Tom Simola 16.03.2019 04:00

Vård- och landskapsreformen är ett minne blott. Nya versioner av vårdreformen är i antågande. Det finns orsak för Åboland att aktivt börja tänka på framtiden, speciellt ur social- och hälsovårdssynvinkel.
Reformer kommer och reformer går, men Åboland består. Så här har det i alla fall tidigare fungerat. Nu kan man fråga sig hur konstellationen Åboland mår i dag. Att kalla Åboland för en konstellation kan verka märkligt, men den som kommer på en bättre formulering, får gärna delta i diskussionen om Åbolands framtid. Vem ställer upp som kapellmästare och vågar hålla i taktpinnen för ett framtidsbygge i Åboland?
Åboland är ett mångfasetterat begrepp och kan lätt uppfattas och tolkas olika. Geografiskt torde Åboland utgöras av Pargas och Kimitoön, men det finns också åbolänningar i Åbo, S:t Karins och några andra kommuner. Allra mest torde Åboland avse någon form av tankemässig gemenskap mellan personer och organisationer som talar eller agerar på svenska i vissa delar av Egentliga Finland.
Åboland behöver både kapellmästare och modiga linjedragare som vågar bjuda upp till dans, när framtiden ska byggas. Varför måste man fundera på och planera framtiden? För att situationen på många vis är unik, redan språkförhållandena och geografin avviker markant från övriga delar av landskapet. Västra Nyland och Åboland har många likheter, men det verkar finnas någon form av mentalt lås mellan regionerna och ingen vill söka efter nyckeln för ett utökat samarbete.
Upplever man att det i framtiden är viktigt med en fungerande service, på sitt modersmål, då måste Åboland finnas med i bilden på ett eller annat sätt. Ju mera osäker och otydlig en situation är, desto mera ledarskap behövs. Det här gäller både politiskt ledarskap och operativ styrning. Ovisshet är ohållbart, om olika organisationer ska fungera och producera.
Under 2020-talet kommer många reformer att genomföras. Att ständigt hänvisa till kommande reformer eller att gång på gång göra utredningar, tyder på avsaknad av en framtidsbild, osäkerhet och brist på beslutsförmåga. Hur man är försöker, planerar och utreder, så innehåller framtiden alltid element man inte kan beakta i beslutsfattandet. Även perspektivet ändrar. Ännu för 10 år sedan, för att inte tala om för 20 år sedan, var en kommun eller en del av en kommun en delfaktor i beslutsfattandet, när service skulle arrangeras. Sedan dess har speciellt staten och den nationella politiken övergått till andra och större perspektiv då man planerar för hur service ska arrangeras.
Åbo stad och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt har en stor roll i nuvarande och kommande arrangemang kring social- och hälsovården. Socialdemokraterna har den gångna veckan presenterat ramarna för sin reformmodell av social- och hälsovården. Opinionssiffrorna tyder på att socialdemokraterna är kommande statsministerparti. Det lönar sig ändå inte att allt för mycket spekulera i hur en kommande social- och hälsovårdsreform kommer att se ut.
Det man kan och ska göra är att definiera vad som behövs i Åboland i framtiden, oberoende av vilka reformer som kommer. Det är viktigt att bygga en gemensam basmodell för tvåspråkig service, som kan anpassas till kommande strukturer, oberoende av hur strukturerna ser ut.
Ett bevis på att det hela tiden sker förändringar, oberoende av pågående reformer, är Åbolands sjukhus. Åbolands sjukhus upphör sannolikt som en administrativ enhet i slutet av detta år. Förändringen har inte väckt politiska passioner i Åboland, trots att omställningen är fundamental, Åbolands sjukhus upphör som affärsverk. Efter förändringen är Åbolands sjukhus närmast en byggnad bland andra byggnader i sjukvårdsdistriktet. När inte så här stora förändringar föranleder politiska reaktioner, då kan man fråga sig om politiken är sönder eller på paus?
Vem eller vilka är då de modiga som borde och har mandat att bjuda upp till politisk polka i Åboland? Svaren varierar sannolikt beroende på vem som svarar. Av tradition har riksdagsmännen undvikit att befatta sig med regionala och lokala frågor, i alla fall frågor som delar åsikterna. Det här förstår man, eftersom fel åsikt kan betyda förlorade röster i kommande val. Om riksdagsmännen i huvudsak agerar nationellt, vem är det då som håller eller ska hålla i taktpinnen i Åboland? Nu är i alla fall frågan ställd.
Eftersom riksdagsvalet i högsta grad berör Åboland och borde bidra till att politiken tar paus från pausen, skulle det vara nyttigt att veta hur olika partier och kandidater ser på Åboland och en framtid med service på sitt eget modersmål.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln