Stefan Holmström 06.12.2019 04:00

Så avslutades också Åboregionens egna kollektivavtalstvist, på samma sätt som postkonflikten, och med ungefär samma resultat. De anställda vid Arkea återgår till att omfattas av det tidigare Avainta-avtalets villkor.
Eller inte riktigt så, bara nästan, för det handlar om en en lokal överenskommelse med några små justeringar av de villkor som gällt inom Avainta.
Facket lyckades behålla de Arkea-anställdas lön på samma nivå som tidigare och bevara semesterdagarna. Det här uppger Päivi Niemi-Laine, ordförande för JHL, förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena.
Beskedet om lösningen – efter två strejker och svåra förhandlingar – kom lämpligt så här inför det långa veckoslutet. Många kan pusta ut, också alla de som arbetar både i dag och under veckoslutet inom någon av Arkeas olika verksamhetsområden.
Det är trevligare att vara på jobb då man inte behöver grubbla över hur mycket lägre timlönen skulle vara för samma arbetsinsats nästa år.
Många kände säkert också en rädsla för att konflikten mellan Arkea och facket ännu skulle ha trappats upp inför jul. Hur går det med hela julfriden? Det är inte lätt att njuta av högtider när oron maler på som ett eko i bakhuvudet.
Alla detaljer vet vi inte än om Arkeas och JHL:s överenskommelse. Vissa försämringar gick facket med på, säger Niemi-Laine, men de offentliggörs senare. Först ska de som berörs, de anställda, få veta hur det hela ska bli.
Det finns faktiskt en liten anekdotisk story bakom tidpunkten för nyheten. Det var inte alls meningen att beskedet skulle offentliggöras i går, utan först på måndag – så att så många Arkeaanställda som möjligt skulle få höra nyheten samtidigt som alla andra.
Nu var det tydligen så att någon tidsinställt pressmeddelandet fel. Den mänskliga faktorn spelade ett spratt, och lika bra – också om det är klart att många nu undrar över vilka detaljer, ”försämringar”, som är på väg.
Hur som helst är det klart att denna avvärjningsseger, ur fackets synvinkel, resulterar i bättre anställningsvillkor än de som Arkea hade räknat med.
Rent symboliskt sett var tidpunkten för nyheten också bra. I dag, på självständighetsdagen, kan vi säkert alla fundera på vad som kan kallas skäliga anställningsvillkor.
Hur bra eller illa ställt kommer folk att ha det i Finland i framtiden? Vilka villkor och möjligheter ska gälla? Vad ska vi acceptera, tolerera, motarbeta?
Byten av kollektivavtal är i inte besynnerliga eller ens ovanliga. De är logiska och kan behövas exempelvis då företag fusioneras eller delas upp i flera olika bolag, enligt vad de producerar eller levererar. Det samma gäller då ett företags kärnverksamhet förändras till den grad att ett annat avtal skulle vara mer ändamålsenligt, för både arbetsgivare och -tagare.
För de anställda kan ett annat kollektivavtal innebära mer rättvisa och logiska villkor. I det fall ett företag utvecklas i en annan riktning än branschens övriga bolag, kan det som arbetstagarsidan och facket förhandlar om kännas rentav irrelevant.
Därför är kollektivavtalsbyten ofta helt naturliga åtgärder. Det är ändåmålsenligheten som ska avgöra
Det är visserligen faktiskt just det argumentet som också Arkeas ledning använde då man i höstas fattade ett beslut om att byta avtal för de anställda.
Tanken var att övergå till ett kollektivtavtal som används allmänt för fastighetsskötsels-, städnings- och matservicebranscher.
Grundtanken kan till och med anses vara korrekt, men då åtgärden de facto i praktiken i första hand skulle ha blivit en betydande sparåtgärd, gick det fel. En avtalskonkurrens leder dessutom i sista hand till en spiral där det alltid finns någon som erbjuder billigare (och för de anställda sämre) villkor.
Konflikterna som gällde Posten och Arkea har också visat att få finländare godkänner så kallad avtalsshopping. Den här frågan kommer att aktualiseras flera gånger under nästa regerings mandatperiod.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln