Vårdreformen i motvind – igen en gång
I går var sista dagen att lämna in ett utlåtande om den nyaste versionen av vårdreform. Många instanser och aktörer har kommit med kritiska utlåtande om regeringens förslag till vårdreform.
Regering efter regering har jobbat med att genomföra en vårdreform i Finland. Alla är överens om att något borde göras, men hur det ska göras, verkar det vara svårt att komma överens om.
Projektet eller projekten att genomföra en vårdreform firar snart sin 20-årsdag. Fokus i alla försök till vårdreform har legat på att skapa en ny struktur. Det är också strukturen som fällt alla tidigare versioner av vårdreformen.
När politiska målsättningar om hur strukturen ska se ut styr lika mycket som de verkliga behoven att arrangera vården på ett optimalt sätt, blir det problem. Centern har haft en dominerande roll i politiken i Finland de senaste åren. Från att ha varit statsministerparti är man i nuvarande regering i en avgörande roll för att regeringen ska hålla ihop.
Centerns krav tidigare och även i regeringsförhandlingarna inför denna regeringsperiod har varit att Finland ska ha starka landskap. Kravet kommer från att Centern i den förvaltningsmodellen har det största politiska inflytandet. Den förra regeringen hittade varandra genom att Centern skulle få sina landskap och Samlingspartiet skulle kunna förverkliga sin målsättning att den privata sektorn får en stor roll inom social- och hälsovården i Finland.
Vad som driver denna regering är inte lika tydligt. Centerns krav på starka landskap kvarstår och Centern sitter med trumf på hand. Gör man inte som Centern säger så finns det risk att regeringen faller. Med tanke på Centerns gallupstöd, är det märkligt att Centern fortfarande dominerar rikspolitiken.
Den nuvarande regeringen vill att den offentliga sektorn även framöver ska ha en stark roll i arrangerandet av social- och hälsovården. Det här skapar oro bland de stora privata aktörerna på marknaden.
De utlåtanden som givits om vårdreformen, visar att även denna version av vårdreform är i stark motvind. I sina utlåtanden är både de stora städerna och den privata sektorn starkt kritiska till innehållet i förslaget till vårdreform, som innehåller 1 200 sidor.
Vårdbehovet och befolkningsstrukturen ska styra vart pengarna går. Det här betyder i praktiken en inkomstöverföring från större städer till mindre orter eller regioner, trots att det formellt skulle vara de nya vårdlandskapen som disponerar de pengar staten ger dem.
För kommunerna kommer den nya vardagen efter en eventuell vårdreform att vara annorlunda. Från att ha varit en supermarket inom den offentliga sektorn blir man en kiosk. En halverad omsättning begränsar kraftigt de satsningar kommunerna kan göra.
Det finns en enkel och tydligt modell att genomföra en vårdreform i Finland. Överför allt ansvar för social- och hälsovården till de nuvarande sjukvårdsdistrikten. Då behövs inga avancerade strukturförändringar eller grundlagsgranskningar. Ibland verkar dock de politiska målsättningarna vara så avancerade att de inte går att förverkliga, målsättningarna svävar bland molnen.
I Egentliga Finland verkar man ligga lågt med förberedelserna av den nu aktuella versionen av vårdreformen. Under den föregående regeringsperioden byggde man upp en stor organisation för att förbereda reformen, nu verkar det saknas en moderator.
Att hitta någon som håller i spakarna för vårdreformen i Egentliga Finland är både nödvändigt och akut. Den naturligaste aktören att styra upp reformen regionalt är Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Sjukvårdsdistriktet har också i egenskap av samkommun ett formellt mandat att agera för kommunernas del. Det som gör saken problematisk är att sjukvårdsdistriktet och den största kommunen Åbo, har en tradition av att vara av olika åsikt i de flesta frågor.
För att garantera att vården fungerar på två språk också i framtiden måste också Åboland aktivera sig. Det behövs en klar plan för hur man ska arrangera social- och hälsovården i framtiden. Gör man inte den planen själv, får man finna sig i att någon annan förhoppningsvis kommer ihåg att det finns cirka 27 000 personer med svenska som modersmål i Egentliga Finland.
Utgångspunkten i planen borde vara en stark svenskspråkig vårdcentral i Åbo, med satelliter i Pargas och Kimitoön.
Att Centern trots låga gallupsiffror fortsätter dominera rikspolitiken borde inte förvåna. Om sdp skulle strunta i Centern skulle c knappast snällt sitta kvar i regeringen. Ett centerutträde skulle enligt en allmän bedömning kunna leda till nyval.