ÅU 17.02.2020 05:00

Medan vi människor precis firat våra vänner och käraste under vändagen, med ett telefonsamtal, en kompisdejt, eller kanske en bukett blommor i ett nystädat hem, låter de större kärleksgesterna i havet vänta på sig ännu en tid.
(Kärleks)livet och uppvaktningarna bland djuren i våra vatten, till exempel abborrarna och östersjömusslorna, sätter igång på allvar i april framtill juni, och förekommer ofta under några veckor eller någon månad. För några arter upprepar sig frieriet ytterligare en eller flera gång under sommaren.
Men visar egentligen djuren under ytan kärlek och vänskap, och i så fall hur?
Att tolka beteendet hos djur som uppvaktar en partner eller uppvisar olika sociala beteenden i grupp som kärlek och vänskap på det sätt vi människor förstår det, bör vi vara försiktiga med.
Med det sagt, så finns det många vetenskapliga studier som bevisar förekomsten av nära vänskapsförhållanden, framförallt i mer avancerade djur som däggdjur och fiskar. Till exempel formar både honor och hanar av delfiner grupper på två till tre individer för att antingen skydda och se efter sina ”tjejkompisar” från påstridiga ”killar”, eller hos hanarna för att hjälpa ”polaren” uppvakta och para sig med en hona.
När det kommer till nystädade hem som ”kärleksgester”, kan vi ta som exempel några av våra vanligaste fiskarter på de grunda strandnära bottnarna, nämligen sand- och lerstubb, eller varför inte små- och storspigg.
Småstubbarnas hanar bygger bo under till exempel ett musselskal. Spiggen väljer gamla växtdelar för att bygga bo på vegetationen eller på havsbottnen. Hanarna är flitiga med att hålla rent och snyggt, och spiggarna till och med ”dansar” framför boet för att locka till sig honorna. Speciellt bo-byggarbeteendet hos stubbarna är något som forskare vid Miljö- och marinbiologin vid Åbo Akademi har studerat länge.
Så när det gäller dylika ”vänskaps-” och ”kärleksbeteenden”, gester, grupperingar och så vidare relaterar dessa som ni märker alltså oftast till möjligheten att hitta en partner och föröka sig.
Men hur gör då de djur som inte lever i den öppna vattenmassan där de kan röra sig över långa sträckor och se varandra, som delfiner och fiskar, utan nere i havsbottnen? För dessa kan man se användningen av kemiska signaler och läten som det telefonsamtal som skapar och håller kontakten mellan individer. Vår rätt vanliga, men för den stora allmänheten rätt okända, centimeterlånga slammärlan, lever i u-formade rör på sandiga lerbottnar i grunt vatten.
För denna art har man genom laboratorieexperiment till exempel visat att honorna utsöndrar en kemisk odör som är viktig för att hanar skall hitta till deras rör där de ligger gömda i bottensedimentet.
Gällande kommunikation med ljud på havsbottnarna, finns det ytterst lite vetenskaplig information, trots att man vet att framförallt fiskar, insekter och större kräftdjur, som krabbor, kan skapa ljud med avsikt för att troligen kommunicera med artfränder och potentiella partners.
Därför var det extra spännande att i somras kunna starta upp ett alldeles nytt projekt där vi lyssnar på djuren på havsbottnen med hjälp av undervattenshydrofoner. Projektet är ett samarbete tillsammans med en fransk kollega som är specialist på att analysera ljud hos marina organismer. Det var en mycket överraskande ljudlig kakafoni som mötte oss när vi lyssnade till inspelningarna från flera meters djup. Framförallt kunde vi notera höga och regelbundna toner från det vi tror kunde vara de bottenlevande insektlarverna, som till exempel fjädermyggor och trollsländor.
Det återstår dock att se huruvida vi med detta nya och unika material och framtida analyser kan härleda ljuden till just en kommunikation mellan artfränder, eller ”vänner”.
Varför är det då viktigt att vi studerar dessa ”kärleks- och vänskaps”-beteenden? Jo, dels ger det en grundläggande förståelse för de olika levnadsstrategier som förekommer i naturen och med det, de olika roller och funktioner som djur spelar i ekosystemet. Denna typ av kunskap behöver vi i sin tur för att förstå hur våra mänskliga aktiviteter påverkar dessa beteenden och mönster. Till exempel, hur båttrafik, utsläpp av kemiska ämnen och buller påverkar arters överlevnad och därmed mångfalden, biodiversiteten, i haven.
 “Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.
Anna Törnroos-Remes
Forskardoktor i marinbiologi inom Havet vid Åbo Akademi

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln