Anja Kuusisto 16.10.2018 04:01

Njöt ni av går- eller söndagens sol och värme? Märkte ni att landets nya oktoberrekord slogs i Svenskfinland i söndags? I Kronoby uppmättes 20,9 grader.
En varm oktoberdag gläder, samtidigt som man låter tanken gå en vecka bakåt, till FN:s klimatrapport.
Plötsligt känns det inte så odelat skojigt med oktobervärme. Självfallet får vi njuta av vädret, men vi måste inse vad det handlar om och vilka konsekvenserna är.
Vi har Mellaneuropas väder, i Finland. Även om vi kanske bara lånar det för några dagar, eller en vecka, vet vi att allt inte är som det ska. Även om den rekordvarma sommaren känns avlägsen minns vi den plötsligt, vi hör meteorologer hänvisa till den i samband med att oktobervädret diskuteras i nyheterna. Även om vi tycker att de negativa klimateffekterna känns avlägsna, så gör sig samvetet påmint – med rätta.
Ta söndagskvällens nyhetssändning (MTV): Här talas om rekordstora översvämningar i Norge, lite politiska nyheter mellan, nyheter om att en orkan för första gången varslas till den europeiska kontinenten (Portugal), sen har Sipilä sagt eller inte sagt något, sen vårt oktoberväder.
Klimatrelaterade nyheter är numera halva nyhetssändningen. Historieskrivningen kommer att notera allt det här – och förundra sig över hur blint världen bokstavligt talat fortsatte att ånga på.
Att en av världens klimatskeptiker heter Trump är ett gigantiskt problem, men det hindrar på inget sätt hur den upplysta delen av världen måste fortsätta jobba för en förändring som hejdar klimatförändringen.
Vi behöver inte lyssna på klimatskeptikerna längre, som vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund så träffande sa i en radiodebatt efter förra måndagens klimatnyhet: Vi kan ignorera dem för den internationella expertisen har fört debatten ett steg vidare – till diskussionen om skillnaden i en halv grads global temperaturökning och vad vi kan åstadkomma om vi lyckas stävja ökningen med denna halva grad.
Att en halv grad spelar en roll har man vetat hittills också, men hur stor skillnaden är mellan två graders uppvärmning och 1,5 grader, det hör till kärnan i klimatrapporten. Vid 1,5 grader ska sannolikt en hel del ekosystem överleva, medan majoriteten av jordens växt- och djurliv slås ut vid två grader, skriver omvärlden.se.
Skillnaderna är enorma, och så är också åtgärderna som krävs. Inte minst med tanke på att utsläppen globalt sett inte har minskat ett dyft ännu, trots tidigare uppställda mål.
Slå på nödbromsen, varning för undergångsliknande effekter, och nödrop är ord som har använts för att beskriva klimatrapporten. Starka ord. Stark rapport. Stark sakkunskap. Klimatrapporten har sammanställts av FN:s experter som i två års tid gått igenom vetenskapliga artiklar på temat.
I en TT-text, som många rikssvenska och en del finlandssvenska medier publicerade när rapporten blev offentlig förra måndagen, citeras professorn i klimatologi i Lund, Markku Rummukainen. Han är klimatrådgivare och en av tre svenskar som ingår i FN:s klimatpanel, IPCC.
Rummukainen trummar också på politikerna och säger att ambitionsnivån nu åtminstone borde fördubblas.
Parisavtalet har beskrivits som kartan som skulle visa vägen för att nå klimatmålen. Den kartan kan inte klandras då världens ledande orienterare (beslutsfattare) har sprungit fel och missat kontrollerna.
Innan december och klimattoppmötet i Katowice måste de guidas in på rätt rutt; i det tidtagarur som nu tickar finns nämligen ingen möjlighet till timeout.
Men ingen kommer undan här. Strålkastarljuset må riktas mot politiker och företagsledare, men precis alla måste titta sig i spegeln: Vad har jag förändrat i mitt beteende för att minska mitt ekologiska fotavtryck?
Har jag tänkt till om tre b:n; bilen, bostaden, biffen… Eller vad kan jag förändra i mitt liv? Nu räcker det inte med lite sopsortering; det är bra det också, men det krävs mer. Mycket mer. Och ju rikare land vi lever i, desto större orsak att gå i bräschen.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln