ÅU 18.04.2019 04:00

Att bli gammal är som att komma upp i ett högt utsiktstorn. Man har en helhetsbild, man ser klart och långt, småsaker saknar betydelse. Så beskriver arkiatern Risto Pelkonen åldrandet. Det är nånting värdefullt.
Vi (landet) behöver perspektiv och vishet, konstaterar han i programmet Ykkösaamu en vecka före valet.
I dag skulle jag önska att han fick sitta med vid bordet när i regeringsförhandlingarna tar fart. För att hålla kursen när kompromissandet sätter igång.
Pelkonens definition av lycka på tal om Finland som ett lyckligt land handlar om vikten av att beakta ett ”vi” som omfattar alla. Med alla menar han faktiskt alla, ”både unga och gamla, tiggare och kungar”, dessutom att den som är i behov av hjälp får den hjälp som behövs.
Det är det som kallas civiliserat, säger Pelkonen. Lyckans innersta väsen beskriver han som möjligheten att kunna drömma och längta efter sånt som är gott.
Arkiatern kommenterar också turerna kring den döda vårdreformen och berör problemen inom primärhälsovården. Hälsovårdscentralerna i glesbygden tampas med skriande läkarbrist – trots att vi har fler utbildade läkare nu än någonsin.
Varför skyr läkarna hälsocentralerna?
Arbetet på en vårdcentral är hårt och slitsamt, ensamt, ansvaret är stort. Det är helt enkelt avskräckande. Pelkonen ser i teorin tre sätt att få läkare till glesbygden. Med tvång. Med pengar. Genom att göra arbetet attraktivt.
Det sista alternativet är säkert det effektivaste och omfattar indirekt också det andra.
Jag samarbetade för några år sedan med en ung läkare som hade sin fasta tjänst på en vårdcentral i en medelstor stad. Hen hade sökt jobbet ”mera på skoj”, det fanns många obesatta tjänster.
Hen såg möjligheterna, började tala med andra läkare, med tidigare studiekamrater, lyckades locka dit först en och sen en till. En tid senare var alla tjänster besatta. Läkarna tyckte att de hade ett roligt arbete som de kunde utveckla.
Fler läkare stod i kö för att få jobba där. På en hälsocentral!
En attraktiv bild av yrket och arbetsplatsen – en bild som ska motsvara verkligheten – sprider sig som ringar på vattnet.
Det samma gäller sjukskötaryrket, tänker jag. Höjd profil omfattar allt från bättre arbetsklimat, god ledning, utbildning till bättre lön för sjukskötare och närvårdare.
Skillnaden i lön mellan mans- och kvinnodominerade yrken är fortfarande stor. I dag är kvinnans euro bara 83,9 cent, eller cirka 600 euro mindre i månaden.
Vårdfacken vill ha ett program för lönejämställdhet i regeringsprogrammet. Det handlar om att locka unga människor att utbilda sig till vårdare. Och att få dem som redan är utbildade att stanna kvar i branschen.
I dag har vi tiotusentals utbildade vårdare som jobbar med annat eller i andra länder. De har valt att göra det trots att det finns jobb inom vården. Hur vården byggs i framtiden och hur löneutvecklingen ser ut är en ödesfråga som angår precis alla.
Att lagstifta om en sifferkvot och ett minimum för antalet vårdare per klient är bra. Men det är inte nyckeln. Det säger också Pelkonen. Det är betydligt mera komplicerat än så.
Mot slutet av intervjun med arkiatern berör samtalet ett fall som många minns från ca 10 år tillbaka. En egyptisk farmor som skulle utvisas för att myndigheterna ansåg att hon inte hörde till ”kärnfamiljen”, hennes tre söner bodde i Finland. Pelkonen var en av dem som agerade mot beslutet, som hjälpte kvinnan att få en fristad och läkarhjälp.
Slutligen, några år senare, dog farmodern ungefär samtidigt som hon fick ett tidsbundet uppehållstillstånd.
På frågan varför han gick emot myndigheternas beslut svarar Pelkonen – ”för att det var absolut fel och inhumant. Sånt kan man bara inte godkänna”. Det behövs civilkurage. I en fri värld måste man kunna vara av annan åsikt om man kan motivera sitt beslut. Det kanske inte är lagligt, men det är rätt, säger Pelkonen.
I dagarna har jag läst den nyutkomna boken ”We see you” med vittnesmål och berättelser om de senaste årens asylpolitik. Det är mycket sorglig läsning, men också hoppingivande. Det finns motstånd och det finns den medmänsklighet som Pelkonen efterlyser.
Så nu är det bara att hoppas att nästa regering lyckas ta sig upp i utsiktstornet och ser sig omkring med eftertanke. Och sen, utgående från det, bygger en politik som på allvar garanterar mänskliga rättigheter för alla. Och som på allvar försvarar allas rätt till ett gott liv (välfärdsstaten).
Man kan också läsa valresultatet just så – att det faktiskt bara är en minoritet som håller på värderingar där människors värde bestäms enligt vem de är, hur de ser ut och varifrån de kommer.
Patricia Bruun
Sjukskötare och journalist

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln