Vitrysk OS-medaljör drillar Åbogymnaster – Anna Glazkova vet vilka uppoffringar som krävs för att nå toppen
Stor inspiratör. Flickorna i Turun Naisvoimistelijat har i Anna Glazkova fått en tränare som vet vad som krävs för att nå högre höjder i gymnastikkarriären. Foto: Mats Lundberg
– Jag hoppas och tror att jag med min bakgrund som elitgymnast kan motivera mina adepter i TNV att satsa ännu hårdare på sin idrott. Det finns gott om talanger i föreningen och min uppgift är att utveckla dem.
Vitryska Anna Glazkova är sedan i höstas stationerad i Åbo där hon fungerar som tränare för Turun Naisvoimistelijat och deras flicktrupper i rytmisk gymnastik.
Hennes egen cv som aktiv är enastående. Under sina toppår som truppgymnast var hon med om att vinna VM-guld i Sevilla 1998 och OS-silver i Sydney 2000. Meritförteckningen omfattar även ett antal silver- och bronsmedaljer på VM- och EM-nivå.
Brinner för gymnastiken
Nu är sedan länge den egna karriären över och förbi. Men hennes gärning inom den rytmiska gymnastiken, en gång i tiden framröstad som världens vackraste idrott, fortsätter.
– Visst har jag efter mina aktiva år också sysslat med annat, men efter en tid har jag återvänt till gymnastiken. Jag har varit tränare i Sverige i två repriser och nu är det Åbo som gäller. Jag hoppas att min familj ska kunna rota sig här för Åbo är en trygg och trivsam stad.
Familjen består av maken Oleg och sonen Daniel, 3, som föddes i Örnsköldsvik under parets andra tid i Sverige.
– Det finska samhället liknar det svenska och det har varit lätt för oss att acklimatisera sig. Skolgången är gratis och att skaffa dagisplats åt Daniel har inte inneburit några bekymmer.
Ett annat liv, en annan tid
Anna tvingades offra mycket för att utvecklas till världsgymnast. Hon började med sporten som sexåring i hemstaden Salihorsk. Tolv år gammal blev hon uttagen till juniorlandslaget och flyttade till huvudstaden Minsk där hon tillsammans med lagkamraterna drillades stenhårt.
– Vi övade sex dagar i veckan, oftast två gånger per dag. Den dagliga dosen var åtta–tio timmars träning. Hem till föräldrarna hann jag bara på veckosluten när vi inte hade tävling.
I Finland är träningstakten en annan även om flickorna i TNV tillbringar mycket tid utanför skolan i gymnastikhallen. Glazkova har hand om tre olika grupper. De yngsta barnen är bara fyra år gamla medan den äldsta är 15.
– Totalt rör det sig om knappa 40 gymnaster. Trots att de är träningsflitiga kommer de inte i närheten av de timmar vi spenderade på mattan hemma i Vitryssland.
Talangerna frodas
När ÅU besöker Motivus Centrums lokaliteter på Eriksgatan är tjejerna i mellangruppen, åtta–tio år gamla, i full färd med sina käglor, bollar, rep och övriga redskap på det mjuka salgolvet.
Nioåringarna Emilia Makarov och Pihla Kupila berättar att de tränar fem dagar i veckan, mellan tre och fyra timmar.
– Det roligaste med gymnastiken är nog den mångsidiga träningen. Vi tränar balans, hopp och piruetter med redskapen.
Emilia har hållit på med gymnastik i tre år, Pihla har hållit på något år längre. Emilias favoritredskap är käglorna medan Pihla tycker mest om band.
– Min dröm är att i framtiden tävla i OS, säger Emilia.
Den erfarenheten har hennes tränare. För 19 år sen i Sydney bärgade Glazkova och hennes lagkompisar silver bakom det ryska laget. Båda länderna nådde exakt samma totalpoäng och varför Ryssland rankades före har Anna aldrig förstått.
– Det är förstås en bedömningssport men om två lag slutar på samma poäng borde ju guldet delas. Det där har jag för länge sen lagt bakom mig nu. Efter Sydney, min höjdpunkt i karriären, tvingades jag sluta då ryggen sa ifrån.
Globetrotter
Arbetslivet har fört henne till flera länder: Singapore, Sydkorea, Sverige och Finland. Efter att ha utbildat sig till tränare läste hon internationella relationer på det statliga universitetet i Vitryssland.
– Jag praktiserade på FN med biståndsfrågor, men tröttnade då jag insåg att det var mycket prat och väldigt lite handling. Studierna fortsatte i Moskva där jag läste vidare till idrottsledare. Trots att gymnastiken alltid legat mig närmast hjärtat har jag organiserat tävlingar i olika grenar som fotboll, brottning och volleyboll.
Fostrar talanger. Anna Glazkova trivs med sitt nya jobb som tränare för TNV:s truppgymnaster. Foto: Mats Lundberg
Inga genvägar till framgång
Från och med augusti i fjol är det TNV och Åbo som gäller. Truppgymnastiken går ut på att med full kontroll över redskapen göra koordinerade program tillsammans med lagkamraterna.
– Det finns inga genvägar till framgång. Gymnasterna måste ha en enorm vilja och övervinna sig själva varje dag för att utvecklas. Man strävar efter att uppnå flexibilitet, spänst och vighet med full kontroll över den egna kroppen. Styrka i ben och rygg behövs också.
– Många av flickorna i TNV är duktiga och kan nå långt bara de är villiga att satsa. Tyvärr är den rytmiska gymnastiken ganska dyr och alla familjer har inte råd att hålla sina barn i sporten. Tävlingsdräkterna och redskapen kostar, liksom resorna. Det går inte att jämföra med min egen karriär då nästan allt var subventionerat av staten.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.