Vem är det som ser det bästa framtida Åbo?
Klockan 17 i går hade 11,9 procent av de röstberättigade röstat i kommunalvalet. Regionalt sett var andelen särskilt stor i Kimitoön (13,7 procent) men också i Pargas och Åbo hade folk besökt valokalerna flitigt (12,9 respektive 12,7 procent).
Det smått skojiga är att ordningsföljden korrelerar med hur det gick i förra valet. Valdeltagandet var då högst i Kimitoön, 68,4 procent, i Pargas steg andelen till 64 procent. I Åbo stannade valdeltagandet på 59,1 procent, bara en procentenhet över riksgenomsnittet.
Fyra av tio Åbobor röstade inte i förra kommunalvalet. I praktiken är det så att de som inte röstar också påverkar: Alla röster som inte ges är ett stöd för dem som har den största makten efter valet. Kanske vi kan hoppas på ett starkare engagemang i Åbo i detta val?
I bästa fall kan den förlängda tiden för förhandsröstning ge ett högt valdeltagande. Eller så leder det till att allt fler bara väljer att rösta i förväg, så att valsöndagen kan fredas för annat.
Det är inte helt osannolikt att det som sker på riksnivå påverkar väljare, engagerar dem, trots att det som får det att storma i regering och riksdag inte alltid är kopplat till den kommunala nivån. Då det blåser allra högst upp brukar det ändå få folk att fundera på vem de egentligen vill eller inte vill rösta på.
Dessutom har det säkert en betydelse att rikspolitikens mest synliga ansikten också är de mest synliga just nu, som galjonsfigurer för sina partier. Statsminister Sanna Marins tankar om en beskattningsreform är i allra högsta grad en lokal fråga då det gäller följderna. Marins ”frukostförmån” väcker också starka reaktioner, också om det säkert är så att flera av dem som nu kastar sig in i debatten redan tidigare har beslutat sig för vilket parti de ska rösta på.
Så är det säkert för många andra också: beslutet har fattats i god tid. Antingen är det klart vilken kandidat som ska få ens röst eller så är kriterierna så noga definierade att alternativen i praktiken är ganska få: ”Jag röstar på parti A, det ska vara en man/kvinna, personen ska vara yngre/äldre än X år”.
Det har också blivit lite av ett folknöje att kolla kandidattest och dela med sig av resultaten på sociala medier. Forskarna Sami Borg och Kari Koljonen vid Tammerfors universitet har faktiskt oroat sig för att innehållet i valkompasser utvecklas i en sådan riktning att det för kandidater lönar sig att vara ganska tvära i sina svar (populistiska). Då ger algoritmerna bättre synlighet. Resonerande mittemellansvar rankas inte högt.
Enligt forskarna Borg och Koljonen använder sig många väljare av valtest antingen bara för nöjes skull eller så för att bekräfta det som de redan anser. Någon egentlig markant effekt har de kanske inte – med undantag för en grupp: för många unga är det särskilt valkompasserna som är en viktig källa för information.
Här finns en klar uppdelning. Av de äldre väljarna anser de flesta att valtest är bara strunt, enligt den undersökning som Borg och Koljonen gjort i samband med riksdagsvalet 2019 och presidentvalet 2018.
Det goda är att de klart flesta så där överlag har en sund kritisk inställning till kandidattest.
Det som de flesta väljare i Åbo säkert tänker på, åtminstone i något skede, är de misslyckade investeringarna. Hur mycket vettigt hade man inte kunnat göra med enbart en del av de värsta budgetöverskridningarna?
Med en budget på miljardnivå så stjälper förstås inte ”några tiotals miljoner hit eller dit” lasset, men visst har Åbobor rätt att vara sura – samt rätt att kräva att någon ibland också skulle bära ett riktigt ansvar.
I andra vågskålen finns det att beslut om vem man röstar på inte borde baseras på enkla ja och nej-svar. Det är de långsiktiga visionerna, värderingarna, som ser till att Åbo är en vettig stad – inte efter fyra år, utan efter tio.
Hur många politiker var till exempel med på ett hörn då Åbo genomgick en anmärkningsvärd metamorfos? Länge stod Åbo bara stilla, rentav backade: mellan 1971 och 1990 minskade invånarantalet klart. Det finns kanske inget egenvärde i att en stad växer, men visst säger det något om svag dragningskraft om tusentals människor flyttade bort och andra städer passerade Åbo.
Hur mycket bra har det alltså inte gjorts här sedan 1990-talet, då det gäller också den fysiska stadsmiljön, så som exempelvis hela åmiljön har öppnat upp sig. De som flyttat hit senare kan knappast föreställa sig hur Åbo såg ut på 1990-talet. Det är en följd av politiska beslut, talrika sådana, under en lång period, baserade på en gemensam vision.
Det är här det sedan blir så förbaskat svårt för en väljare. Vad är det egentligen de nuvarande kandidaterna säger? Handlar det om att fokusera på vilka fel som har gjorts eller om en sann vilja att tillsammans göra saker som leder till ett bättre Åbo?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.