Tom Simola 12.11.2020 03:562

Staten har tidigare i år beviljat stöd till den regionala beredningen av social- och hälsovårdsreformen. Egentliga Finland har beviljats drygt 15 miljoner euro. Vad ska Egentliga Finland använda pengarna till?

Som ett led i beredningen av social- och hälsovårdsreformen ska staten förhandla med samtliga välfärdsområden. Under förhandlingarna övas också hur den statliga styrningen i framtiden ska skötas. Det ordnas separata förhandlingar med varje område under tiden 27.10 – 4.12.2020.

Frågan lyder: Vem förhandlar staten med? Ännu torde dessa välfärdsområden inte finnas?

I den nu gällande modellen förhandlar sjukvårdsdistrikten med kommunerna om hur hälsovården ska skötas. Om social- och hälsovårdsreformen förverkligas, kommer de framtida förhandlingsparterna att vara staten och välfärdsområdena. Förändringen är enorm och resultaten kommer att märkas i regionerna.

Den service och de serviceställen vi har i dag, kommer att se annorlunda ut i framtiden. Är det här bra eller dåligt? Mycket beror på ur vilken synvinkel man ser på saken. Är det viktigt med närservice eller är det viktigt med bästa möjliga vård eller service? Ju större enhet, desto mera service och sakkunskap finns det att tillgå.

I dagens läge talar man ofta endast om hälsovården. I framtiden ingår i samma paket hela social- och hälsovårdssektorn. Socialsektorn inklusive äldreomsorgen är en stor bit som berör många, då även de anhöriga beaktas.

Målsättningarna för den planerade reformen låter bra. Målet med Marins regerings social- och hälsovårdsreform är att stärka servicen på basnivå och överföra tyngdpunkten till det förebyggande arbetet. Den här formuleringen kan alla skriva under, men vad betyder det i praktiken?

Vid framtidens social- och hälsocentral ska klienten få alla social- och hälsovårdstjänster hen behöver på ett och samma ställe. Avsikten är att vid dessa centraler samla närtjänster inom primärvården, munhälsovården, det sociala arbetet och hemvården, tjänster på basnivå inom mental- och missbrukarvården, tjänster för öppen rehabilitering, förebyggandet av folksjukdomar samt rådgivningstjänster och andra förebyggande tjänster.

Också det här låter bra. Allt från samma lucka och en service som täcker alla och allas behov. De nya social- och hälsocentralerna kommer att behöva bli stora enheter för att kunna erbjuda allt det som stipuleras. Hur många fysiska social- och hälsocentraler kommer det att finnas och var kommer de att finnas? Kommer det att finnas filialer, där man kan sköta någon specifik service?

Målet är vidare att alla jämlikt ska få tillgång till kontinuerliga tjänster i rätt tid, att flytta tyngdpunkten till förebyggande arbete, att säkerställa tjänsternas kvalitet och effektivitet, att stärka den multiprofessionella aspekten och samarbetet i tjänsterna och slutligen att dämpa kostnadsökningen.

Det här låter ju som en lottovinst för alla finländare, bättre service samtidigt som kostnadsökningen kan stävjas. Marins regering har redan blivit känd som en konkurrent till julgubben. Man kan dela ut pengar till många olika ädla ändamål. Samma gäller social- och hälsovårdsreformen. Har någon på riktigt räknat ut vad slutnotan kommer att bli?

De kommande välfärdsområdena har fått nästan 200 miljoner euro för att planera den kommande verksamheten. Summan för Egentliga Finland är drygt 15 miljoner euro. Vad händer i Egentliga Finland? Vad händer i Åboland?

Kommunerna och samkommunerna för social- och hälsovård i Egentliga Finland enades redan i fjol om att det är nödvändigt att förnya social- och hälsovårdstjänsterna i landskapet med en snabb tidtabell. Som utvecklingsverktyg används en organisationsplan där man samlat de utvecklingsobjekt som upplevs som de viktigaste i området och som gäller alla organisationer. Hur det här konkretiseras torde vara oklart.

Kommer det att finnas en social- och hälsovårdscentral i Åboland i framtiden eller kommer det att finnas en central endast i Åbo, som också klarar av att ge service på svenska?

Frågorna är många och det verkar som endast framtiden kan ge svar på hur till exempel servicenätet kommer att se ut. Det som man kan hoppas, är att det också finns andra än framtiden som känner till och har en klar syn på vad som är bäst för Egentliga Finland och Åboland.

Ingenting är klart förrän allt är klart, men det börjar bli bråttom, även för Åboland, om tidtabellen för den kommande reformen håller.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln