Vi kunde vara som på Saltkråkan – men skärgården krymper igen i höst
Inga nya förstaklassare är anmälda till skolan i Iniö för hösten.
Inte heller den lilla finska skärgårdsskolan Utö skola ser ut att få något tillskott av elever i höst.
Det samma dystra öde gäller Ulkosaariston koulu i Korpo (åu.fi 5.3.2023).
Också i svensk språkiga Kyrkbackens skola i Nagu minskar antalet elever nästa läsår, enligt de skolanmälningar som har gjorts nu.
Antalet ettor krymper från tolv i fjol till åtta i höst.
Finska Simonbyn koulu för elever i årskurserna 1–6 i Nagu har inte kunnat ha någon verksamhet på flera år, för att elevantalet är så litet och intresset för skola på finska i Nagu så lågt.
I stället går de finskspråkiga barnen i skola i Koivuhaan koulu i Pargas.
Att det inte kommer nya ettor till så många av skärgårdens skolor i höst är sorgligt.
I och för sig säger Ulrika Lundberg, sektorchef för fostran och utbildning vid Pargas stad, att siffrorna kan leva då familjer flyttar eller barn av andra orsaker byter skola.
Situationen kan förändras till hösten.
Samtidigt kan en familj, speciellt om den har många barn, vara livsviktig och alldeles avgörande för om en liten skärgårdsskola har förutsättningar att fortsätta eller inte.
Flyttar den familjen bort kan elevantalet minska radikalt och hela skolans existens sättas i gungning.
Det är känsligt att säga det, men bristen på nya små skolelever är en varningssignal.
Håller också huvudöarna och centralorten i de gamla kommundelarna i skärgården på att avfolkas?
Det här är inget nytt. Det är en utmaning att hålla skärgården bebodd året runt.
Det är därför bland annat Pargas stad satsar på livskraft.
Motsatsen till livskraft är just när klassrum och i värsta fall småningom hela skolor blir stående tomma för att det inte kommer ett tillskott av nya elever då läsåret inleds efter sommaren.
Den knepiga frågan är hur man ska locka barnfamiljer att flytta, inte bara till Pargas, utan ända ut i skärgården.
Och om man lyckas få dem på kroken, hur får man dem att stanna också på längre sikt, när barnen blir äldre och vill umgås med kompisar och ha hobbyer, som alla andra?
Pandemin öppnade ögonen för distansmöjligheten.
Trångbodda familjer i huvudstadsregionen såg plötsligt gamla släktställen i glesbygden som en resurs, inte bara under ljuvliga sommarmånader.
Den brittiska kvalitetstidningen The Guardian lyfte nyligen upp Brännskär på listan över de tjugo bästa orterna för en billig strandsemester i Europa (åu.fi i går).
Gänget som driver Brännskär är bara att gratulera för hårt och målmedvetet arbete för att göra sin lilla ö på jorden känd i så här stora kretsar.
Enligt The Guardian finns Brännskär på listan tillsammans med öar som till exempel Lanzarote och Madeira samt Puglia i Italien, Istria i Kroatien och norra Grekland.
Brännskär är med andra ord ett praktexempel på att det går att vända en negativ trend.
Vi på Saltkråkan finns med andra ord, också i den åboländska skärgården, också i dag.
Nu är brittiska, tyska och franska turister naturligtvis inte det samma som fastboende småbarnsfamiljer med förstaklassare som ska börja skolan.
Men det finns ett samband.
Det ena är i bästa fall en förutsättning för det andra.
Och det finns också ljusglimtar när det gäller skärgårdsskolorna.
I Skärgårdshavets skola i Korpo och i Träsk skola i Houtskär är några fler förstaklassare anmälda till hösten jämfört med det här läsåret.
Hurra för skärgårdsbarnen! Än är det inte dags att släcka lampan. I stället gäller det att få de lampor som finns kvar att lysa desto klarare, som hoppingivande fyrar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.