Anja Kuusisto 08.04.2021 05:004

En del av Kristinegatan ska få bli gågata för några sommarveckor, beslöt stadsmiljönämnden i Åbo i ett möte i mars.
Inte hela gatan, trots att den endast är cirka 350 meter lång. Utan ett kvarter, avsnittet mellan Slottsgatan och Eriksgatan handlar det om.
Och inte hela sommaren, försöket med det man kallar sommargata gäller endast juli och augusti.
Och inte blir den här sommargatan – såsom få gågator är – helt hundraprocentigt utan biltrafik heller, viss nödvändig trafik tillåts.

Trots alla dessa undantag finns det ändå de som har svårt att svälja att försöket.
Som tycker att en gågata är något negativt som minskar istället för förstärker stadskärnans dragningskraft och konkurrensförmåga.

Denna någon är Åbo stadscentrumsförening, det vill säga sammanslutningen för affärsidkare, företag och företagare i centrum.
I ett utlåtande som föreningen gjorde några dagar efter nämndens beslut påtalar centrumföreningen att konsekvenserna kan vara negativa. Tillgängligheten till centrum kan lida, och det här – pandemitiden – är en dålig tidpunkt för försöket med en gågata.

Båda dessa argument vill vi bemöta.
Att många företag i centrum lider av coronapandemin är ett faktum, vilka fysiska affärer gör inte det. Näthandelns frammarsch har varit oundviklig.

Bilisters tillgänglighet till stadskärnan påverkas däremot inte av att en liten gatstump är gågata. Fotgängarnas tillgänglighet förbättras – och det är hela poängen med försöket.

Men föreningen har tydligen främst tänkt på bilburet folk. Då måste man påminna om hissarna till Louhis och Salutorgets underjordiska parkering (Toriparkki) ligger på ett par hundra meters avstånd.
Dessutom: Trafiken på Kristinegatans översta kvarter stoppas inte. Det går fortfarande att köra in till Stockmanns parkering genom att svänga upp från Eriksgatan, det går fortfarande att leverera varor till Hansakvarteret enligt den rutten.

Likaså tillåts biltrafik på Kristinegatans kvarter mot ån, från Slottsgatan nedåt. Det kunde man istället ifrågasätta, varför det ska vara nödvändigt för andra än de som har sin fasta adress där?

När centrumföreningen argumenterar emot sommargatan hänvisar föreningen till en undersökning som handelshögskolan Turun Kauppakorkeakoulu gjort, som visar att de som tar sig till centrum med bil står för 46 procent av spenderat kapital i centrum.

Hälften kommer med bil, andra hälften med buss, till fots eller kanske (elspark)cykel. Hur kommer det sig att föreningens synvinkel endast försvarar ena halvan av kundkretsen?
Och som sagt, också den halvan som kommit med bil kan uppskatta att bilen finns lämpligt på gångavstånd under jord, medan man ovan jord rörs till fots.

Att man gör det på gatuavsnitt där caféer kan duka ute, där planteringar och bänkar ramar in omgivningen och där bilar är förbjudna – det är något som väldigt många uppskattar.

Det är väl ingen slump att den bilfria rutten längs ån kantas av populära caféer och restauranger, att så många flanerar där, att så många väljer den rutten även om de skyndar till eller från jobb.
Det är trivsammare längs ån, än om du tar en promenad längs Eriksgatan, så där som en jämförelse. En del av Universitetsgatan är gågata, och visst kan gågatan ha svårt att mäta sig med å-stranden i popularitet, men den är också trivsam för att den är bilfri.

En bilfri förbindelse mellan ån och den nuvarande, permanenta gågatan vore idealet. Staden övervägde i något skede hela Kristinegatan som sommargata, men kom fram till ett första försök med ett kvarter.
Det är bättre än ingenting, och det är också ett beslut som har förankrats i öppna diskussioner med företagen som berörs. Dessutom är det här ett försök som staden lovat utvärdera efter sommaren.

I sin beslutsberedning skrev staden också att det under träffen med företagare höjdes röster både för och emot försöket.
Rösterna för sommargatan är rösterna för framtiden. De åsikterna kan man anta tillhör de företag och företagare som har höjt blicken från Åbos lilla stadskärna och sett ut i Europa. Att gå till fots är stadskärnans trumfkort.

Varför i hela friden skulle Åbo centrum konkurrera med Mylly eller Skanssi? Köpcentra utanför stadens hjärta finns i alla städer. De har sin egen dragningskraft, sin egen målgrupp och betjänar kunder i vissa lägen.
Men stadskärnans trumf är uttryckligen att man inte är inne i en shoppingbunker utan går ute i det fria, kan promenera mellan affärer, caféer, restauranger, saluhallen, torget, å-stranden.

När byggdammet lagt sig är det ett sådant centrum vi vill se.
Åbo stadscentrumförening – samma förening som nyligen betalade pr-byråer för att ta fram namnet Åbo Center – borde tänka om. En unik stadskärna är värd något bättre.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln