Alltför många unga pojkar får adhd-medicin – professor: ”Vi försöker lösa stora problem i samhället med mediciner”
Unga pojkar medicineras för adhd i en oroande hög grad. I Egentliga Finland får 14 procent av pojkarna i åldrarna 10–12 år medicin för adhd, i vissa delar av landet är siffran betydligt högre, enligt en rapport gjord av Folkpensionsanstalten (FPA).
Samtidigt visar forskning att ungefär 5–7 procent av befolkningen har adhd. Fenomenet oroar både läkare, psykologer och professorer.
Petra Boman, enhetschef och barnneuropsykolog på Folkhälsans mottagningar för barn och unga i Åbo och Pargas, är orolig för att barn inte får rätt eller tillräcklig vård.
FPA– Det kan finnas många bakomliggande orsaker till att barn har koncentrationssvårigheter eller är överaktiva och därför är det viktigt att symptom på adhd undersöks noga innan beslut om medicinering görs. Om underliggande orsaker är andra än adhd kan det leda till att barnen inte får den vård de behöver, säger Boman.
Ibland kan en medicin också leda till negativa biverkningar, som eventuellt kunde undvikas genom en grundlig utredning av bakgrunden till utmaningarna.
Det är viktigt att göra en helhetsutredning av barnen innan en diagnos ställs, men det görs inte alltid.
Arkiv/Tuuli Meriläinen– Hur man ställer diagnos varierar mellan olika regioner men det förekommer att barn får adhd-diagnos utan en bredare utredning. Det bästa skulle vara om ett team med många professionella kunde kopplas in för att hitta rätt diagnos och ge rätt vård, men tyvärr räcker inte alltid resurserna till för det.
Medicinerna som finns mot adhd kan vara till stor hjälp för de som behöver dem. Men de är inte det första steget i vården.
– När en diagnos ställs är det första steget att ge familjen och barnet information om adhd. Sedan ges praktiskt stöd för att hjälpa föräldrarna och skolan att bemöta barnets utmaningar på ett sätt som hjälper dem att hitta strategier för sin vardag. Här kan medicin naturligtvis vara en viktig del av vården för att barnet bättre ska kunna ta emot och ha nytta av stödåtgärderna.
FPA:s rapport om adhd-medicinering av pojkar
- Undersökte 10–12-åriga pojkar.
- Antalet som får medicin för adhd har tredubblats sedan 2015, från 3 870 år 2015 till 11 400 år 2023.
- Egentliga Finlands välfärdsområde är på 5:e plats i landet. 14,1 procent får adhd-medicin.
- Bland de födda i början av året får 11,7 procent medicin, medan andelen är 14 procent för de som är födda i mitten av året och 16,7 procent bland de som är födda i slutet av året.
- Andelen som får medicin är minst på Åland där andelen är 7,6 procent. Statistiken toppas av Norra Karelen där 19 procent äter medicin.
- I Västra Nyland är siffran 9,3.
Skolläkare uppmanar till försiktighet
Också skolläkaren Terhi Vörlund-Wallenius ser oroligt på den höga medicineringsgraden.
– Medicinerna är så pass starka att man ska vara försiktig. Det handlar om amfetaminderivat, om någon ska äta amfetaminderivat krävs nog en ordentlig diagnos.
Om lärarna och skolläkaren misstänker att ett barn har adhd förs samtal med föräldrarna och skolpsykologen gör en utredning.
Jacob Hjortman– Jag som skolläkare kan inte göra utredningen, det ska vara en psykolog. Efter det kan jag skicka barnet vidare till en barnpsykiatriker som kan ställa diagnos. Men jag vet att på en del orter har man börjat skippa skolpsykologens undersökning.
Som skolläkare kan hon inte skriva ut mediciner för adhd, men hon kan justera dosen som barnet tar.
– Det är viktigt att hålla koll på hur barnet mår. Biverkningar kan vara minskad aptit eller sömnproblem, och det måste man vara uppmärksam på.
Till ovanligare biverkningar hör till exempel att känslan av glädje minskar eller försvinner.
Vanligare för barn födda i slutet av året
Medicineringen är vanligare bland de pojkar som är födda senare på året.
I FPA:s rapport framkommer det att 16,7 procent av pojkarna födda i slutet av året i Egentliga Finland får medicin medan andelen sjunker till 11,7 procent bland de som är födda i början av året.
Visar det här att det är problem för en del att vara bland de yngsta i en klass?
– Vi skulle behöva vara mera flexibla med när barnen börjar skolan. En del borde få gå ett år längre i förskolan. Nu är det mycket ovanligt att man gör så.
Både Vörlund-Wallenius och Boman lyfter upp användningen av mobiltelefoner och surfplattor som problematiska.
