Vem var Johan Josef Fogelberg? — unika dagboksanteckningar från 1800-talet blev bok
Pargas har t f kyrkoherden Johan Josef Fogelberg att tacka för sitt bibliotek. Foto: Okänd.
Varje år delar Pargas bibliotek ut årets Fogelbergutmärkelse. Priset går till en aktiv låntagare och i år gick utmärkelsen till Rea Åkerfelt. Utmärkelsen består av ett diplom och en tovad hatt, som följande år går vidare till följande Fogelberg-pristagare.
Men vem var egentligen Fogelberg?
Sonsonssonen Paul Fogelberg skrev en bok om sin farfarsfar. Foto: Monica Forssell
På pärmen till Paul Fogelbergs färska bok ”Johan Josef Fogelberg – från hantverkarson i Åbo till kyrkoherde i Helsinge”, poserar han i ett präktigt skägg och smårunda glasögon.
Johan Josef Fogelberg föddes 1821 och bodde under sin tidiga barndom på Slottsgatan i Åbo.
Som liten pojke upplevde han Åbo brand, då hans föräldrahem gick upp i lågor. Som ung tänkte han gå till sjöss, men var livrädd för höga höjder. Han studerade teologi, men drevs inte åtminstone till en början av någon stor passion för kristendomen. Han älskade att simma, segla och röka pipa – det sistnämnda till och med när han simmade.
Och han var en mycket flitig dagboksantecknare.
Paul Fogelberg, 84 år. Foto: Maj-Britt Fogelberg
Paul Fogelberg beskriver upplägget för sin bok så här: Livet i storfurstendömet Finland på 1800-talet i ljuset av en prästmans dagboksanteckningar.
I Åboland verkade Johan Josef Fogelberg först som t f kyrkoherde i Pargas (1852 – 1872) och senare som ordinarie kyrkoherde i Nagu (1872 – 1891).
Om tiden i Pargas skriver han i sin dagbok att ”J var fästad med kära minnen från Pargas. Hans föräldrar hade der några bekanta af allmogen, hvilka, så långt tillbaka han kunde komma ihåg, hade hos dem sitt stadsqvarter och då alltid hade med sig ”mungesmat”: hvetebullar, ost färskt smör m.m., som smakade ganska gott. Dessutom voro de så glada och vänliga.”
Johan Josef Fogelberg blev 82 år och hustrun Mimmi 86 år. Foto: Ståhlberg
Dagböckerna verkar i första hand ha fungerat som ett sätt att dokumentera samtiden och inte som en kanal för bearbetning av känslor och tankar. Intressant är också att Johan Josef Fogelberg först på äldre dagar började skriva i jagform och tills dess kallade sig för J, Janne, pastorn eller prosten.
Paul Fogelbergs bok på 159 sidor genomsyras av härliga, autentiska dagboksanteckningar. De bjuder på intressant läsning om tiden före järnvägarna, om äventyrliga seglatser och färder med häst och släde, födelsedagskalas och bröllop.
Vare sig grammatik eller stavning har korrigerats i de generöst tilltagna dagboksanteckningarna och det här bidrar till att ge färg och autenticitet åt de resonemang, berättelser och ögonblick som målas fram.
Intressant är också att läsa om alla de krämpor som en åbolänning på 1800-talet fick dras med. ” I öfra käken är åter en tand borta på venstra sidan, och den mest bakom på samma sida är så pass förstörd att den obetydligt höjer sig öfver tandköttet. ”
Fogelberg verkar ha varit en frisinnad man som inte spottade i glaset och som gillade att dansa. Han engagerade sig också i ickereligiösa frågor och var bland annat en flitig skribent i Åbo Underrättelser.
Till exempel trafikfrågor, märkning av farleder och behovet av ett bibliotek hörde till sådant som Fogelberg gärna lyfte fram. Han tog också initiativ till en kommunalstyrelse som han ansåg att omedelbart skulle ta itu med att grunda en folkskola.
Och sist men inte minst, var det han som tog initiativ till ett lånebibliotek i Pargas. ”År 1861 försökte Fogelberg förmå sockenborna att anställa barnalärare och att inrätta söndagsskolor, men stämman avböjde bestämt. Men då Fogelberg föreslog att ett lånebibliotek skulle grundas, lyckades han äntligen vinna allmogemännens medgivande för ett av sina många förslag.”
Enligt dagboken bestod biblioteket först av 160 band och bibliotekarien skulle utses bland församlingens prästerskap. Genom att samla in kollekt skulle man köpa fler böcker.
Författaren, 84-åriga Paul Fogelberg, är sonsonsson till Johan Josef Fogelberg. Då Paul Fogelberg ännu var i arbetslivet var han professor i geografi vid Helsingfors universitet samt på 1990-talet i sex år prorektor vid universitetet.
Intresset för farfarsfaderns dagböcker vaknade efter att Paul Fogelberg själv skrivit sina memoarer ”Joka paikan höylä”.
– Det är väl så att man, när man blir äldre, börjar intressera sig för sina förfäder, säger Paul Fogelberg som i samband med bokprojektet besökte Pargas och Nagu för att bekanta sig med släktens forna hemtrakter. Också biblioteket i Pargas fick förstås besök av Fogelberg, som är bosatt i Vanda.
På frågan hur det kändes att läsa farfarsfaderns dagboksanteckningar från nästan 200 år tillbaka i tiden berättar Paul Fogelberg att det är en speciell känsla att kunna betrakta till exempel de ord som står inristade ovanför Helsinge kyrkas ingång ”En dag i dina gårdar är bättre än eljest tusende” och kunna läsa om farfarsfaderns initiativ till just de orden, i dagböckerna.
De unika dagböckerna, fyra till antalet med en femte uppsamlande volym, kommer att deponeras till Svenska litteratursällskapet.
Boken kan beställas via online-bokhandeln Opus Liberum.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.