Carina Holm 25.01.2019 04:47

En gammal sanning för Åboregionen är att när det går dåligt för varven finns det orsak att oroa sig.
Och tvärtom: när det går bra för varvsindustrin finns förutsättningarna för att det ska gå bra för hela regionen.
En orsak är alla underleverantörer, som varven behöver för att kunna leverera, och den sysselsättande effekt som de har.
Det finns skäl att återkomma till dem.
ÅU skriver igår (24.1.2019) att det nu byggs kryssningsfartyg som aldrig förr.
Orderböckerna är fyllda för många år framåt inte bara i Åbo, utan också vid de varv i övriga Europa, som klarar av att bygga den här typen av fartyg.
Vid Åbovarvet Meyer Turku byggs sju kryssningsfartyg i följd och orderboken är fylld fem år framåt.
– Situationen är helt unik, säger Tom Degerman, projektchef för alla fartygsbyggen vid varvet Meyer Turku.
Om det är möjligt att använda liknelsen om löpande band när det gäller så komplicerade och enorma projekt som moderna lyxkryssare, kan man säga att Åbovarvet de närmaste åren levererar lyxkryssare som på löpande band.
I tisdags överläts det senaste fartyget i Mein Schiff-serien, Mein Schiff 2, till beställaren, det tyskamerikanska rederiet TUI Cruises, i Kiel (ÅU 23.1.2019).
Det här är det sjätte kryssningsfartyget i samma serie som Åbovarvet levererar till rederiet. Följande ska levereras år 2023.
Men redan i mars sjösätts Costa Cruises Smeralda och bygget av Carnival 1 för rederiet Carnival Cruises pågår. Fartygen ska levereras i år och nästa år, och bägge rederier har beställt ytterligare varsitt fartyg från Åbo.
En kort repetition kan vara på sin plats, om vilken storlek på de Åbobyggda fartygen vi talar om: Mein Schiff 2 har 1 440 hytter, plats för 3 130 passagerare och en besättning på 1 100 personer.
Vid Åbovarvet Meyer Turku utökar man sin kapacitet, bland annat genom att nyinvestera och nyanställa, eftersom kommande fartyg ska bli ännu större.
Enligt vd Jan Meyer ska varvets kapacitet fördubblas de kommande fem åren.
Också varvet Rauma Marine Constructions i Raumo har fullt upp efter att det nyligen blev klart att den nya Kvarkenfärjan med både passagerar- och fraktkapacitet ska byggas här.
Affären är värd 120 miljoner euro och man har också andra fartygsbyggen på gång.
Tallink Silja har beställt ett passagerarfartyg för rutten Helsingfors–Tallinn och Marinen har beställt en korvett.
Om alla intentionsavtal blir verklighet finns det jobb vid Raumovarvet till 2026.
De fyllda orderböckerna gör det svårt för speciellt Åbovarvet att hitta tillräckligt med yrkeskunnig personal.
För tillfället råder det till exempel stor brist på fartygsplanerare och bara vid Åbovarvet behövs ett tjugotal sådana (ÅU 24.1.2019).
Också vid Elomatic behövs det planerare.
Företaget har nyanställt flera i fjol, och behöver ytterligare ett tiotal planerare i år.
En möjlighet är att rekrytera planerare från utlandet.
Bristen på arbetskraft är med andra ord stor, men samtidigt möts inte utbud och efterfrågan nödvändigtvis.
Yle Turku skriver i onsdags (23.1.2019) om arbetslösa metallarbetare som inte får jobb vid varvet i Åbo. En man med många års arbetserfarenhet har inte fått något napp, trots att han har skickat hundra ansökningar till företag i regionen.
Enligt Tapani Mylly, kommunikationschef vid Meyer Turku, har varvet mycket svårt att hitta kunnig arbetskraft i Åboregionen just nu.
Han säger att varvets krav är mycket höga och att få personer direkt har den kompetens som krävs.
Därför ordnar varvet också utbildning för att få den personal som behövs till produktionen.
Samtidigt konstaterar han att man inte har haft tillräckligt med sökande ens till de utbildningar som man ordnar.
Facket å sin sida säger att det finns tusen arbetslösa fartygsbyggare i regionen för tillfället och att det är vilda tider inom varvsindustrin just nu (Yle Turku 23.1.2019).
Enligt facket är varven hårt pressade.
Fackets version är att underleverantörerna gärna använder sig av billigare utländsk arbetskraft än av finländsk.
Nätverket av underleverantörer är varvsklustrets styrka i Åboregionen.
I dagens ÅU (25.1.2019) säger Mika Laurilehto, som numera jobbar för varvsbolaget MV Werften i Tyskland, att nätverket av underleverantörer är en förutsättning för att man ska kunna bygga  kryssningsfartyg, något som till exempel än så länge saknas i Kina.
Underleverantörerna är varvsklustrets styrka, men kan också bli en svaghet, om det brister.
Varken nät eller kedja är starkare än sin svagaste länk.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln