Vrakfynd kan bli nytt minnesmärke på Utö
Park Victory, bild ur Erik Saanilas och Kim Lunds bok Vrakboken – skepnader i havet. ÅU-foto
s/s Park Victorys haveri utanför Utö julnatten 1947 hör till de mest dramatiska händelserna i den åboländska maritimhistorien. Efter en heroisk räddningsinsats i svår snöstorm lyckades Utöborna rädda 38 sjömän. Tio män drunknade eller frös ihjäl på något av de små skär där de sökt skydd efter att deras fartyg sjunkit.
Av fartygets fyra livbåtar hann tre sjösättas, den fjärde följde med fartyget till havets botten. De tre livbåtar som användes, skickades senare tillbaka till rederiet i USA.
Av en slump har den saknade livbåten nu hittats i Lemunniemi i S:t Karins.
Den cirka 9 meter långa livbåten har utsatts för väder och vind i 60 år och är svårt rostskadad. Foto: Kim Lund
Det var i november 2016 som hobbyhistorikern Hannu Rautanen hörde om en båt som låg i strandbrynet i Ala-Lemu och som sades härstamma från Park Victory. Den nästan nio meter långa båten hade legat där sedan 1960-talet utan att någon hade brytt sig om den.
Enligt legenden ska den ha tillhört en spritsmugglare vid namn Santtu som var verksam i området.
Rautanen försökte via Forum Marinum och Museicentralen forska i båtens bakgrund, men ingen var intresserad av båten, säger han.
Här kunde historien ha slutat om inte Rautanen i höstas i Turun Sanomat läst om dykaren och historikern Jouko Moisala som skrivit en bok om Park Victory. Kanske Moisala kan hjälpa mig, tänkte han.
Park Victorys fjärde livbåt hittades i Lemunniemi hösten 2016. Dykhistorikern Jouko Moisala tycker den kunde bli ett minnesmärke på Utö. Foto: Kim Lund
Moisala blev intresserad av fyndet och tillsammans åkte de till Lemunniemi. Där kunde Moisala bekräfta Rautanens teori: det är den fjärde livbåten från Park Victory.
Sannolikt är det en av båtarna från fartygets styrbordssida som låg i lovart och som man därför inte hann sjösätta.
– Jag var först lite skeptisk till fyndet, men när jag såg båten visste jag genast att livbåten är Park Victorys. Man känner igen den på stålplattorna i fören och på förstävens utformning.
Hur den hamnat hos spritsmugglaren Santtu vet ingen med säkerhet.En möjlighet är att bärgningsbolaget skulle ha lösgjort båten i samband med de första dyken till fartyget år 1948 och att den blivit kvar på Utö därifrån den sålts till Santtu.
År 1961 och 1966 gjordes nya dyk på vraket och det är möjligt att livbåten då bärgades och bytte ägare. Det enda man vet med säkerhet är att livbåten saknades år 1968 då dykklubben Neptun dök på vraket.
Efter att ha utsatts för väder och vind i 60 år är livbåtsvraket i dåligt skick. Bland annat saknas hela durken och båtens gråa originalfärg skymtar endast fläckvis under rosten.Båten ligger nu på dykbolaget Diving Groups gård i Oriketo där den ska restaureras så gott det går. Moisala hoppas att livbåten eller delar av den kunde bevaras som ett minnesmärke över haveriet.
– Utö skulle vara en naturlig plats för båten. Utomhus finns där inget egentligt minnesmärke över haveriet och livbåten kunde ge värdefull information om förlisningen.
”Svårt hitta plats för livbåten”
Guiden Hanna Kovanen på Utö känner inte till alla detaljer kring livbåtsfyndet och har svårt att ta ställning till om båten kunde placeras på Utö.
– Visst har den en stark anknytning till Utö, men att ta emot den, underhålla den och hitta en plats för den är inte alldeles lätt.
I hembygdsmuseet finns det inte plats och livbåten borde därför placeras utomhus. I så fall måste man komma överens med markägaren, att upprätta ett minnesmärke görs inte i en handvändning, säger Kovanen.
– Kanske ett fotografi och lite fakta kring båten skulle räcka, eller kanske Forum Marinum kunde ta emot den.
LÄS OCKSÅ: En kulturgärning om Park Victory
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.