Yle måste mejsla fram en tydligare kärna
Med darr på ribban och noll stilpoäng kom den parlamentariska arbetsgruppen som grunnat på Yles finansiering äntligen till skott. Resultatet är en urvattnad kompromiss som lämnar en sur eftersmak, trots nästan ett års manglande. Fortsättningsvis finns stora frågetecken att räta ut kring Yles roll och storlek.
Arbetsgruppens förslag innebär att Yle får dra åt svångremmen, men inte till den grad som Sannfinländarna propsat på tidigare och som De Gröna och Vänsterförbundet protesterat mot. Till sist var det bara Rörelse Nu som motsatte sig kompromissförslaget.
Indexfrysningar under tre år och en höjd momssats från 10 till 14 procent för Yle innebär att bolagets budget successivt krymper med totalt 200 miljoner euro under de kommande fyra åren. I år är Yles budget 594 miljoner euro.
Yles vd Merja Ylä-Anttila säger i Helsingin Sanomat (HS 12.9) att bolaget står inför personalminskningar och tvingas se över sina sändningsrättigheter, men Yle vill hålla fast vid “kronjuveler” som nyhetsproduktionen och drama- och barnprogram på finska och svenska.
Yle har all anledning att se om sitt hus. Bolaget har varit föremål för häftig kritik på sistone och Yles användning av finländarnas skattepengar har ifrågasatts. Yle har anklagats för att inte förhålla sig neutralt i sin nyhetsrapportering, för att internt odla en rödgrön woke- och aktivistkultur och satsa på så kallade DEI-utbildningar (diversity, equity, inclusion) för de anställda.
Under sommar-OS ifrågasattes nödvändigheten i att Yles ledning reste till Paris, och bonusarna som Yles ledningsgrupp åtnjuter ses inte med blida ögon. Arbetsgruppen förutsätter nu att Yle redovisar mer öppet för sina kostnader.
En del giftpilar mot Yle har varit undermåliga, populistiska och oproportionerliga och de avslöjar en politisk friktion. Men ett missförhållande är att Yle fortsätter publicera textbaserat webbinnehåll, mot EU:s uttryckliga regler om statsstöd. Medieförbundet, som är de kommersiella mediernas intresseorganisation, har därför förnyat sin anmälan till EU-kommissionen, enligt samma modell som 2017. Den anmälan ledde till att Ylelagen uppdaterades med kravet att Yle skulle begränsa sina textbaserade webbartiklar, vilket inte har skett.
Medieförbundets vd Jukka Holmberg föreslår dessutom att Yles verksamhet kunde övervakas av en oberoende myndighet som Traficom eller Konkurrens- och konsumentverket, inte av Yles förvaltningsråd som nu. En intressant öppning.
Mycket har hänt sedan Rundradion såg dagens ljus för nästan hundra år sedan. Då var broadcasting och dyr sändningsteknik förbehållen public service-bolag, i dag kan kommersiella företag matcha allt. Varför ska vi finländare ha en skattefinansierad rundradioverksamhet, i vilken omfattning, och hur stort är livsrummet för andra medieaktörer? Det är relevanta – och svåra – frågor som behöver skrutineras.
Yle måste rensa bland uppdragen, mejsla fram en tydligare kärna och självfallet följa EU:s lagstiftning. Av regeringen önskas en nationell strategi för hur mediernas konkurrenskraft och mångfald kan tryggas i fortsättningen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.