Vårdsektorn och vårdutbildningen i kris?
Den nya svenska utbildningen av närvårdare i Åbo har startat. Tio personer har inlett sina studier. Efterfrågan och utbud möter inte varandra i vårdbranschen. Vem ska ta hand om en växande andel vårdbehövande människor?
Finländarna blir äldre. Detta faktum har man känt till en längre tid. Trots att man känner till saken verkar det vara svårt att vidta de åtgärder som krävs för att i framtiden kunna erbjuda en adekvat vård för alla som behöver.
I det stora hela erbjuder man i dag alla finländare en god vård. Missförhållanden lyfts regelbundet upp, vilket är viktigt med tanke på att få dem korrigerade. Diskussionen om den privata sektorns roll inom vården, speciellt äldreomsorgen, har varit livlig. Landet har en ny regering, som är i startgroparna med en ny version av reform av vårdsektorn. Den frågan får vänta tills man börjar se de första konturerna av regeringens modell.
Hela vårdsektorn har levt i en form av reformosäkerhet sedan början av 2000-talet. Osäkerhet är inget bra utgångsläge då det gäller att locka unga till vårdbranschen. Krisen inom vårdsektorn handlar i dagens läge främst om två saker: 1) tillgången till personal 2) utbildningens innehåll och uppbyggnad.
Bristen på personal visar sig i synnerhet under sommarens semesterperiod, då det blivit allt svårare att hitta utbildad arbetskraft. En allt större del av sommarvikarierna är till exempel gymnasieelever eller studerande från andra områden än vårdutbildningen. Bristen på personal är lika akut i större städer som i mindre kommuner. När det blir svårt att rekrytera behörig personal i större städer, blir det nästan omöjligt i mindre kommuner.
Samtidigt som bristen på personal inom vården är akut, diskuteras det nästan dagligen åtgärder för att göra vården mera kostnadseffektiv. Att kontinuerligt diskutera nedläggningar av vårdenheter och omstruktureringar inom vården samtidigt som man försöker rekrytera personal är en absurd situation. Vem vill jobba i vårdorganisationer där framtiden är osäker och arbetsgivaren kommer med tvetydiga budskap?
I tvåspråkiga organisationer är situationen ännu mera besvärlig. Kravet på kunskaper i både svenska och finska kan göra rekryteringen av ny vårdpersonal mycket svår.
Bilden av arbetsgivaren har i dag en allt större betydelse i rekryteringen. Det här beror helt enkelt på det att behörig vårdpersonal kan välja var den vill jobba. I branscher med dåligt rykte och låga löner har arbetsgivarbilden och arbetsgemenskapen en stor betydelse. Har man en bra bild av en arbetsgivare söker man mera sannolikt ett jobb som den erbjuder. Har man en bra arbetsgemenskap stannar man sannolikt kvar på jobbet trots tillfälliga motgångar. Motgångar finns och kommer emot i alla jobb och branscher.
Saker är inte alltid som de ser ut eller som de låter. Närvårdaryrket är viktigt och blir bara viktigare då befolkningsstrukturen ändras. Därför finns det orsak att göra någonting åt närvårdaryrkets dåliga rykte och låga löner. Närvårdarjobbet i sig erbjuder möjlighet att hjälpa människor att leva ett så normalt liv som möjligt, trots de begränsningar som ålder eller sjukdom kan medföra.
Att endast tio personer börjar en vårdutbildning i Åbo på svenska, berättar att allt inte står rätt till. Finland måste redan nu vara beredd att rekrytera arbetskraft från andra länder och samtidigt satsa på att göra vårdbranschen och närvårdaryrket mera attraktiva. Här har arbetsgivarna inte bara en stor möjlighet, utan också en skyldighet att skärpa sig.
Den andra delen av krisen inom vården handlar om utbildningens uppbyggnad. Det är helt enkelt fel på den form som utbildningen i dag erbjuds. Ska man utbilda sig till närvårdare i dag, handlar det nästan om att utbilda sig själv, skolan erbjuder en vag och oklar struktur. ÅU kunde i går rapportera om en hackig studiestart för dem som inlett sina närvårdarstudier i Åbo. Vad garanterar att utbildningens nivå blir bättre och att de som inlett sina studier också slutför dem?
Unga personer som inleder studierna på andra stadiet efter grundskolan behöver klara ramar och tydliga scheman. Samma gäller också för dem som bedriver vuxenstudier, dock så att en större flexibilitet kan behövas. Andra stadiets yrkesutbildning verkar överlag ha blivit en form av diskussionsklubbsverksamhet i stället för regelrätt utbildning.
Finländarna och vården behöver motiverade närvårdare. ÅU kommer att följa upp hur närvårdarutbildningen i Åbo lyckas och hur många som slutför sin utbildning.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.