Vem vinner på vårdstrejken och andra konflikter?
Vårdpersonalens strejk har nu pågått i en vecka och uppnår man inte en överenskommelse, kommer strejken att utvidgas.
Anställda inom den offentliga sektorn har under våren lyft fram flera yrkesgruppers problem med arbetsbelastning och arbetssituationen överlag. Bland annat vårdpersonal, lärare och småbarnspedagoger har varslat om strejk och även verkställt sina avsikter.
De olika problemen inom vården och skolan löser man inte enbart genom löneförhöjningar. Strejkvarslen och motiven bakom de offentligt anställdas aktivitet berättar om att det finns behov att granska både innehållet i arbetsuppgifterna och de lagar och regelverk som definierar och anger ramarna för verksamheten.
Mycket kommer att hända inom den offentliga sektorn de närmaste åren. Vårdpersonalen får en ny arbetsgivare i välfärdsområdena och personalen inom utbildning och småbarnsfostran blir den klart största yrkesgruppen i de nygamla kommunerna.
Ur de anställdas synvinkel betyder det att det just nu finns många framtida osäkerhetsmoment. Större organisationer erbjuder fler möjligheter, men samtidigt också mera byråkrati, stela mekanismer och färre möjligheter till individuella lösningar.
Problemen som finns i bakgrunden och som syns i det dagliga arbetet handlar ändå inte om framtiden, de är ett resultat av flera års samhällsutveckling. Man kan fråga sig vilka faktorer som främst ligger bakom det missnöjde som nu uttrycks i både ord och handling.
De senaste åren och årtiondena har staten regelbundet via lagstiftning skapat nya subjektiva rättigheter för medborgarna. Nya subjektiva rättigheter är definitivt en bra sak, men allt för många gånger möts inte de välmenande politiska besluten och verkligheten för dem som dagligen ska utföra sina arbetsuppgifter.
Godhjärtade politiska reformer och enskilda nya bestämmelser om vårdgaranti, bättre elevvård eller personaldimensionering som alla ska förbättra servicen, innebär också en ökad arbetsbelastning för dem som ska utföra arbetet.
När nya lagar om bättre service formuleras och verkställs av statsmakten, måste det också reserveras pengar för att genomföra reformerna och skapas förutsättningar för att säkerställa en tillräcklig personaldimensionering. När nya uppgifter påförs en sedan tidigare överbelastad yrkeskår, blir slutresultatet det vi i dag kan se och uppleva.
De viktigaste målgrupperna och de stora förlorarna i dessa tvister är de som behöver vård och de som har rätt till utbildning.
Svaret på frågan om vem som vinner på vårdstrejken eller de andra arbetskonflikterna är att ingen vinner. De problem och spörsmål som tvisterna handlar om måste lösas via en kontinuerlig dialog mellan arbetsgivarna och arbetstagarna. Det måste skapas gemensamma målsättningar, som stegvis kan genomföras och utvärderas.
Vidare måste statsmakten ta sig i kragen och i framtiden genomföra verklighetskontroller innan nya skyldigheter åläggs välfärdsområden eller kommuner.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.