Varför ger olika myndigheter olika uppmaningar? Snabba ryck och många röster försvårar kommunikationen i coronatider
Förra veckan gick Institutet för hälsa och välfärd (THL) ut med en rekommendation om att stänga barer och nattklubbar i huvudstadsregionen på grund av det eskalerande coronaläget. Snart visade det sig att regeringen inte alls var med på noterna.
På söndagen kritiserade statsminister Sanna Marin (SDP) beslutsfattarna i huvudstadsregionen för lättade restriktioner i programmet Statsministerns frågetimme på Yle Radio Suomi.
Det här är bara ett exempel på hur kommunikationen kan gå snett i en tid som karakteriseras av snabba vändningar. Vi ser nu tecken på att det varit en lång och komplex process, säger Klas Backholm som har forskat i kriskommunikation vid Åbo Akademi.
— Pålitligheten lider om myndigheterna inte lyckas vara tilltäckligt samspelta i sin kommunikation, säger han.
Förvirring på flera nivåer
Han säger att förvirringen finns på flera nivåer. Den första är en så kallad begreppsförvirring. Ett exempel är i fjol då regeringen rekommenderade att äldre personer stannar inomhus – och många trodde det var frågan om ett utegångsförbud. Här hade begreppet behövt en förklaring, anser Backholm.
— Kommunikatören har inte tänkt på att mottagarna är vanliga människor.
Men på vems ansvar är det att reda ut begreppen: myndigheternas eller journalisternas? Den vanliga medborgaren ska åtminstone inte behöva googla och förstå sig på lagtexter, säger Backholm.
Den andra nivån är en så kallad mandatförvirring. Man vet inte vem som bestämmer ochvilken instans som har mandat att fatta beslut.
— När besluten fattas på många olika nivåer regionalt och nationellt är risken stor att den vanliga människan tappar bort sig.
Som i all annan kriskommunikation behövs också under coronakrisen klara, enkla besked. När basfakta om epidemins framfart varvas med stora temahelheter som kommunalval och ungas välbefinnande, och allt dessutom sker i väldigt snabb takt, är förvirringen annars så gott som garanterad.
— I värsta fall leder oklar kommunikation till att folk blir trötta och slutar följa med, säger Backholm.
Myndigheter: kommunicera!
Orsakerna till THL:s och regeringens informationstvist kan vara allt från maktspel till okunskap om hur situationen ser ut utifrån. Backholm ser det ändå som viktigt att man kommunicerar internt inom de statliga organisationerna innan man gör det externt.
— Det finns ett grundläggande krav på att man åtminstone kan förvänta sig att de olika parterna pratar ihop sig.
Det här saknas ofta, säger Backholm, och i stället för att förbättra sig försöker man vifta bort det som hänt och hitta en syndabock. Han säger att öppna kanaler skulle gynna alla.
— Det ger inget positivt intryck om myndigheterna inte är överens, och det är problematiskt när människor borde få tillgång till tydlig information.
Många röster
När det var undantagstillstånd förra våren kanaliserades all information via Statsrådets kommunikationsavdelning. Det var enkelt, säger Päivi Anttikoski som leder avdelningen. I dagsläget finns det på grund av lagstiftningen inget sätt att sända bara ett tydligt budskap.
— Ingen har ensamrätt på att kommunicera. Det är heller inte meningen, i ett demokratiskt samhälle ska många röster höras, säger Anttikoski.
Enligt smittskyddslagen ligger ansvaret på Social- och hälsovårdsministeriet, samtidigt som regeringen har sin egen kommunikationskanal och regionerna fattar självständiga beslut utifrån sitt coronaläge som de själva känner till bäst.
— Jag förstår att kommunikationen kan kännas rörig ibland.
Statsrådets kansliAnttikoski säger att man kunde bli bättre på att kommunicera internt. En samordningsgrupp träffas redan en gång i veckan för att kommunicera myndigheter emellan, men man hinner inte med hur mycket som helst på några timmar. I en situation som förändras snabbt går det ändå inte att planera allting.
— Ibland uppstår förbryllande situationer fastän alla menar väl. Det är lätt att vara efterklok.
Anttikoski anser att de finländska myndigheterna kunde samordna sin kommunikation bättre. I Sverige har man till exempel en gemensam krisportal, medan informationen i Finland är utspridd på respektive aktörers webbplatser.
Ständig balansgång
Myndigheterna har inga befogenheter att ge order, vilket leder till försiktiga rekommendationer. De kan ändå uppfattas fel om de ges på ett för bestämt sätt, vilket skedde förra våren när många äldre trodde att de inte alls fick gå ut.
— Ordvalen är en ständig balansgång. Om rekommendationer uppfattas som order råkar vi illa ut.
En febril utvecklingsprocess pågår inom enheten för att utveckla kommunikationen, inte minst med tanke på framtida kriser. Ett samarbete med regionerna ska skapa enhetlighet. Man satsar på bland annat på grafik och är synlig på Instagram för att bättre nå grupper som inte följer med traditionella medier.
— Vi jobbar också med att förklara invecklade begrepp så att de blir begripliga för den vanliga medborgaren.
Elsa Kemppainen/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.