"Vem bryr sig om hungrande människor? Finland har ett växande antal människor som betraktas som överflödiga"
Haiti. Barn bär på matpaket donerade av välgörenhetsorganisationen Feed my starving children. Foto: Carmen Ferguson/Feed my starving children
Det var en oväntad syn som mötte mina ögon en tidig höstmorgon för några år sedan: jag kom cyklande längs Västerlånggatan med en splitterny och dyrbar bärbar dator i ryggsäcken då jag såg en stor grupp människor utanför en välgörenhetsorganisations lokaler som väntade på att utdelningen av mathjälp skulle påbörjas.
Datorn hade jag köpt inför min nära förestående resa i Sydasien i syftet att forska om hungersnödens och hungerns politik.
Åsynen av brödkön var för mig, uppvuxen som jag är i 1980-talets Finland, än en gång en påminnelse om att lottlöshet känner inga gränser.
Först de goda nyheterna. Trots till exempel det uppmärksammade hotet om massvält i konfliktdrabbade Jemen är hungersnöd som fenomen inte längre lika dödligt som det brukade vara.
Av de minst hundra miljoner människor som dog i samband med olika fall av hungersnöd mellan åren 1870 och 2010 avled den stora majoriteten av offren före år 1980.
Allvarliga fall av hungersnöd, som skördar minst hundratusen människoliv, förekommer numera mer sällan och antalet människor som dör har blivit mindre. Parallellt med denna utveckling har vi sett världens befolkning stiga över 7 miljarder.
Det är alltför tidigt att spekulera kring lägets stabilitet men det är ändå frågan om en historisk förändring; en förändring som tills vidare punkterar olika domedagsartade profetior om för många munnar och för lite mat.
821 miljoner människor lider av kronisk hunger och undernäring i världen
Sedan de dåliga nyheterna. Enligt FN fanns det hela 821 miljoner människor i världen år 2018, främst i Afrika och delar av Asien, som led av kronisk hunger och undernäring och trenden är stigande.
Och alla dessa människor är inte främlingar i fjärran länder som drabbats av kriser eller dylikt ty uppskattningsvis var fjärde europé lever i fattigdom och 34 miljoner européer lider av allvarlig materiell nöd.
Om detta känns för abstrakt så kan man i stället tänka på de cirka 900 000 finländare som enligt Statistikcentralen riskerar fattigdom och utslagning eller de uppskattningsvis tjugotusen människor i vårt land som varje vecka besöker mathjälpen.
Ojämlikheten ökar
Världshungern och mathjälpen i Finland har mer gemensamt än vad man vid första påseendet skulle kunna föreställa sig.
Vi bevittnar en allt starkare tudelning mellan dem som har mycket mer än de behöver och dem som inte ens har det som uppfyller minimikraven på ett människovärdigt liv.
Odelat människovärde är numera inte ett faktum ens i den före detta nordiska välfärdsstaten Finland.
”Om detta känns för abstrakt så kan man i stället tänka på de cirka 900 000 finländare som enligt Statistikcentralen riskerar fattigdom och utslagning eller de uppskattningsvis tjugotusen människor i vårt land som varje vecka besöker mathjälpen.”
Både på det globala och på det lokala planet har det blivit allt lättare att hålla människor vid liv med hjälp av mekanismer som nödhjälp och välgörenhet medan de grundläggande politiska rättigheterna, som de senaste hundra åren utgjort basen för människovärdigt liv, har blivit kraftigt försvagade även hemma hos oss Finland.
Med andra ord: ordnade samhällen och biståndsorganisationer av olika slag bistår allt fler människor med hjälp av smulorna och avfallet från det serveringsbord till vilket de senare nämnda inte längre är välkomna, om de överhuvudtaget någonsin har varit det.
Men i stället för att brukligt och fantasilöst kritisera ”ekonomins tyranni/lagar” (här får läsaren själv välja sitt favorituttryck) koncentrerar jag mig på något enklare: mathjälpen i Finland och hur det i praktiken återspeglar samma sorts orättvisa som går att skönja i hur undernärda människor i mycket fattigare länder blir behandlade.
Numera är mathjälpen ständigt nödvändig, inte en tillfällig lösning
Mathjälp i större skala etablerades i Finland i mitten av 1990-talet i samband med laman för att hjälpa de människor som hade fallit genom hålen i samhällets skyddsnät och som led av brist på basförnödenheter inklusive livsmedel.
Före 1990-talet hade mathjälp inte ansetts passa ihop med idealet om den nordiska välfärdsstaten.
Trots att folk gick hungriga i Finland som nyligen hade nått samma nivå som andra nordiska välfärdsstater ifrågasattes till en början till och med hungerns existens och människors nöd.
Från denna utgångspunkt där mathjälpen betraktades som något tillfälligt och nödvändigt ont har den därpå följande utvecklingen cementerat dess ställning som ett till synes enkelt svar på den likaledes till synes ohjälpliga matfattigdomen.
Det skulle nog finnas sätt att enkelt och effektivt åtgärda problemet så att folk inte skulle vara i behov av mathjälp.
Men sådana åtgärder handlar om politiska prioriteringar som i sista hand är sammanflätade med synen på vilka människor staten och det ordnade samhället är till för.
Ett växande antal människor betraktas som överflödiga
På den här punkten har Finland genomgått en radikal förändring under de senaste 25 åren. Under efterkrigstiden och ännu fram till 1990-talet var den rådande tanken att alla finländare på en grundläggande nivå var lika värda trots att Finland då som nu förstås var ett klassamhälle med inbördes skillnader människogrupper emellan.
Alla skulle vara med åtminstone på någon kant. Så är inte längre fallet – vi har ett växande antal människor som betraktas som överflödiga, onödiga och som inte egentligen är som vi. Precis som de hungrande människorna i andra världsdelar.
Staten och de människor som utgör staten anser inte längre att ett människovärdigt liv är något som alla finska medborgare ska vara delaktiga i, för att inte tala om människor av annan härkomst varken här eller annanstans.
Därmed står mathjälpen för något mycket viktigt: den symboliserar ett systemskifte. Alla människor är inte längre jämlika och har lika rättigheter i republiken Finland eftersom mathjälp inte är en rättighet utan ett uttryck för privat välgörenhet.
Eftersom utdelningen av mathjälp är beroende av donationer från butiker med mera är mathjälpen osammanhängande och slumpmässig eftersom den inte tar hänsyn till vad människor faktiskt behöver.
Därför finns det inte alltid tillräckliga mängder av god och hälsosam mat av tillräckligt hög kvalitet som blir distribuerad.
Mathjälp = miljögärning?
Inget symboliserar innehållet av detta skifte bättre än det att mathjälpen har förvandlats till ens slags miljögärning eftersom den omsätter allt större mängder av bortkastade livsmedel.
Därmed tillmäts även de människor som besöker mathjälpen en stor betydelse på grund av att de är oumbärliga i hanteringen av det avfall som vi producerat.
Finns det någon väg ur denna onda cirkel? En förutsättning för alla lösningsmodeller måste vara medvetenheten om problemens sammankopplade natur och hur detta har att göra med delaktighet och makt eller bristen på desamma.
Johan Ehrstedt
Doktorand i allmän historia, Åbo Akademi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.