Lagmannen för Södra Österbottens tingsrätt Riku Jaakkola är den nygrundade myndighetens första överdirektör. Han är tjänstledig från sin fasta tjänst medan han ansvarar för att kicka i gång arbetet.

Oberoende

–  Det centrala med Domstolsverket är att det är oberoende. Hittills har domstolarna saknat en central administrativ myndighet som är oberoende av statsmakten, säger Jaakkola.
I stället har domstolarnas ärenden handlagts av Justitieministeriet, vilket strider mot den så kallade maktdelningsprincipen. Den franska filosofen Montesquieu lanserade maktdelningsprincipen på 1700-talet och enligt den ska den lagstiftande, verkställande och dömande makten vara oberoende av varandra.
Fram till Domstolsverkets grundande har detta inte varit fallet i Finland.
– Det andra är att domstolarna är oberoende i relation till Domstolsverket. Domstolsverket kommer inte att blanda sig i domstolarnas rättsskipning. Rättsskipningen är domstolarnas uppgift och där får ingen ingripa.

Ska stöda domstolarna

Det som Domstolsverket i stället kommer att ägna sig åt är att stödjaoch utveckla domstolarnas verksamhet, till exempel när det gäller större gemensamma projekt inom utbildning, it eller dylikt.
Dessutom ansvarar Domstolsverket för domstolarnas resultatstyrning och förhandlar om budgeten med Justitieministeriet.
Domstolsverket har också, i likhet med HD och HFD, rätt att föreslå ny lagstiftning, vilket ger landets domare en unik ny möjlighet – om de upplever att den gällande lagstiftningen inte håller måttet.

Direktionen i fokus

Sverige har haft ett Domstolsverk sedan 1975 och även de övriga nordiska länderna har motsvarande myndigheter. År 2010 rekommenderade Europeiska rådet att Finland grundar ett domstolsverk för att garantera domstolarnas oberoende, men även om domarna och domstolarna varit positiva har staten sölat med beslutsfattandet.
Till slut fattade justitieminister Antti Häkkänen (Saml) beslut om att skapa verket i januari 2018.
Det unika med Domstolsverket är att det är en domarstyrd organisation.
Överdirektören ansvarar för det praktiska arbetet, men de stora principiella besluten fattas av direktionen som väljs för en period på fem år.
Enligt lagen ska direktionen bestå av åtta personer varav sex är domare. Där ska ingå representanter för HD, HFD, förvaltningsdomstolarna, hovrätterna, tingsrätterna och specialdomstolarna. Dessutom ska direktionen ha en medlem som representerar tingsrätternas övriga personal och en utomstående medlem.
Riksdagsledamöter, kommunpolitiker och ministrar, både på fastlandet och på Åland, får inte ingå i direktionen.
Direktionen fattar beslut om Domstolsverkets verksamhet, ekonomiska målsättningar, strategi och viktiga principer.
Efterfrågan har funnits, varför dröjde det så länge att grunda Domstolsverket?
– Bra fråga, jag har själv undrat över samma sak. Det finns västerländska stater som saknar oberoende domstolsmyndigheter, till exempel Tyskland. Men EU har inte betraktat det tyska systemet som problematiskt eftersom det skiljer sig på andra sätt.
Hur var det förut, har Justitieministeriet äventyrat domstolarnas oberoende?
– Några sådana problem har inte uppdagats. Men eftersom ministeriet ansvarar för alla sektorer inom justitieförvaltningen har domstolarna upplevt att de egna frågorna inte fått tillräckligt med uppmärksamhet. Domstolsverket underlättar domstolarnas intressebevakning gentemot ministeriet.

Jobb för domare

Både direktionen och Jaakkola inledde sitt jobb redan i våras, även om själva myndigheten inleder sitt arbete först efter årsskiftet.
Fram till dess går Jaakkolas arbete ut på att skapa en organisation tillsammans med direktionen.
– Vi började med att fundera på organisationens struktur: vilka avdelningar vi ska ha, hur stora de ska vara och vilken slags personal vi behöver. Därefter har vi funderat på personalens arbetsbilder och utifrån det har vi skrivit arbetsplatsannonser.
Enligt planen ska den nya myndigheten ha tre avdelningar: administration, ekonomi och utveckling. Varje avdelning kommer att ha kring femton anställda. Största delen är nyrekryteringar, kring åtta kommer från Justitieministeriet.
Dessutom kommer Domstolsverket att ha en kommunikationschef och en nätverkschef, som delar på överdirektörens uppgifter.
– Jag har haft mycket hjälp av Justitieministeriets personal i utformningen av organisationen, speciellt Domstolsverkets direktions sekreterare Anu Koivuluoma, som varit involverad i processen ända sedan den började.
De flesta rekryteringar kommer att vara klara före årsskiftet, men det dröjer antagligen till februari innan verket uppnår full bemanning.
Personalen kommer att bestå av assistenter, sakkunniga, specialsakkunniga och chefer. De flesta jobben kräver högskoleutbildning, och på utvecklingsavdelningen kommer personalen huvudsakligen att bestå av domare.
– Därför erbjuder vi också tidsbundna anställningar på 3–5 år. Domare vill sällan lämna sina domartjänster, men de kan få tjänstledigt. Dessutom är det bra om domarpersonalen byts ut regelbundet, på så sätt håller vi oss ajour med fältet.

Hoppas på svensk service

Jaakkola hoppas kunna rekrytera tillräckligt med svenskkunnig personal för att garantera svensk service.
– Vi har ett stort behov av svenskkunnig personal, men vi kan inte rekrytera enbart utifrån språkkunskaper eftersom vi vill ha de bästa förmågorna. Jag hoppas att flera svenskkunniga personer söker jobb hos oss.
Svenska folkpartiet har för närvarande justitieministerposten, har det kommit några önskemål därifrån?
– Inte så att de skulle ha nått mig, det har varit klart annars också.

Systemet aldrig klart

Grundandet av Domstolsverket har varit ett sällsynt okontroversiellt projekt, även om det har dragit ut på tiden. Förutom HFD:s ex-president Pekka Vihervuori har det saknats kritiska röster.
Vihervuori hävdade i sin kritik att samarbetet med ministeriet har fungerat bra och att ett nytt verk leder till onödiga nya kostnader och ny byråkrati.
– I och för sig håller jag med, ministeriet har skött oberoendefrågorna bra. Vi har sett vad som hänt i vissa europeiska länder, till exempel Polen, Ungern och Turkiet. Om vi skulle hamna i en liknande situation har vi ett mycket bättre läge tack vare Domstolsverket.
I dessa länder har politiska beslutsfattare blandat sig i domstolarnas arbete på ett sätt som äventyrar rättsstaten.
De ökade kostnaderna balanseras delvis av att Justitieministeriets egna kostnader minskar, men några exakta siffror finns tills vidare inte. Domstolsverkets verksamhetskostnader uppskattas till kring 4 miljoner euro per år.
Innebär det här att det finländska rättssystemet nu är klart?
– Det är aldrig klart. Det bör alltid granskas kritiskt och utvecklas när det finns behov. Man måste hänga med i tiden, säger Jaakkola.