Varför inleder försvarsminister Jussi Niinistö sin kritik mot HS med en anklagelse om ofosterländskhet?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När Helsingin Sanomat (HS) i lördags skrev om den finländska underrättelsetjänsten så replikerade försvarsminister Jussi Niinistö (Blå) på Twitter (översatt till svenska): ”Tanke: Från ett missbruk av yttrandefriheten är steget till ofosterländskhet inte långt.”
Vi kan notera att försvarsministern var snabb i att klassificera Helsingin Sanomats publicering som ett missbruk av yttrandefriheten – snabbare än centralkriminalpolisen, vars förundersökning inte ens hade inletts.
Intressant är också försvarsministerns förståelse av vad motsatsen till fosterländskhet inbegriper.
Kritiken mot HS tyder på att det finns många som delar den förståelsen, så låt oss syna begreppet.
Mitt första intryck av HS-artikeln var att materialet, och inte nödvändigtvis relevansen, styrde publiceringen.
Jag tänkte alltså att tidningen hade kommit över hemligstämplat material och försökt forma det allmänna intresset enligt materialet, och inte tvärtom.
Det märktes bland annat av att kopplingen mellan de aktuella spaningslagarna och beskrivningarna av Signalprovanstalten förblev vag.
Jag var med andra ord kritisk till hur HS publicerat dessa uppgifter, men bland de substantiv jag använde fanns inte ”ofosterländsk”.
Varför inte? Bland annat därför att ofosterländskhet antyder åtminstone två saker.
Det ena är att någon med vett och vilja agerar på ett sätt som är emot det egna landets intressen.
Det andra är att någon sätter sina egna intressen främst, även om det innebär skada för det egna landet och dess invånare.
Så frågan lyder: Vem är beredd att utgående från en (1) artikel anklaga Nordens största dagstidning för att medvetet vilja försätta Finland och finländare i en svår situation?
Inte jag, och inte enbart på grund av att jag är journalist utan för att en sådan anklagelse kan – om ens någonsin – bli aktuellt först i slutet av en grundlig utredning.
Så varför inleder försvarsminister Niinistö sin kritik med en sådan anklagelse?
Här kan jag enbart spekulera men överlag verkar det vara så, att personer som har en cementerad förståelse av ord som ”fosterland” och ”fosterländskhet” också sätter upp gränser som lätt överskrids.
En fri press kan inte följa sådana gränser. Ibland måste pressen utmana dessa gränser.
En fri press är inte ofelbar, men pressens misstag ska inte definieras utgående från de föreställningar som den går emot.
En fri press, också när den begår misstag, agerar enligt de demokratiska principer som gör den fri. Dess syften är alltså demokratiska, inte ofosterländska.
Hej,
Visst, jag har alltid uppskattat Wallins uppfattningar om än det ena, än det andra. Det tänker jag göra också framledes. Men, då det gäller HS:s avslöjande av diverse sätt att hålla sig bekant med Rysslands ev. truppförflyttningar på t.ex. Karelska näset (Leningrads militärområde) är jag av annan uppfattning. Varför? Det är självklart att det som HS publicerar som något nytt för finländarna inte är något nytt för Ryssland. Ryssland vet och förstår, åtminstone i detta avseende mera än finländarna tro sig veta. Också mot bakgrunden av detta resonemang förefaller det både absurt och onödigt att slösa tid och trycksvärta på huruvida t. ex säkert yrkeskunniga journalisten Halminen skulle ha gjort sig skyldig till något olagligt. Om ärenden av den här typen är intressanta för myndigheterna är intressanta kunde man fråga sig om det inte också är intressant att myndigheten Rosatom jobbar tämligen fritt i Norra Österbotten och att vi har ett väl fungerande helryskt skeppsvarv mitt i Helsingfors (Sandviken). (Det har väl inte undgått ÅU att våra grannar också ganska livligt engagerat sig fastighetsägande i Skinnarviktrakten på Kimitoön?). Mao, det låter dumt att Halminen överhuvudtaget måste åberopa källskydd. Till saken kunde kanske höra att HS publicerat material som som rätteligen inte borde vara i behov av källskydd!
Med tryckfrihetshälsning
Peter Sandholm
Nå denna brunskjorta till ”försvarsminister” har ju inte tidigare heller briljerat på nåt vis. Allt han säger skall man nog kolla noggrant! Hans specialmedarbetare har två gånger avskedats från försvarsmakten…
Det verkar som både ÅUs chefsredaktör i sin ledare och Dan Lolax har missat en viss poäng, nämligen den att det är en kriminell handling att anförskaffa sig top sectret material och därtill ännu publicera innehållet. Allt görs genom att gömma sig bakom ”pressfrihet” o.dyl.
En ganska löjlig assosiation skulle vara att redaktörer får köra mot röda ljus i överhastighet mha ”pressfrihet” 🙂 När får redaktörerna ställa sig ovanför lagen och med vilken kompetens uttrycker sig samma redaktörer att top secret saker skall publiseras åt läsarna?
Det roliga har varit när redaktöreran har pryglat varann häftigt i sina egna median. De har fått smaka på sin egen medicin denna gång!