ÅU 04.01.2019 04:00

Soppatorsk. Ett väldigt svenskt ord, men det är precis som det känns då bränslet tar slut, som då Ålands radio tystnade i går morse för flera timmar. Orsak? Tanken var tom, radions reservkraftsgenerator stannade – precis då det stormhärjade örikets invånare vaknade för att kolla vad Aapeli ställt till med.
Mätaren lär ha pekat på tusen liter, men tanken var tom. Pinsamt.
Men det som skedde på Åland var inte bara pinsamt, som Nya Åland konstaterar, utan både allvarligt och oacceptabelt.
Häftiga stormar, också de som inte är lika häftiga som rekordstormen Aapeli, leder oftast till att många lär sig en hel del. Varje storm fortbildar elmontörer i problemlösning och prioritering och lär räddningspersonal nya röjnings- och räddningsrutiner.
På Ålands radio lär de sig kanske kolla tanken regelbundet? En reservdunk är förstås heller aldrig fel.
Men vad ska vanligt folk då lära sig? När el, telefoner och internet slås ut så är det till radion vi alla återvänder.
Hur många har numera en radio som fungerar med batterier – batterier som förhoppningsvis inte är urladdade?
Eller kanske det är vanligt med en mobilapp som gör att man kan lyssna på traditionell radio, med hörlurarna som antenn? För det är ju lite opraktiskt att gå ut till bilen och lyssna efter eventuella nödsändningar.
Oberoende av om det handlar om radiosändningar, övrig kontakt med omvärlden eller om att värma upp hem så finns den säkra eltillgången i centrum: Hurdana elavbrott är acceptabla?
Här handlar det inte om konsumentsynvinkel. Den frågan är besvarad med exakta tabeller för hur stora ersättningar man ska få för den tid elavbrottet räcker. Efter tre dygn i ett mörkt hus ska man få en summa som motsvarar hälften av det man betalat i nätavgift under ett år, bara för att nämna ett exempel.
Frågan om hurdana elavbrott är acceptabla handlar om det stora pusslet. Hur kan elkonsumenter som med sina nätavgifter betalar för all stormsäkrare infrastruktur veta att pengarna verkligen gett resultat?
Ser man resultaten av alla nedgrävda kablar? Hur mycket verklig trygghet har det blivit?
Det här är frågor som exempelvis Försörjningsberedskapscentralen rimligtvis borde ha ett svar på, men det är svårt att finna någon konkreti då det gäller mål och resultat.
Det samma gäller statsrådets beslut från 2013 om målen med försörjningsberedskapen: vag och icke-förpliktande text.
Det svåra är det här: Vad ska vi jämföra med? Med stormen annandag jul 1992? När den drog över Finland – med 42 m/s på toppen av Ruka – var 35 000 hushåll utan el enbart i Kuopio län och Norra Karelens län. I Lieksa var 90 procent av staden utan el. Som längst varade elavbrotten över 30 timmar.
Hela Karleby var mörkt, flera andra kuststäder hade omfattande långa elavbrott. I Brahestad skadades en maskin vid Rautaruukki allvarligt (dyrt) av stoppet.
Vi har också en annan annandagsstorm, Dagmar/Tapani, år 2011. Elbolagens kostnader var 60 miljoner euro, försäkringsbolagens 70 miljoner för stormskador i skogarna.
Ytterligare exempel är Pyry och Janika, som mörklade 800 000 hushåll år 2002. Av dessa hushåll var 1 500 utan el längre än fem dygn.
Aapeli var ändå något annat, trots de nya rekord som stormen slog. Det var hemskt på Åland och längre norrut – och stoppad färjtrafik mellan Korpo och Nagu är också en riskfaktor – men i det stora hela träffade inte stormen Finland med full styrka. När stormen rasade som värst guppade båtarna mellan Helsingfors och Tallinn i mild sjögång.
Hurdana hade skadorna varit om stormen tagit en annan riktning? Kan de på Försörjningsberedskapscentralen svara på detta: Är 85 000 hushåll utan el på onsdag morgon acceptabelt efter Aapeli? Det finns något av en medborgerlig konsumenträtt att få veta om det som sägs ha blivit investerat i elnätet har gett resultat. Det kan inte vara så att det nu röjs och repareras och räknas miljoner, för att sedan i lugn och ro vänta på nästa storm.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln