de åtta platserna; det finns ju inte riktigt något lockande att visa upp.
Uusitalo poängterar att det inte heller handlar om bara skejtare, utan och om de som åker med trickcykel eller sparkbräde.
Gick till järnhandeln
Uusitalo har skejtat i tjugo år. När han växte upp i Pöytis var datorspelet Tony Hawk’s Pro Skater en stor grej. Beslutsfattarna visade också förståelse för skejtarnas behov.
– Kommunen lät oss själva gå till järnhandeln för att skaffa det vi behövde. Vi fick också bygga våra ramper på en tennisplan, för det var ändå ingen som använde sig av den, minns Uusitalo med ett leende.
Numera bor han i S:t Karins, men åker bräde i hela Åboregionen. Han är liksom många andra brädåkare aktiv i Åboföreningen Turun rullalautailijat.
Grästuvor och asfaltskarvar gör de här grind rail-skenan obrukar. Foto: Stefan Holmström
Uusitalo lobbar för skejthobbyn i Åboregionen på många sätt: han skriver insändare och tar direkt kontakt med kommunala tjänstemän. Han ger dem förslag på vad som borde göras eller feedback på projekt som enligt honom och många andra skejtare inte lyckats.
Ett projekt där allt inte gick rätt till är den park som Åbo byggde i Runosmäki, för 180 000 euro. När parken var klar fick man göra ändringar i den, eftersom vissa detaljer var direkt farliga.
Ett annat projekt är skejtplatsen vid Vaisaaren koulu i Reso.
– Den planerades med hjälp av skolbarn och lärare, som knappast vet vad som behövs. Jag fick också höra att den inte ens var tänkt för ”riktiga” skejtare.
Uusitalo tycker det är synd att aktiva brädåkare inte får bidra med sitt kunnande. Nu fick Resobarnen en skejt- och trickcykelplats som inte ger rätt bild av hobbyn.
– Jag har stött på Resounga på Kopparberget. De brukar vara ense om att Vaisaariplatsen inte funkar.
Kopparberget i Nådendal, det är sådana platser som får godkänt av många skejtare, så också Uusitalo. För att hitta lika bra platser får man åka till Salo eller Tammerfors. Eller Helsingfors, tillägger han. I flera andra städer har man en skejtstrategi där skejtare noteras i stadsplaneringen, säger han.
Kopparbergets idrottsplats och skejtplats i Nådendal. På den övre är det sällan någon, den andra är sällan tom, säger Anssi Uusitalo, som tagit bilderna med några minuters mellanrum.
Invid Kopparbergets skejtpark finns också en idrottsplan. Den är nästan alltid tom, säger Uusitalo, som vill väcka diskussion om hur kommuner prioriterar sina investeringar. När ÅU besöker Kopparberget mitt på heta lördagen är det just så: det är tomt på idrottsplan, men det finns scootåkare på skejtparken.
– All motion är viktig, säger Uusitalo, men han anser att det sätt olika satsningarna fördelas inte känns rättvist.
Uusitalo oroar sig över vad som ska hända med skejtparken i Hirvensalo, som ska förnyas. Hur planeras arbetet? Och hur går det med den fina skejthallen Cube i Åbo? Det finns starka rykten om att nuläget bara är en tillfällig lösning.
Uusitalo undrar hur det är möjligt att Åbo, i Föli-områdets mitt, inte har en central, modern skejtpark. Det är många som har efterlyst en sådan, också politiker. Under årens lopp har flera fullmäktigemotioner om detta lämnats in. Samtidigt verkar det som om det finns ett starkt motstånd mot hela hobbyn.
Sliten betong i Laustisparken. Farlig för den som vill hoppa. Foto: Stefan Holmström
När Vänsterförbundets Elina Sandelin gjorde en fullmäktigemotion 2015 fick hon 34 underskrifter. Det svar hon fick belyser oviljan att släppa skejtare för nära det övriga stadslivet: Skejtplatser ska placeras på minst 100 meters avstånd från bostadshus – på grund av bullret som leder till ”arga invånarreaktioner överallt i Åbo och i hela landet”.
Uusitalo räknar med att det i bakgrunden finns starka fördomar. Det är lite samma som då man i Reso inte önskade locka ”riktiga” skejtare till den nya skejtplatsen.
– Vi tas inte på allvar. Skejtare ses av somliga som inget annat än knarkare i lösa byxor, säger han och påminner om att skejtboard numera är en OS-gren.
Uusitalo beskriver läget i Åbo som ”katastrofalt”. Han hänvisar också till Tammerfors där man planerar att grunda ett skejtgymnasium som kunde starta 2021. Helsingfors stad har till och med en service som lånar ut bräden. Uusitalo har också en lång lista över annan verksamhet i andra kommuner: skejtplatser handlar inte bara om att åka bräde utan utgör en bra bas för ungdomsarbetets alla former.
– Ett skejtboard kostar inte mycket. Det här är en billig självständig hobby som också motverkar utslagning.
Anssi Uusitalos lokala tre i topp:
Kopparbergets skejtpark, Nådendal
Skejtboardhallen Cube, Åbo.
Teräsrautela, Åbo (den nya minirampen).
Om kommuner samarbetar med skejtare kan man bygga på rätt sätt och på så vis inte slösa med pengarna, anser Anssi Uusitalo. Foto: Stefan Holmström
LÄS OCKSÅ:
”Skejtplatser är viktiga för ungdomsarbetet i Åbo”
Hobbyn omfattar allt från undergroundscenen till lysande världsstjärnor och OS-status
De andra viktiga skejtlokaler som måste namnges är: Skejtaffärens Day Off innerampen på brahegatan och med lokala skejtarnas talko-arbete gjort UJP, urheilujuomapuisto på åkegatan i Stor-heikkilä.