Vi behöver påminnas om starka människor för att orka vidare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I helgen rapporterade världens medier att den över 90 år gamla, ryska människorättskämpen Ljudmila Aleksejeva dött.
För en som hört talas om henne, men inte visste så mycket om henne, var det inspirerande att läsa om hennes liv.
För att nämna något: Aleksejeva var en sovjetisk dissident i över 50 år. Hon upplevde Stalins utrensningar på nära håll och var bland annat senare med och grundade Moskva–Helsingfors-gruppen, vars syfte var att övervaka att Sovjetunionen följde Helsingforsdeklarationens villkor.
Gruppen är i dag, i sin nuvarande form, en av de största människorättsorganisationerna i Ryssland.
Aleksejeva protesterade, gick i demonstrationer.
Journalisten Anna-Lena Laurén skriver så här om henne i en kolumn för HBL: ”Hennes pondus och höga ålder gjorde att polisen inte alltid visste vad de skulle ta sig till med henne.”
Endast fotografierna av Aleksejeva får ett litet rus av respekt att driva genom den som inte ens visste så mycket om henne.
Så brukar det vara med en del människor.
En gemensam nämnare för dem visar sig ofta vara att de har starka åsikter och inte är rädda för att föra fram dem.
En annan är deras orubblighet, en tredje är det viktiga arbete de utför.
Som tonåring hade man idoler och sneglade på dem utan en kritisk tanke i huvudet.
I lite vuxnare ålder föredrar man kanske ordet förebild.
Det är en person man ser upp till men inte nödvändigtvis dyrkar. En som man inspireras av, som man (inbillar sig att) liknar en själv.
En som tycks vara lite som en själv, men är lite smartare och alltid representerar det man själv strävar efter. En som man ändå vågar kritisera.
Det kan också vara den som skymtar i ens internetflöde nu som då, som man inte känner så bra. Den som tycks leverera imponerande resultat av än det ena, än det andra.
Eller den där släktingen vars ärlighet och noggrannhet nästan går till överdrift.
Ibland är en förebild ohälsosam. Alla kan inte vara stjärnor.
Men oftast är det inspirerande att se eller uppleva en skymt av deras handlingar.
Ett citat, ett mem eller ett foto kan räcka för att man ska få känslan av förebildens storhet och i kroppen.
Den känslan kan få en att orka fortsätta själv, oavsett hur små eller stora ens egna handlingar är.
Vem är din förebild?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.