Krister Lindberg 13.07.2023 16:00

Världen hotas av den artificiella intelligensen, AI. För att rädda mänskligheten och det mänskliga förståndet inkallas Ethan Hunt (Tom Cruise), agenten (den enda) som klarar omöjliga uppdrag, Mission: Impossible.

Det har han gjort sedan 1996, då i regi av Brian de Palma.

”Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One” är skriven och regisserad av Christopher McQuarrie, i intimt samarbete med Cruise som kräver att all action ska göras på riktigt.

Filmen har av många kallats årets bästa actionfilm. Det beror på att de flesta andra actionfilmerna de senaste decennierna har varit dåliga.

”Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One” är begåvat skriven och strukturerad och därmed underhållande. Välstrukturerad? Tja.

Filmen innehåller många opålitliga personer av olika kön och nationaliteter. På några ställen är det utdraget, på andra frågar man sig förutom vem: var, vad och varför.

”Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One” inleds i en ubåt under isen någonstans. Båtens alla datorer och satelliter är hackade; besättningen spelar ovetande ett datorspel.

Där utanför finns inga fiendebåtar eller torpeder på riktigt. På riktigt torpederar de sig själva och dör.

Det omöjliga uppdraget i nutid blir att hitta nyckeln till AI. Ethan Hunt med medarbetare (Ving Rhames och Simon Pegg, som står för humorn) åker runt i Europa.

Efter ett besök i en öken blir det biljakter i Rom och slagsmål i Venedig. På flygplatser och ombord på ett tåg. Ethan Hunt får i något skede sällskap och hjälp av en ”bondbrud”, mästertjuven Grace (en engagerad Hayley Atwell).

Tidvis genuint spännande

Filmen som är nära tre timmar lång är del ett och fortsättning följer nästa sommar. Men den här halva berättelsen känns ändå inte stympad, den har början mitt och slut och är genuint spännande, tidvis.

Den är hederligt ”gammaldags”; de spännande scenerna är genomtänkta och vi upplever att de är på riktigt.

Till och med biljakterna är annorlunda: roliga och spännande – faktiskt. Men tänk att Ethan Hunt kan fallskärmhoppa från Alperna och landa på ett skenande tåg…

Inom parentes: Öknen, tåget, taket på tåget, en bro, med mera, är tydliga referenser till klassiska filmer. Sådant tycker filmälskaren och 61-åriga filmstjärnan Tom Cruise om, och som Ethan Hunt är han fortfarande riktigt bra.

Mission: Impossible började som en tv-serie i USA 1964–1973, som amerikansk motvikt till brittiska James Bond.

Pressbild

Tre musketörhundar

Valpen D’Artagnan rider till Paris i hopp om att bli en musketör och den vägen återupprätta pappas, före detta musketörens heder. I Paris träffar han alla Alexandre Dumas den äldres romanfigurer: Porthos, Aramis, Athos och förälskar sig i drottningens kammarjungfru Juliette samtidigt som han dras in i konflikten mellan kung och kardinal.

En för alla och alla för en betyder mycket fäktning och en fysisk och andlig kamp med kardinalens spion Lady de Winter, som är en katt!

D’Artagnans vapendragare är en falsk råtta, som får ett samvete.

Den maktgalne kardinalen planerar sätta Europa i brand, med början i England. (Den franska romanen är skriven 1844 och den spanska filmen är från 2021).

Animationen är tekniskt sett hyfsad, figurerna och miljöerna är trevliga att titta på men speciellt roligt eller spännande, eller upplysande eller originellt blir det aldrig.

En vuxen gäspar. Hur mycket förstår en sjuåring av franska maktkampen anno 1622?

Räcker det med att hundar pussas, rider och fäktas?

Krister Lindberg

Dela artikeln