Carina Holm 29.08.2022 05:00

Från ett anonymt och oansenligt litet ljusrappat hus på en sidogata i Åbo leds den blivande jätteorganisation som från och med årsskiftet har ansvar för 23 000 anställda inom social- och hälsovården och räddningsväsendet.

Kommer man tillräckligt nära ytterdörren ser man en blå skylt där det står ”Mot Egentliga Finlands välfärdsområde”

Inne i huset får besökaren en stark känsla av att stiga in i något som inte riktigt finns, men som håller på att byggas upp från noll.

Några tejpade A4:or utanför rumsdörrarna anger vilket ansvarsområde som administreras där och på golvet står lådor med nya, men ouppackad datorer.

Välfärdsområdesdirektören Tarmo Martikainen skjuter också undan en ny telefonförpackning och annat oöppnat kontorsmaterial från ett litet mötesbord i sitt väldigt spartanska arbetsrum.

– Det finns många facktermer på svenska som jag borde lära mig, säger han efter en vecka på sitt nya jobb, och viftar med en tjock utskriven ordlista med vård- och administrativ terminologi på finska och svenska.

Välfärdsområdesdirektörens kunskaper i svenska fick en del uppmärksamhet när tjänsten skulle tillsättas.

– Jag tycker om svenska. Tidigare har jag inte alls talat svenska i mitt jobb, men nog med svenska vänner och kolleger från Sverige. I sommar har jag praktiserat genom att lyssna på Yle Vega, säger Tarmo Martikainen på svenska.

Carina Holm

Också frågorna i den här intervjun ställs genomgående på svenska och välfärdsdirektören svarar till en början på svenska, men byter efter en stund till finska.

– Den viktigaste uppgiften för mig som välfärdsområdesdirektör är att vi bygger upp en ny kultur, som gör välfärdsområdet till en bra arbetsplats. Det allra viktigaste under hösten är att vi får systemen för löneutbetalningar, sociala förmåner, räkningar och kundavgifter att fungera från och med årsskiftet.

Först administration, sen tjänster

Han säger att Egentliga Finlands välfärdsområde har de mest splittrade datasystemen som ska integreras med varann jämfört med de andra vårdområdena.

– Det finns massor av förväntningar, men vi måste få den grundläggande administrationen att fungera allra först och tidtabellen är extremt stram.

Hit hör också rådgivningstjänster och stödfunktioner som behövs för att underlätta övergången då personal – och patienter – överförs från kommunerna och sjukvårdsdistriktet till välfärdsområdet.
– Välfärdsområdet kan bli tvunget att anställa fler, om vi inte får tillräckligt med personal från

kommunerna inom personalförvaltning, ekonomi och upphandling till exempel. Först måste vi få administrationen att fungera, sedan kan vi se på tjänsterna, vilken effekt de har, vilka resultat de ger och vad de kostar.

Vem kan använda digitala tjänster?

Många vill veta hur det blir med den egna byns eller stadsdelens vårdcentral. När får vi svaret?

– Många faktorer påverkar. Vi vet till exempel att 50–70 procent av företagshälsovården sköts digitalt, på distans. En stor del av befolkningen kan använda digitala tjänster, medan många inte kan göra det. Vi måste erbjuda bägge grupper service.

Martikainen säger att nästa års stora fråga är hur man ska definiera närservice, det vill säga vilken effekt har det var olika tjänster finns och hur de ordnas och framför allt: hur löser man servicen på ett ekonomiskt fiffigt sätt?

– Svaren får betydelse för hela servicenätverket. Sjukskötartjänster behövs kanske mer lokalt, medan läkartjänster, laboratorium och röntgen kan finnas mer centraliserat.

Utvecklingen gåt stegvis, men befolkningen åldras

Han påminner om att utvecklingen går stegvis. De första vägvalen görs i strategin, men både läkemedel och medicinska behandlingar går framåt, samtidigt som det är ett faktum att befolkningen blir äldre.

Arkiv/Carina Holm

– Vi kommer inte ifrån att de äldres servicebehov växer. Också behovet av psykiatriska tjänster för barn och unga växer. Hur vi tar hand om olika människor påverkar också vilka väggar som behövs.

Välfärdsområdet får en klumpsumma av staten för allt mellan brandbilar och tandhygienister. Samtidigt vill beslutsfattarna gärna bevara just den egna byns vårdcentral och äldreboende.

Större än den egna byn

Hur ska det här gå ihop?

– Även om politikerna kan vara benägna att vara lokalpatrioter hoppas jag att man på sikt lär sig att se hela välfärdsområdet som en helhet. Vi måste tänka på vilka tjänster som behövs och hur ska de ordnas så att människors hälsa och välmående i hela området ska vara bra?

Det handlar också om hur politikerna på nationell nivå ser på offentlig vård.

– Hur mycket pengar ger de till välfärdsområdena? Inom Egentliga Finlands välfärdsområde finns det också olika behov, med skärgård och tvåspråkighet.

Hur väl känner du till skärgården?

– Jag har tidigare bott i Åbo och rört mig en del på Kimitoön. Inom kort ska jag bekanta mig med Pargas. Jag har under sommaren försökt bekanta mig med många olika ställen i regionen, genom att träffa lokala beslutsfattare och kommundirektörer i samband med olika musikevenemang i till exempel Letala och Nystad. I S:t Karins var jag under Saaristo Open.

Carina Holm

Fint att få bygga upp från början

Martikainen säger att det är fint att som chef och ledare få bygga upp en helt ny arbetsplats från början.

– Det är sällan en tjänsteman får börja från ett så här tomt bord och bygga upp en helt ny organisation med en ny kultur, som ska erbjuda befolkningen en bättre service.

Samtidigt går det inte att blunda för att vården är en bransch i kris. Hur ska välfärdsområdet hantera det?

– Det ska vara roligt att jobba i välfärdsområdet. Vänlighet är ett nyckelord. För oss som jobbar inom vården eller med räddningstjänster ingår det också i jobbet att det man har gör är betydelsefullt för andra.

Han hoppas och önskar att man når en lösning på lönekonflikten och tror att det uppmuntrande lönesystem som utredningsmannen Martti Hetemäki presenterade redan i våras kunde vara en möjlighet för den offentliga vården.

Traditionellt är vården en hierarkisk arbetsplats. Hur ska man tackla det?

– Jag anser att makten och ansvaret ska finnas så nära verksamheten som möjligt, och att besluten ska fattas där, även om vi är en offentlig organisation med 23 000 anställda och med politiska beslutsfattare och många nämnder och andra organ.

Med tanke på det mastodontuppdrag som välfärdsområdet och du som dess högsta tjänsteman har framför dig, sover du gott om nätterna?

– Jo, tills vidare. Vi är alla spända att se hur alla system ska klara av övergången vid årsskiftet. Men patientdatasystemen ändrar ju inte, bara personalen kommer in i systemen också efter nyår.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln