Åboborna har rätt att veta när och varför deras gamla träd fälls

Grattis, Åbo. Kuppisparken har tilldelats den internationella Green Flag Award-utmärkelsen. Parken är en av nio i Finland som får utnämnandet i år – samt ett specialomnämnande för hur bra träden sköts.
Många Åbobor kanske inte ens reagerar på det här, rycker på sin höjd förstrött på axlarna. Så många är vana med att promenera i de många vackra träden skuggor i de många vackra parkerna i Åbo.
Det skulle väl ha varit direkt konstigt om inte Åbo kammar hem motsvarade utmärkelser varje år. Staden är ju känd som Finlands gröna stad och det var här hela den finländska trädgårdskulturen föddes. I alla fall sägs det så på stadens hemsida: det är till Åbo man ska resa för att se exceptionellt stora och gamla träd (i alla finländska mått mätt).
Vackert så, förstås, och visst är det skönt att njuta av de gröna gamlingarna nere vid Aura å eller runt Domkyrkan. Fantasin får vingar. Vilka alla kända personer har lutat sig mot ett träd eller kanske tagit en paus i dess skugga – för att sedan traska iväg till senaten, kyrkan eller rådhuset?
Myntet har förstås en baksida. Eftersom Åbo har så många gamla träd innebär det att listan över sjuka, svaga och direkt farliga träd också är lång.
Som en följd av att staden var en föregångare på 1800-talet har vi nu ett grönt arv som kräver stora resurser – ett arv som också förutsätter att motorsågarna går varma i flera år. Det kommer att väcka känslor.
Ett bra exempel är förnyelsen av Puolalaparken. Det har skrivits en hel del om projektet – samt om dess Åbokännspaka försening – men det var först på slutrakan som det klarnade att också 27 träd ska fällas. Ett träds krona hade faktiskt redan då rasat ned.
Målet med åtgärden var faktiskt att historiskt sett återställa parken, men kanske det då kunde ha berättats på ett annat sätt? Det är ju inte så att folk inte skulle förstå att träd inte eviga.
Överlag är den moderna parkträdskulturen väldigt ung, inte bara hos oss. När många europeiska parker som vi nu anser vara underbara skapades fanns inte mycket mer än lokal erfarenhet som utgick från gissningar och experiment. Samt slutsatser som inte riktigt kunde bevisas.
Likaså har det klarnat att tidigare trendiga trädvisdomar kanske inte alltid var så bra, som den tyska systematiska skolan med hårda ingrepp: sprickor och håligheter göts fulla med betong och kopparplattor knackades fast i träd. Resultaten på sikt tyder inte på någon märkbar nyttan.
I dag finns det lyckligtvis fina redskap med vilka det går att identifiera risker i god tid. ÅU skrev ifjol om ”träddoktorn” Teppo Suoranta, som tillsammans Siv Wikström undersökte träd i Boreparken vid Aura å. Med mikroborr och en tomograf som avläser ljudvågor kan de göra diagnoser som en trädgårdsmästare på 1800-talet skulle uppfatta som magi.
Nyligen undersökte duon igen träd vid Aura å, nära museet för historia och nutidskonst, Aboa Vetus & Ars Nova. Vi kan lätt gissa oss till att de igen har tvingats lista sådana träd som lever på lånad tid.
Här kommer en busenkel spådom: snart blir många igen upprörda. Varför då? Nästa stora trädfällningsprojekt ska ske i lummiga Idrottsparken. Så man undrar ju hur det ska gå till.
Gröna rum betyder väldigt mycket för en stads invånare, därför kan ingrepp i parker lätt skapa misstro och protester.
Varför då inte då göra skötseln av grönområden till ett riktigt varumärke för Åbo? Inte bara en kort text på en hemsida, utan något mer, en öppen dialog: inför, under och efter något ska ske. . Och hur mycket information finns det inte om Åboparkerna, information som kunde finnas ute i parkerna och i alla de appvirtualvärldar som redan finns och byggs ut. Det är redan nu många som turistar med sin mobil, hemestrar och upptäcker.
Det gröna i Åbo är en minst lika bra story som slott och Domkyrkan.
Det räcker inte att det står ”Åbo är Finlands gröna stad” på hemsidan. Det är handlingar och dialog som gjuter grunden för att det påståendet ska kännas rätt. Och jo, Åboborna har faktiskt rätt att få veta en hel del, i god tid, då deras träd ska fällas.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.