VECKANS PREMIÄRER: När det abstrakta blir begripligt också för barn – och den (nästan) sanna historien om Gyllene Tider

För nio år sedan presenterade Pixar Animation Studios ”Inside Out”. Animationen blev extremt populär, alla åldrar. Pixar har alltid gjort fina filmer så som ”Toy story”, ”Coco”, ”Luca”, ”Själen” med flera (plus finurliga kortfilmer).
”Inside Out 2” är inget undantag vad gäller kvalitet och kan ses med behållning även om man inte sett eller kommer ihåg den första.
Inside out 2
- USA 2024
- ★★★★☆
- Regi: Kelsey Mann
- Manus: Kelsey Mann, Dave Holstein
- Röster original: Amy Poehler, Maya Hawke, Kensington Tallman, Liza Lapira med flera
- Svenska röster: Linda Olsson,Carla Abrahamsen, Per Andersson, Ulla Skoog med flera
- 1:37 F7
För nio år sedan var Riley Andersen en elvaårig energisk och livsbejakande flicka. Filmen tog sig in i hennes huvud och visade vad som händer i hjärnkontoret presenterande känslorna som figurer och filurer samt vad de sysslar med.
Nu är Riley 13 år. I hjärnkontoret är det någon som trycker på den röda knappen ”Pubertet”. Och primärkänslorna (Ilska, Vemod, Avsky, Rädsla och framför allt Glädje) är förvirrade. Dessutom kommer nya känslor in på scen: Avund, Pinsamhet, Ängslan.
Hjärnkontoret är inte enbart ett kontor med datorer och invecklade manöverapparater. Kontoret är en hel stad med omgivningar.
Därifrån styrs alla känsloyttringar och beteenden. Parallellt sovras det i minne och det omedvetna. Minnena är som glaskulor; onödiga eller skadliga forslas till avstjälpningsplatsen, de användbara sorteras med målsättningen att forma personligheten.
Men nu vill nykomlingarna ta över och förvisar även Glädje och hennes gamla vänner till underjorden. Glädje et consortes kämpar i varierande äventyr med olika faror för att ta sig tillbaks och få ordning på torpet. Det är ohälsosamt om en känsla, vilken som helst, tar över helt och hållet.
Det är Kelsey Mann och Dave Holstein, medelålders män, som står för manus. För att inte göra bort sig helt anlitade de ett dussin ungdomar i rätt ålder som konsulter och testpublik. För regin står genialiska Kelsey Mann.
Berättelsen framskrider på två nivåer; Riley Andersen på insidan och på utsidan; vi träffar och följer tonåringen i vardagen och på sommarlägret för begåvade ishockeyspelare.
Rileys känslor är realistiskt och trovärdigt avbildade på utsidan, i den reella världen. Hon dväljs när hon tror att hon måste svika sina bästisar, hon har prestationsångest och sviktande självkänsla, hon gör bort sig, hon skäms, hon ljuger och förställer sig när hon vill imponera på de stora flickorna, nya vänner in spe.
Hon lär sig, hon lär oss att det enda som räknas är att vara sig själv. Inte så lätt när känslorna slåss.
Filmen är fenomenal. Via visuell akrobatik och finurlig illustration blir det abstrakta begripligt och realistiskt. Det går att visualisera sorg och glädje och allt däremellan. Dessa fantastiska karaktärer gör vad filmstjärnor ofta förgäves försöker åstadkomma: illustrera känslor.
Filmen är komisk och allvarlig med högt tempo. Vitsigt eller djupt är att också filmens känslor har känslor, ibland motstridiga. Färgsymboliken är konsekvent. Glädjen är blå. Ilskan är knallröd. Och märk väl, vuxna slipper inte känslorna.
Flera teman i ”Inside Out 2” är igenkännliga eller typiska för vuxna. Inte bara pubertala. Men vad kan vi göra? Om vi är deprimerade så är vi deprimerade även om vi är medvetna om att en filur i kontoret proklamerat sig diktator?
Övriga premiärer

Sommartider
- Sverige 2024
- Regi: Per Simonsson
- Manus: Joakim Luciani, Per Simonsson (Per Gessle)
- I rollerna: Valdemar Wahlbeck, Lancelot Hedman Graaf, Phoenix Parnevik, Ville Löfgren
- 1:41 F7
”Sommartider” är den (nästan) sanna historien om pojk- och popbandet Gyllene Tider. I slutet av sjuttiotalet var Per Gessle (senare halva Roxette) en blyg tonåring i en småstad i ABBA:s Sverige.
Via popmusiken och med nya vänner i träningskällaren växer han och musiken med honom. I början av åttiotalet var Gyllene Tider stort. Sommartider: en landsplåga också här.
Pojkarna var snälla och undvek rock’n’roll och droger. Men entusiastiska, flitiga och listiga var de. Och därmed framgångsrika så småningom.
Filmen ”Sommartider” är fiktion, en så kallad biopic, med okända men duktiga skådespelare.
Regissören Per Simonsson är inte helt oerfaren och berättelsen rymmer mycket svängig musik; inte bara Gyllene Tider. Per Gessle har valt musiken och också andra tidstypiska artister och inspirationskällor får röst och musik hörd. En nostalgitripp för envar och honung för fans.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.