Anja Kuusisto 31.10.2018 18:021

De får bli pensionärer tillsammans, veterinären Virpi Heikinheimo och hennes skotska terrier Saimi. Foto: Anja Kuusisto

Mjölkgårdarnas antal har rasat

– För 30 år sedan fanns det 16 mjölkgårdar som hade allt från fem till upp över 30 kor. Nu finns det två mjölkgårdar som har omkring 100 kor och de gårdarna drivs av den yngre generationen så att jag kan säga att de finns för långa tider framöver också.
Hon nämner inte patienter vid namn så jag frågar och får ett jakande svar – det handlar om Johanssons på Heisala i Pargas och Blombergs i Nagu. Ytterligare en mindre mjölkgård finns, och så finns en handfull gårdar med dikor för nötproduktion.
– Gårdarna har förändrats och mitt arbete med korna också förändrats mycket, tidigare var det ofta akuta uttryckningar, numera är det mest preventivt arbete och så bistår vi när producenterna gör specifika planer för betäckning med mera.
– Folk här och i skärgården sköter om sina djur bra. Det är något som jag verkligen vill poängtera att är en glädje i mitt arbete, att se hur bra de tar hand om sina djur och hur respekten för djuren förs över till följande generation.

Mottagningen har flyttat flera gånger

Veterinärmottagningen i Pargas har funnits på tre olika adresser under den tid Heikinheimo varit anställd. När hon började fanns den intill hälsocentralen i Pargas, i det hus som nu är daghemmet Knattebo. Där fanns veterinär, hälsoinspektörer och vissa andra hälsorelaterade kommunala tjänster.
– På den tiden ingick en hel del inspektionsarbete och djurskyddsövervakning i jobbet men organisationsförändringarna har också lett till att adressen förändrat. Efter Bläsnäs blev det Elmgrensvägen och där fanns mottagningen tills den flyttade hit till Centralparken för drygt två år sedan.
Mottagningen finns i en barackbyggnad som ligger vid Kyrksundet, nära familjehuset Ankaret och kyrkogården. Stället är centralt och den som kommer med sitt djur i bil kan parkera nära, vilket är viktigt speciellt om en halvt nedsövd fyrfoting ska bäras till bilen.

Veterinärpraktik finns det beställning på

När Pargas stad började köpa veterinärtjänsterna av Lundo (se faktaruta nedan) år 2009 blev Virpi Heikinheimos jobb uttryckligen renodlad veterinärpraktik, medan djurskyddet och inspektionerna föll bort. Det beror på att Lundoenheten har vissa veterinärer som specialiserar sig på den biten.
– Patienter är det ingen brist på, man får lätt dagen mer än full.
– Det finns många som uppskattar att inte behöva åka längre bort med sitt djur och att det finns förmånligare tjänster än privata kliniker. Djurmediciner är dyra oberoende.
De privata veterinärtjänsterna har vuxit enormt under de senaste åren, men Heikinheimo möter dagligen många Pargasbor som gärna bokar tid för djurens både akuta och icke-akuta ingrepp hos henne.
– Jag hoppas verkligen att de här tjänsterna finns kvar i framtiden, och att man ser till att betjäna på två språk, det är viktigt i skärgården. Det hör till jobbets fördelar att få lära känna skärgårdsbor och skärgården.

Glädje och sorg ingår i jobbet

Det finns tunga stunder i jobbet, säger Heikinheimo, och nämner att hon dagen innan intervjun var tvungen att avliva en häst. Det tar på, säger hon, ”man tror man ska bli mer härdad men jag tror jag fungerar tvärtom, att se djurägarnas sorg är tungt”.
Men det positiva väger tyngre, att rädda livet på ett djur med en operation eller att hjälpa till då en ko har en svår förlossning – och sedan se kalven klara sig, det ger minnen.
– Jag har många minnen och jag är så tacksam för att jag har fått ha så fina kunder.
Någon av dem ringde vår redaktion och tipsade om Heikinheimos pensionering. Hen ville förmedla det som gäller många fyrfotade i Pargas, ett stort tack för deras del.

Virpi Heikinheimo

• Född och uppvuxen i Åbo. Familjen hade sommarställe i Gustavs och där tillbringas fortfarande sommartider med syskon och släkt.
• Studerade till veterinär på tyska, vid universitetet i (väst)Berlin. ”Det var en idé jag fick då jag hade lång tyska och från gymnasiets språklinje ville in till veterinärstudier. De hade en kvot för utländska studerande”. Hon blev legaliserad veterinär 1978.
• Första veterinärjobben var inhopp som kommunalveterinär bland annat i östra Finland och en period återvände hon till Tyskland och jobbade där.
  1988 blev jobbet i Pargas ledigt och sedan dess har Heikinheimo jobbat på orten, dit hon genast också flyttade. ”Jag tänkte att jag lärde ju mig tyska så nog måste ju svenska också vara möjligt”. Mycket riktigt är Heikinheimo tvåspråkig.
• Formellt går Heikinheimo i pension vid årsskiftet, men sista egentliga arbetsdagen var 31 oktober.
• Som pensionär tänker hon njuta av långsamma morgnar och promenader med skotska terriern Saimi. En kombinerad safari- och dykresa till Kenya ingår i programmet den närmaste tiden. ”När jag fyllde 60 tänkte jag att man får ju inte slappa till, så jag for på dykkurs”.
• Veterinärtjänsterna i Åboregionen är numera samordnade så att Pargas och andra kommuner köper tjänsterna av Lundo kommun. Jobbet som veterinär i Pargas har internt varit ledigt för de nio övriga veterinärerna i enheten, men kravet på tvåspråkighet har gjort att jobbet inte besatts ännu. Det kommer i stället att lediganslås externt. I jobbet ingår också att ingå i stordjursjouren.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln