Vilka rekord vill vi sätta nästa år?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Minns ni att det regnade massor förra vintern?
Eller ja, det blev ju nästan aldrig nån vinter utan den kändes istället mer som en extremt utdragen novembermånad. Men allt det där regnet som kom betydde att rekordmycket näring spolades ut i Östersjön. På bara tre månader rann det ut nästan lika mycket fosfor i Skärgårdshavet som under hela 2008, det tidigare rekordåret.
Vintern som gick var inte bara ovanligt regnig, utan också den mildaste i Meteorologiska institutets mäthistoria. Isläget till havs speglade den rekordmilda vintern. Bottenviken fryste inte genomgående och Finska viken hade nästan ingen is alls, utan var isfri redan från april.
En sådan isfattig vinter har aldrig observerats i Finlands havsområden tidigare. (När isexperten säger ”Något liknande har aldrig hänt”, då får jag kalla kårar.)
Den milda vintern var också början på en ovanligt intensiv och långvarig marin värmebölja som skulle komma att pågå i Östersjön ända in i juli. Vattentemperaturerna låg högt över medelvärdet och vi såg att tillväxtsäsongen för växtplankton började ovanligt tidigt. Också havstulpanernas larver fanns i vattenmassan flera veckor tidigare än de brukar.
Och hösten fortsatte i samma tecken. November 2020 visade sig vara den varmaste novembermånaden i mäthistorien. För Finland slogs ett nytt värmerekord då hela +16,6°C uppmättes på Mariehamns flygplats, en temperatur som oftare mäts i slutet av september än i mitten på november. Det är som om år 2020 bestämde sig för att slå alla rekord.
Vad kan vi då förvänta oss av 2021? Eller vilken är insatsen vi själva kan komma med?
Låt oss titta lite närmare på det arbete som utförs på internationell skala, till exempel av Förenta Nationerna. Haven står för 71% av vår planets yta, men hittills har havet inte varit särskilt framträdande i policy-diskussionerna som förts på FN-nivå. Visst diskuteras havet i samband med klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald, men havet har inte stått i direkt fokus.
Som en reaktion på detta bildade Norge och Palau (en fin kombination, eller hur?!) för ett par år sedan något som kallas The High Level Panel for a Sustainable Ocean Economy. Både Norge och Palau är nationer med en ekonomi beroende av friska och fungerande hav, så de beslöt sig för att tillsammans arbeta för att skydda och förbättra havets tillstånd samt värna om de varor och tjänster som människan erhåller från den marina miljön.
Panelen består idag av ledare för 14 stater med direkt koppling till havet och är unik i hur den mobiliserat länder villiga att binda sig till ett hållbart nyttjande av våra marina resurser. Den andra speciella dimensionen är att panelens arbete till mycket hög grad styrs av det vetenskapliga underlaget gällande havens status och de resurser de förser oss med. Följande prioritetsområden har identifierats: klimatförändringen och biodiversitetsförlusten bör motverkas, möjligheter för ekonomisk tillväxt bör tillvaratas, akvakulturen bör göras mer hållbar, och förvaltningen av havet bör vara holistisk och ekosystembaserad.
Det är inte bara panelens arbete som förtjänar uppmärksamhet. FN kommer nämligen att publicera sin andra stora bedömning över havens status, en World Ocean Assessment, nästa år. Dessutom har FN utnämnt 2021–2030 till ett årtionde för havsforskning för hållbar utveckling. Arbete inom årtiondets ramar ska hjälpa oss uppnå nummer 14 av de Globala målen under Agenda 2030. Mål 14 handlar om havet och marina resurser och har fokus på att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling. Glädjande och viktigt är att det skapas en drivkraft för havsarbete under det kommande året, såväl som det kommande årtiondet. Äntligen vänder vi de stora strålkastarna mot havet!
För havet förändras och det gör vi med. När jag tänker tillbaka till nyåret 2020 känns det så märkligt. Knappt ett år sedan men inget är sig likt. Ofta börjar vi ett nytt år med uttalat hopp om något bättre och även om jag ärligt talat inte minns vad jag önskade mig då, så vet jag vad jag hoppas på nu.
Jag hoppas att vi hittar en väg ut ur pandemins grepp så att vi kan återgå till en ny vardag, där vi tar med oss lärdomar om omtänksamhet, gemensamt ansvar och vad som egentligen är viktigt, i bagaget.
“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.