Vi lever i de glittrande gåvornas högsäsong – också du kan rädda liv
Där hänger den, i korsningen mellan Rakentajantie och Erotuomarinkartu i S:t Karins, ett stenkast från tennishallen Aktia Arena: ett reflexträd. Ett träd med reflexer som frukter – det är bara att plocka åt sig.
Egentligen är det inte ett träd utan en lampskärm, så ser den här tingesten i alla fall ut. Då de inte finns lämpliga träd gäller det att improvisera om man vill hjälpa sina medtrafikanter, fotgängarna. Dessutom är den rolig, får en på gott humör.
Platsen är väl vald. Här finns ett verkligt farligt övergångsställe.
Från ena hållet, upp från huvudvägen, 110:an, brukar bilar komma med god fart upp över det lilla krönet. Den till det yttre ganska anspråkslösa vägen är livligt trafikerad. Folk ska från och till affärs- och industriområdet i Nummenniitty, bostadsområdet i Sorro, och så finns här en hel del matartrafik mellan alla stora vägar som ligger i närheten.
Från andra hållet skyms sikten åt ena hållet av en byggnad, daghemmet Verkavekarat. Kanske det är dagiset som har fixat lampskärmen med reflexer? Det skulle vara logiskt om de hade fixat till den som en del av en trafiksäkerhetsdag. Ett stort tack i så fall till dem, klokt pyssel.
Reflexträd och motsvarande upphängningar brukar numera dyka lite varstans, ibland spontant och utan förvarning I S:t Karins har i alla fall Piispanlähteen yläkoulu haft ett eget träd.
I Kimito hade ett det lokala byalaget i fjol ett reflexträd till Villa Lande, medan Marthakretsen Mammamiorna fixade ett vid Brinkasstugan i Pargas – i samband med Lux Archipelago, var det visst? I Åbo har reflexträd funnits i Portsa och Skanssi och i Reso vid biblioteket.
De flesta googleträffarna tyder ändå på att det inte ”planterats” så många reflexträd just den här hösten. Är det så, eller är det bara så att folk rör sig mindre och bara distansarbetare och -studerar, och att det därför inte finns så många observationer.
Det är i så fall synd, för man blir ju väldigt positivt överraskad varje gång då man ser en sådan uppenbarelse. Alla bilister borde i alla fall bli glada för varje glittrande trygghetsträd.
Trots att reflexer har tillverkats i miljoner och åter miljoner exemplar, verkar det alltid råda en brist på dem, den här tiden på året. Det är lite som strumporna som försvinner i tvätten, de bara … försvinner.
Parallellt med den plötsliga reflexbristen börjar den sura debatten på nätets alla tänkbara forum.
Somliga vill se straff, fotgängare ska ju enligt ha reflex! Å andra sidan är det som med cyklisters så kallade hjälmtvång: jo, man ska ha sådan, men det finns inget straff.
Andra anser bestämt att ansvaret i sin helhet ligger hos bilister, oberoende av fotgängarnas beteende och hur mörkt de klär sig och rör sig. Då struntar man tyvärr i att ett av fundamenten för trygg trafik är att alla ska bete sig på ett förutsägbart sätt.
Det är smått symptomatiskt att nästan alla finländare upplever att en påminnelse om reflexer behövs på hösten. Det här framgick också i höstas i Trafikskyddets enkät.
Läget är dessutom inte heller så gott som man kanske kunde tro, i reflexuppfinnaren Arvi Lehtis hemland. Enligt Trafikskyddets kartläggning 2019 använde 47 procent av fotgängarna reflex när de rörde sig i mörkret i ett belyst område.
Under hälften, med andra ord. Under hälften. Vi kan gissa oss till att andelen stiger då man rör sig utåt från tätorter, mot mörkare miljöer, men ändå: Det är farligt att röra sig också i miljöer med gatubelysning. Ändå svarade var tionde av dem som deltog i Trafikskyddets enkät att de upplevde att reflexen inte är till nytta i upplysta områden.
Och många av dem som har reflex borde kanske också inse att den ska vara rätt placerad: en reflex som hänger tätt intill jackans ena sida syns inte riktigt alls.
Kanske det är dags att ta ett steg längre än att resa reflexträd, som trots allt är väldigt få. Det finns faktiskt redan de bilister som varje höst köper ett knippe reflexer till bilen, för att sedan dela ut sådana när de ser att någon behöver en.
Tänk om fler av oss skulle skaffa extra reflexer och sedan bara dela ut dem, helt spontant där vi rör oss: ”Hej, jag ser att du är mörkt klädd, vill du ha en reflex?”
Mottagandet kan såklart variera och somliga mottagare tror säkert att reflexgivaren kanske inte riktigt är som alla andra, så att säga. Men det kan man bjuda på.
Vi har på tok för mycket motsättningar mellan olika grupper i trafiken. Tiden för en spontan medmänsklig reflexgåva är därför knappast lägligare än nu, för det är lite väl mörkt, inte bara i trafiken.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.