– Barn behöver få träna sig i att fokusera, reglera aktivitetsnivå och känslor. I och med det snabba tempot och digitaliseringen tränas vi till det motsatta. Det finns en risk att barnen nästan lärt sig att inte koncentrera sig på en sak en längre stund, säger Boman.
Vörlund-Wallenius märker också att barnen mår dåligt av vad de ser på nätet.
– Barnen har inga filter, de har inte kapacitet att sålla vad som är vad. Och jag ser att oron i barnen ökar.
Stora problem i samhället löses med mediciner
Linnea Karlsson, professor i folkhälsovetenskap på Åbo universitet är bland annat specialiserad på barnpsykiatri.
Hon ser rapporten om antalet barn som får adhd-medicin som ett tecken på att vi i samhället försöker fixa stora problem i samhället med individuella åtgärder.
Jacob Hjortman– Det är tydligt att det inte handlar om en epidemi av adhd. Det är andra stora problem i samhället som gör att barn mår dåligt och nu försöker vi enkelt fixa dem genom medicinering.
Hon säger att det säkert finns många samhällsproblem som ligger bakom den ökade medicineringen.
– En sak är att det har blivit en slags trend att söka adhd-diagnos, det är inte alltid så bra. Det positiva är att det är lättare nu för de som verkligen behöver hjälp för adhd att få det.
Digitaliseringen försvårar barnens utveckling
Enligt Karlsson är den digitala utvecklingen i samhället ett stort problem för barnens utveckling i unga år.
– Vi vet att fysisk närhet, ögonkontakt, empati, olika tonfall i rösten och förutsägbara interaktioner med vuxna är väldigt viktiga för barnens utveckling av självregleringsförmågan. Hyperdigitaliseringen av samhället har gjort att det här har minskat kraftigt och det oroar oss som forskar om det.
Att självregleringsförmågan, det vill säga barnens förmåga att anpassa sig till olika situationer, minskat kan vara en orsak bakom det ökade antalet adhd-medicineringar.
– Till anpassningsförmågan hör också förmågan att koncentrera sig och barnet kan agera ut. De här problemen kan alltså se ut som symptom på adhd.
Barnens egen användning av mobiltelefoner och surfplattor har en negativ inverkan på barnens utveckling.
– Det har diskuterats ganska mycket. Men det vi inte talar om är att de vuxnas användning av mobilen också påverkar barnen negativt.
Distraktionerna från mobilen gör att föräldrarnas signaler blir oförutsägbara i barnens ögon.
– Vi vet att den typen av förutsägbarhet i relationen till föräldrarna är viktig för barnets känsla av trygghet och deras utveckling.
Karlsson ger ett exempel på hur det digitala ofta ersätter fysisk kontakt och trygghet genom beröring.
– När ett barn får vaccin behöver det ofta tröst eftersom det gör ont. Tidigare hade föräldrarna då alltid barnet i sin famn och tröstade barnet genom att smeka det. Nu är det vanligt att barnet distraheras av en skärm i stället.
– I stunden kan det vara naturligt och logiskt, men det tragiska är att barnet går miste om ett tillfälle att känna sig trygg och lära sig att hantera en jobbig situation. Vid varje sådant tillfälle utvecklas barnets förmåga till självreglering.
Det som Karlsson kallar hyperdigitaliseringen av samhället har pågått i ungefär tio år.
– Tio år är en kort tid, men de barn som nu är i lågstadieåldern är i princip de första som växt upp i en hyperdigitaliserad miljö. Det kan vara en orsak till att adhd-medicineringen ökar bland lågstadiebarn.
Borde digitala hjälpmedel tas bort från klassrummet?
– Jag tror att de kan vara bra för vissa saker, och vi kan inte backa den digitala utvecklingen. Men egentligen har vi ingen forskning som visar på att digitaliseringen av skolundervisningen är positiv. Vi borde verkligen se över hur undervisningen görs med stöd av forskning.
Hur kan vi lösa problemen med digitaliseringen och barnens utveckling?
– Det positiva här är att vi vet vad som funkar. Vi vet att relationer mellan människor är viktiga för att träna samspel med andra människor och empati. Att vara närvarande, göra fysiska saker tillsammans och fysisk närhet är viktigt. Allt detta bygger barnens förmåga att hantera olika situationer, också koncentrationsförmågan. Vi vet vad som funkar, nu måste vi bara kunna navigera tillbaka till en livsstil där närvaron mellan människor kan öka igen samtidigt som vi lever i en digital värld, säger Karlsson.
– Det digitala kan inte ersätta relationer och fysisk närvaro.
Kl. 14.42: Faktaruta tillagd i artikeln.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.