Kim Lund 14.10.2021 07:00

Veritas blivande vd Carl Haglund är första veckan på jobb i Veritas huvudkontor i Åbo. Han hälsar på sina nya medarbetare som går mot kaffemaskinen, säger hej och önskar dem god morgon. En anställd som går förbi önskar honom välkommen till huset.

Haglund valdes till vd i juli, men ska genomgå en nio månader lång introduktionsperiod innan han formellt kan titulera sig vd och ta över ansvaret för Veritas.

Men nu är vi inte här för att diskutera den debatt som har uppstått till följd av det arrangemanget. I stället fokuserar vi på pensionsbranschens utmaningar och hur Haglund ser på sig själv som vd.

Han kommer att jobba tre dagar i veckan i Åbo, resten av dagarna är han på kontoret i Helsingfors och ute på fältet där han träffar kunder och nätverkar med andra aktörer inom finansbranschen. Veritas har också ett kontor i Mariehamn.

– Jag kommer inte att vara en kontorsråtta som bara sitter i mitt rum. Jag kommer att sluta distansarbeta och vara så närvarande som möjligt, träffa kollegorna och stöda försäljningsarbetet.

– Som blivande vd har jag också andra ansvarsuppgifter som att upprätthålla kontakterna med finansbranschen, se över vår placeringsstrategi och samarbeta med vårt placeringsteam.

Arkiv/Kim Lund

Det här med pensionsförsäkringsbolagens placeringar och investeringsstrategier är något som Haglund gärna talar om. I Finland regleras placeringsverksamheten betydligt hårdare än i Sverige där pensionsfonderna har friare händer att investera i till exempel aktier.

Haglund visar en bild på hur de två ländernas placeringsstrategier skiljer sig: de finländska pensionsbolagens placeringsportfölj består till drygt 30 procent av aktier, i Sverige är andelen nästan 50 procent. På grund av de finska bestämmelserna har de finländska pensionsbolagen investerat en stor del av sin portfölj i olika ränteinstrument som statsobligationer och räntefonder vilket i dagens läge inte är så lyckat med tanke på avkastningen, säger Haglund.

– Ända sedan finanskrisen har räntorna legat på noll procent, vilket betyder att ränteinstrumenten inte ger någon avkastning och därför borde något göras åt saken.

Man måste fråga sig om det i dag är vettigt att placera så här stort i ränteinstrument.

Han tycker ändå det är bra att det finns någon slags reglering, men samtidigt efterlyser han en diskussion om hur de inhemska pensionsförsäkringsbolagen ska hantera sina placeringar. Det förutsätter en dialog med dem som reglerar branschen: Finansinspektionen, Social- och hälsovårdsministeriet och i sista hand riksdagen.

– Det är viktigt att diskutera olika alternativ. Läget är inte akut, men på sikt kan det bli problem. Redan om avkastningen skulle öka med 1 procentenhet skulle det ha stor betydelse och därför borde vi titta på hur man gör i Sverige.

Men samtidigt ökar riskerna om man ökar andelen aktier?

– Det är en balansgång. Men man måste fråga sig om det i dag är vettigt att placera så här stort i ränteinstrument. Därför är det nödvändigt att kunna bredda på innehållet i pensionsbolagen portföljer, vilket redan till en viss del har skett. Vi har sett en ökning av placeringar i alternativa objekt som till exempel fastigheter där Veritas har lyckats bra.

Det borde bli lättare för dem som redan är i Finland och väntar på uppehållstillstånd att komma in på arbetsmarknaden.

Haglund vill undvika att tala om begreppet ”pensionsbomben”, men faktum är att befolkningen blir äldre, nativiteten minskar och antalet arbetstagare som ska stå för de framtida pensionerna blir färre.
Den viktigaste motmedicinen är att sysselsättningsgraden hålls på en tillräckligt hög nivå, säger Haglund. Ett sätt att göra det är att få fart på invandringen.

– Jag har talat med direktörer som säger att deras företag har hur många lediga arbetsplatser som helst och som redan har hittat människor som är beredda att flytta till Finland och ordnat bostad åt dem.

– Men byråkratin är komplicerad och det kan ta upp till ett år innan man får arbetstillstånd. Det är hårresande länge och jag tror att flera skulle vara villiga att komma till Finland om det inte skulle vara så svårt.

Det handlar inte bara om akademiska proffs utan också om arbetstagare som inte är lika högt utbildade. Det råder en skriande brist på personal inom vården och servicesektorn.

– Det borde bli lättare för dem som redan är i Finland och väntar på uppehållstillstånd att komma in på arbetsmarknaden. Till exempel i samband med den stora flyktingvågen 2015 förstår jag inte varför Finland inte tog tillvara chansen som då fanns. Vi kunde ha gjort en humanitär insats, samtidigt som vi skulle ha stärkt vårt pensionssystem.

För några år sedan genomfördes en stor pensionsreform och pensionsåldern höjdes till 67 år. Haglund hoppas att det räcker och att man inte blir tvungen att ytterligare höja den. Att pensionsåldern höjdes behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, säger Haglund.

– Finländarnas livslängd har blivit längre och en stor del av det fysiska arbetet från förr har tagits över av maskiner och ny teknologi. Vi äter hälsosammare och det finns bättre mediciner.

Men samtidigt har tempot i arbetslivet ökat och den mentala pressen har blivit hårdare. Hur ska folk orka jobba så länge?

– Här ligger ett stort ansvar på arbetsgivaren som måste ordna så att alla orkar jobba och klara av vardagen. Det kan till exempel göras så att man jobbar deltid, eller med hybridarrangemang där man delvis jobbar hemifrån och delvis på den fysiska arbetsplatsen.

– För större arbetsgivare påverkas pensionsavgiften av hur många anställda som lämnar arbetslivet i förtid på grund av arbetsoförmåga. Det här borde sporra företagen att utveckla verksamheten så att vi orkar jobba fram till pensioneringen.

Kim Lund

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln