Förflytta dig till innehållet

Våren ser inte tillbaka!

Kvinna med armarna i kors.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Väntar på det men är ändå oförberedd. Ibland i februari tänker jag: om tre månader är det grönt. Och i flera år har jag planerat: i år ska jag verkligen njuta av våren, inget ska få hindra det!

Så funderade jag 2019. Det vet jag för jag skrev upp det i en dagbok jag sporadiskt för. Jag träffade en vän som jag inte sett på många år – nu skulle vi inte tappa kontakten.

Vi kramade varandra på en busshållplats i början av mars. Resten är historia, det räckte inte länge så var hela landet nedstängt och all uppmärksamhet gick åt till att jämföra hur många som avlidit och hur många som var intagna på intensiven i den egna regionen i jämförelse med … ja, alla andra ställen där folk bodde.

Minnet av hur man kände sig är svårt att komma åt. Hur allting stängde åstadkom ett slags sjunkande. Allt sjönk, utom blodtrycket.

Men så minns man de tappra mänskorna som höll igång allt: teatrarnas personal som minutiöst höll reda på säkerhetsavstånden, butiksanställda som hälsade på varje skräckslagen kund, lärarna som orkade göra roliga saker för sina elever i zoom – varje dag!

Och så vårdpersonalen! Som utnyttjades till bristningsgränsen och senare blev så skamligt sviken av ett Finland som struntade i rimlig lönesättning och som styrde sin vårdpolitik helt på grund. Vi glömmer inget av det!

Först var det pandemin. Sen var det Putin. Denna vår är det Charkiv och Rafah. ”Markoffensiv” är nyhetsordet som ekar i våren. Man kryper ihop av förtvivlan.

Och när jag skriver ”förtvivlan” spelas i radion en smäktande sång (Körberg & Sjöholm!) som hävdar att våren tar fram sorg och förlust och vemod som inget annat. Orden känns malplacerade men rösterna är bra.

Vårarna ser ju inte tillbaka! Det gröna tränger fram igen, ostoppbart. Sätt fart på oss, våren!

Men får man försjunka en stund först? Jag tycker om att ha överblick och att hinna iaktta hur de olika trädslagen tar sig in i den kollektiva grönskan. Björken som står bredvid Migrationsinstitutets (prenumerera på deras nyhetsbrev, så blir ni klokare!) gamla adress på Eriksgatan brukar vara tidig, först i år också.

Men på Floradagen kunde man fortfarande se mer av det muskulösa svarta grenverket på Pehr Kalms ek bakom Sibben än av utsprucket grönt. Utsikten från Domkyrkobron, det var kväll och solen sken på träden längs ån, de har alltid varit mina favoriter, vår och höst lika.

Gårdsbjörken på min adress blir grön ungefär en vecka efter Migrationsbjörken, nu är det första våren efter den stympande höststormen, då poppeln som stod tio meter ifrån välte med ett brak och tog en stor gren med sig.

Det var en vindpust som hette duga, den tog fart ända från Kakolabacken på andra sidan ån, dundrade fram genom Tegelslagaregatan. Poppeln hade inte en chans, sa de som röjde undan trädets kroppsdelar senare. De sa också, utan förfrågan, att årstiderna har blivit blåsigare.

Det kanske man inte ska vara så tvärsäker på, säger de källor jag konsulterar, men stormskador har också globalt sett blivit större på grund av klimatförändringen, fastän stormarna kanske inte blivit fler. Hos oss kan utebliven tjäle få skog att falla i långa banor.

Lägger man örat mot jorden (googlar runt lite) kan man ana hur hett och känsligt stoff skogen är i vårt land, skogslandet. Mångfald, som ju är skogens själva natur och garant för dess fortlevnad, kan redan som ord få vissa att gå i taket.

Men med skogen som förebild lyfter jag mångfalden som ledstjärna för mänskors strävan också. Motsatsen är katastrofal, vi vet det redan. ”Stig in i skogen” heter en publikation man kan läsa gratis på Natur och Miljös hemsida och dess tonfall är väldigt sakligt.

Saklighet har brukat bita på finländare. Våren är annars inte mycket för balans, den river i en. Och den ser inte tillbaka. På poppelns plats har nu planterats en slank och spänstig rönn.

Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter