Blanka Henriksson 16.12.2023 09:01

Äntligen har Yoko ett nytt skrivblock och behöver inte längre skriva upp sånt som hon vill komma ihåg på lösa lappar och gamla kvitton. Skrivblocket blir till en ny Nattbok, det vill säga en bok som skrivs sent på kvällen när ingen stör och som fylls med vardagens alla händelser och tankar.

Många läsare känner säkert Yoko från hennes tre tidigare nattböcker utgivna mellan 2014 och 2018 och i samlingsvolymen ”Att vara Yoko” (2023). Nu är Yoko tolv och hinner nästan gå ut sjätte klass under bokens gång.

Annika Sandelin skriver med samma schvung och humor som i de tidigare nattböckerna. Det är inte alltid så mycket som händer, ändå tycks vardagen vara full med dramatik av olika slag. Läsaren känner garanterat igen sig i hur mycket som kan hända i det sociala samspelet i en klass och i en familj.

Många är de dråpliga situationer som beskrivs helt ur berättarens perspektiv, vilket är fördelen med en dagbok – här är det uteslutande skribentens ord som gäller. Men Sandelin skriver skickligt så att läsaren kan förstå att det är Yokos tolkning och nyanserna finns att läsa också i den.

Allra bäst blir det när det komplexa och mångsidiga kommer fram, som när Yoko funderar på vänskap och hur det känns att vara tillsammans med olika vänner. Bästisarna Anna och Yoko blir osams och en väletablerad fyrklöver spricker.

Nu är de inte längre fyra vänner, utan två par och det är många som kommer i kläm i ekvationen. Belle som hellre skulle vilja se att Anna och Yoko blev sams, Tindra som försöker leva upp till att vara bästis med Yoko och förstås Yoko och Anna som har så mycket gemensam historia som nu blir redundant.

Själv tycker jag att Sandelin försöker lite väl mycket ibland när det gäller att få in representation och mångfald. Inget skrivs läsaren på näsan, men måste just Yokos liv präglas av att handlingens bifigurer får representera minoriteter av olika slag?

Återigen blir det bäst när människorna blir mer än sin variationsrikedom och sina erfarenheter av annorlundahet. Den adopterade vännen Anna skrivs fram som en komplex och viktig person, medan kortväxte Daniel blir mer endimensionell.

Det senaste tillskottet i serien av Yokos nattböcker passar utmärkt som läsning för den så kallade slukaråldern (9–12 år) och innehåller både igenkänning och fnisstunder. Linda Bondestams finurliga illustrationer bidrar till en lågmält underhållande helhet.

Blanka Henriksson

Dela artikeln