500 sidor listad egendom, 50 000 klientkontrakt – det är i detaljerna som vårdreformen visar sitt sanna jag
Vårdreformen handlar bland annat om för kommunerna att räkna rullstolar och brandstationer som ska överföras till välfärdsområdet.
Det blir lätt nästan absurt när man bläddrar i den närmare 500 sidor långa förteckningen över allt som välfärdsområdet från och med årsskiftet övertar av kommunerna: en diskmaskin, 43 syremätare, en tankbrandbil och en sadelstol, för att bara nämna några exempel (ÅU 7.9.2022).
Listan från mindre kommuner, som till exempel Kimitoön är mer detaljerad än listan från de större städerna.
De större klumpar ihop allt som finns i ett äldreboende till en rad på listan, de mindre kommunerna räknar samvetsgrant upp allt som finns i varje enskild vårdenhet i de olika byarna.
På listan finns allt från bärbara datorer och tandläkarutrustning till hela serviceboenden och vårdcentraler.
Det är egentligen självklara saker. I och med att kommunernas ansvar för socialarbetet, vården och räddningsväsendet upphör från och med årsskiftet och välfärdsområdet blir ny huvudman, så måste övergången naturligtvis skötas så att den både är formellt korrekt och juridiskt hållbar.
Att förteckningen över egendom och avtal är så detaljerad visar också att Finland är en rättsstat.
Den egendom, som skattebetalarna har finansierat, ska med andra ord vara i trygga händer, även om ägaren, förvaltaren och användaren byter namn.
Det är lätt att föreställa sig att några datorer här och några datorer där, och utrustning för tusentals euro, kanske till och mer, kunde försvinna i en dylik jätteomställning i ett mer korrumperat och mindre nogräknat land.
Men det är inte bara duschstolar och patientsängar som övergår i välfärdsområdets ägo efter årsskiftet.
Det handlar också om bland annat 50 000 kontrakt som berör enskilda klienter eller patienter.
Mängden är svindlande.
Svindlande är också den arbetsbörda som 71 personer på deltid och elva på heltid har haft under årets första sex månader för att börja hantverket med att försöka sy ihop den gigantiska nya organisationen.
Sammanlagt har knappt 21 årsverken under det första halvåret 2022 använts för att bereda reformen, står det i den information som välfärdsområdets styrelse har fått.
Det är så få att man får titta på siffrorna noggrant för att fatta hur få de faktiskt har varit.
Vården, socialarbetet, räddningsväsendet, kommunerna – och välfärdsområdet som i rasande fart med håret på ända försöker bygga upp sig medan det rusar framåt i en oerhört snabbt fart – står inför gigantiska förändringar.
500 sidor med listade datorer, bilar för hemvården och patientsängar plus över 50 000 klientavtal ger en liten fingervisning om proportionerna, som reformen handlar om.
Och då talar vi inte ens om själva patientarbetet ännu.
Den nytillträdda välfärdsområdesdirektören Tarmo Martikainen sade i en ÅU-intervju i slutet av augusti att han tills vidare sover gott om nätterna (ÅU 29.8.2022).
Kanske det är en signal till alla andra inblandade också att ta ett djupt andetag och sova gott, trots allt.
Som bäst bereds välfärdsområdets budget för nästa år.
Det saknas miljontals euro för att välfärdsområdet ska kunna sköta sina uppgifter som tänkt, det saknas personal (ÅU 7.9.2022).
En god natts sömn kan behövas, med tanke på vad som återstår innan nyåret med allt vad det innebär knackar på välfärdsområdets dörr.
Om man nu varit med om några företagsöverlåtelser så vet man ju hur anläggningstillgångar värderas. Lösa dito brukar man ta till panmässigt restvärde. Att ta grunka för grunka verkar ju vara lite petnoga.