Det kan behövas skrämselåtgärder mot Kimitovargarna – ett oönskat beteende, säger viltplanerare
Fyra av vargarna tassade på söndagsmorgonen omkring på Raul och Lenita Nymans gård, ytterligare fyra rörde sig bakom en granhäck. Foto: Lenita Nyman
Viltplanerare Jörgen Hermansson från Finlands viltcentral tror att vargflocken som passerade paret Nymans gård kan ha blivit störda och därför flyttade på sig dagtid.
– Det var ovanligt att de rörde sig dagtid men något aktivt födosök verkade det inte vara.
Eftersom det handlar om djur i näringskedjans topp, behöver vargar inte ha bråttom utan kan självsäkert som flock flytta på sig i maklig takt. Det handlar om naturligt beteende, säger Hermansson.
– Det handlar såklart också om icke-önskvärt beteende, säger han om det faktum att de traskade så här nära ett hus.
De åtta djuren utgör med största sannolikhet hela Kimitoöns vargpopulation.
I det fall vargarna upprepade gånger observeras på gårdar, kan det bli aktuellt med med att först ta till skrämselåtgärder. En sådan fördrivningsoperation gjordes i vintras i S:t Mårtens, säger Hermansson.
Där hade en vargflock som bestod av fem eller fler individer upprepade gånger traskat in på gårdar. Efter att polis och jägare var ute en natt, höll sig vargarna borta, rapporterade Turun Sanomat. Polisen gav inte ut uppgifter om vilka metoder som använts, men vargar kan fördrivas med exempelvis buller, ljus och hundar. Först i sista hand kan det bli fråga om jakt på varg, säger Hermansson.
Det blir säkert fler observationer av Kimitoöns vargar den här vintern, säger Jörgen Hermansson. ÅU-Foto
Från och med nästa veckoslut blir det faktiskt mer liv och rörelse i Kimitoöns skogar, då 26 jaktlag beger sig ut på älgjakt.
– Det är ändå sällan man ser varg i samband med jakt, säger Hermansson.
Kimitoöns vargar har inte visat tecken på att vara intresserad av tamboskap, som får, säger Hermansson. För ett år sedan dödades en hund av en varg norr om Kimito centrum, men överlag är det inte ”kostnadseffektivt” för vargen att jaga mindre djur.
– Visst kan vargen också ta nån hare då och då men de jagar främst hjort och älg.
Förr fick man i skolan lära sig att vargen är ett sällsynt djur som lever i de djupa skogarna, säger Hermansson. Nu har vargen ändå gjort något av en comeback.
Välanpassade vargar
Det finns ett tiotal revir i det område som sträcker från Västnyland till södra Satakunta. Kimitoöflockens ledarpar kommer ursprungligen från Renko i västra Tavastland.
– De har vuxit upp här och är välanpassade till våra halvöppna landskap.
Hermansson räknar med att det blir en ”vargavinter” med fler observationer i Kimitoön. När de yngre vargarna lärt sig jaga räknar han med att djuren allt oftare rör sig i mindre grupper på tre–fyra individer.
Under vinterns lopp gör vargarna kanske en avstickare till Sagu eller Bjärnå. Hermansson gissar att de kanske tillbringar några veckor i Tykö nationalpark.
– Det skulle inte förvåna mig om någon därför ser vargar på Strömma bro.
Vad göra om du möter en varg?
Försök avlägsna dig, men spring inte undan, även om det skulle vara din första tanke.
Om du inte kan avlägsna dig, klättra högt upp (på en sten eller byggnad eller i ett träd).
Om vargen fortsätter med sitt hotfulla beteende, försök verka så lugn och orädd som möjligt.
Om vargen anfaller, skrik hårt och försök se så stor ut som möjligt och vifta hotfullt.
När vargen möter kraftigt motstånd ger den upp (gäller tyvärr inte rabiessmittade vargar).
Källa: Finlands viltcentral, Att möta en varg
Mas3cf / WikipediaKontakta nödcentralen om du stöter på en varg som beter sig hotfullt. Om vargen inte är hotfull, meddela ändå ändå din observation till rovdjurskontaktpersonen i den lokala jaktvårdsföreningen. Foto: Mas3cf / Wikipedia
Polisen ingriper då beteendet blir hotfullt
Polisen är den säkerhetsmyndighet som i vissa situationer har rätt och skyldighet att rikta åtgärder mot djur som förorsakar fara. Hotet ska ändå vara konkret:
– En allmän rädsla över att varg möjligen rör sig någonstans där man kan tänkas röra sig själv räcker inte för polisen för att skrida till åtgärder, formulerar polisen.
Polisen har inte behörighet att bedöma vad som är en acceptabel storlek på ett vargbestånd inom ett visst område.
Polislagen är alltid den sista utvägen för att ingripa i det som polisen beskriver som plötsliga och akuta säkerhetsrisker. Å andra sidan gäller också detta: En varg som rör sig dagtid i byggd miljö eller i områden där det bor människor betraktas som en sådan fara som kräver att polisen handlar omedelbart.
– Den fara som en varg förorsakar en människa bedöms alltid från fall till fall och vid bedömningen anlitas om möjligt olika experter, uppger polisen.
Polisen agerar enligt observationernas art, tillförlitlighet, antal och tidpunkt.
En vargflock kan skrämmas men en avlivningsorder kan gälla endast ett djur, enligt polislagen.
– Endast en tillräckligt noggrant specificerad djurindivid som orsakar fara kan beordras att bli avlivad.
Avlivandet av ett djur är alltid den sista utvägen, en fördrivning kan vara en mer motiverad åtgärd, enligt polisen.
Källa: Poliisi.fi, rovdjursärenden, polisens roll i vargärenden
LÄS OCKSÅ:
Kimitoöns åtta vargar kom på besök i morse: ”Jag kunde inte tro mina ögon”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.