Vem räddar skärgården från staten och myndigheterna?
Taxikunder i Åboland lider då nya regler träder i kraft, kunde man läsa i ÅU. Konkurrens- och konsumentverkets tolkning av taxilagen försämrar skärgårdsbornas service och minskar taxiföretagarnas inkomster.
Nästan varje statlig reform som genomförs eller beslut som fattas hos myndigheterna verkar medföra förödande konsekvenser för skärgården och landsbygden. Har staten och politiken medvetet eller omedvetet gått in för att sakta men säkert avveckla glesbygden?
Inget land, region eller område kan undvika att samhället utvecklas. De stora samhällstrenderna har en längre tid gjort att befolkningen koncentreras till större tätorter. I ett europeiskt perspektiv har Finland varit och är ännu ett mycket glesbefolkat land, med många mindre samhällen samt boende nästan i skogen.
Man kunde tro och utgå från att förbättrade bredbandsförbindelser gör det enklare än tidigare att bo var som helst, men ett direkt kausalsammanhang mellan bredband och inflyttning till skärgården finns inte. Bredband möjliggör definitivt mera närvaro på fritidshuset, men det är inte samma sak som att bli fast boende i skärgården.
Skärgårdens problem är inte de fritidsboende, de håller i gång skärgården och servicen i skärgården. Problemet är att allt för få ser det som attraktivt och som ett realistiskt alternativ att bosätta sig i skärgården. Trots tillfälligt ökad inflyttning och smärre avvikelser från huvudtrenden, att flytta till större orter, ser det på sikt illa ut för skärgården och landsbygden.
En given orsak är möjligheterna att hitta ett jobb i skärgården. De senaste årtiondena har staten aktivt dragit bort sin verksamhet och med det arbetsplatserna från glesbygden. Nu är det enstaka företag i skärgården som erbjuder arbetsplatserna eller så handlar det om att starta ett eget företag.
Den största reformen någonsin inom den offentliga sektorn, skapandet av välfärdsområden, kan bli ödesdiger för skärgården och landsbygden. När vårdreformen träder i kraft i början av år 2023 kommer ingenting dramatiskt att ske.
Några tjänstemän kommer med stor sannolikhet att genast flyttas till välfärdsområdets huvudort Åbo. I övrigt ser allt ut att fortsätta som förr.
Men, när tre år har gått och det nya välfärdsområdet inte mera måste hyra samtliga fastigheter, kommer förändringar i verksamheten att genomföras. Det här är oundvikligt, mera pengar för vård kommer inte att finnas i framtiden. Lösningen blir större enheter.
Man kan befogat tycka att det här inte är rätt väg att gå, men det finns ingenting som tyder på att slutresultatet skulle bli något annat.
Beslutsfattandet i välfärdsområdena kommer att styras av förtroendevalda som bor i de största städerna. Landsbygden och skärgården kommer inte att vara prioriterade i verksamheten eller tyngdpunktsområden i beslutsfattandet.
Utöver tolkningen av taxilagen och de kommande välfärdsområdena, finns det exempel på åtgärder och reformer som försämrar livsbetingelserna i skärgården. Trafikpolitiska lösningar och bränsleskatter hotar landsbygden.
Ur statens synvinkel är det bättre ju tätare man bor, desto mindre belastas miljön och infrastrukturkostnaderna kan begränsas.
De primära frågorna är: Är det viktigt att det finns fast boende i skärgården? För vem är det viktigt? Är det helt acceptabelt att skärgården blir ett sommarresidens för dem som har möjlighet att ha flera bostäder?
Svaret på frågorna är inte enkla, korta eller givna. Svaret beror också på vem som svarar på frågorna. Det som är klart är att avfolkningen får konsekvenser som syns i all lokal service som erbjuds, speciellt den offentliga servicen. Avfolkningen av glesbygden är ingen ny trend, den har pågått länge och så långsamt att skärgårdsborna inte alltid märkt vad som pågår.
Det nya normala och den nya primära enheten inom den offentliga sektorn i Finland kommer så småningom att bli en form av landskapsnivå, inte kommunnivå.
Kommunerna har varit skärgårdens stöttepelare. De nya kommunerna som uppstår i början av år 2023 blir ganska kraftlösa.
Kommunerna blir en bildningsaktör med rätt att sköta markplaneringen och att placera trafikmärken invid gatorna. Kommunernas uppgift att skapa lokal livskraft hänger med, men uppgiften i förhållande till företagen kommer att omformas från aktör till inspiratör
Skärgårdslagen dyker upp nu och då. Skärgårdslagen ska uppdateras, men sannolikt handlar det om att de nu gällande rekommendationerna delvis kompletteras med nya rekommendationer. En rekommendation är en vacker tanke, inte en garanti för småskalighetens bevarande.
Småskaligheten och möjligheterna att bo och verka i skärgården måste tryggas. Det kan göras genom att vara realistiskt och inse vad som hänt och håller på att hända.
Att lyfta fram tråkig fakta om befolkningsstrukturen och befolkningsutvecklingen tolkas oftast som att budbäraren vill skada skärgården, men utan realism finns det inte möjlighet att hitta nya lösningar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.