Vårdpersonalen på ÅUCS tar en dag i taget
– Nog var jag dum som inte tog vaccinet.
Det upprepade nyligen en patient om och om igen på vägen från intensivvårdsavdelningen till bäddavdelningen på ÅUCS, berättar sjukskötare Sara Laine.
Det är inte ovanligt att många av patienterna som tillfrisknar konstaterar just detta; kanske hade ett vaccin besparat dem den här sjukhusvistelsen.
Laine har jobbat på intensiven sedan pandemin fick sin början.
Våren 2020 visste ingen vad som väntade. Skulle patienterna bli tio, hundra eller tusen?
Sedan dess har hon skolat in andra sjukvårdare i jobbet på avdelningen, sett patienter kämpa dag efter dag.
– För det är ett faktum att de här patienterna är verkligt sjuka.
Specialistläkare Tiina Hirvioja från ÅUCS infektionsavdelning instämmer.
– Vi ser patienterna kämpa för sitt liv och det känns ledsamt att tänka att det här kanske kunde ha undvikits med ett vaccin?
Från syre till respirator
Skicket på coronapatienterna som kommer till ÅUCS varierar.
Vissa är utmattade efter att ha legat i hög feber ett par veckor och inte fått något i sig. Då kanske det hjälper med näring i dropp och några dygn på sjukhuset.
Många behöver extra syre.
De som hamnar på intensiven behöver betydligt mer hjälp. 70 procent kopplas till en respirator, vilket kräver att patienten sövs ner.
I dag används läkemedel mot blodkoagulering, men några större förändringar i själva vården har inte skett sedan de första coronapatienterna togs in.
Däremot har vårdpersonalen under pandemin blivit bekant med symptomen och utveckling av sjukdomsbilden.
– I huvudsak klarar vi bra av att förutse situationer där risken för att patientens mående försvagas, och då är vi i tät kontakt med intensivvårdsavdelningens personal och diskuterar i ett tidigt skede om eventuella patientförflyttningar, säger Hirvioja.
Orkar ännu
Jobbet på intensiven är vardag för Sara Laine.
– Man märker inte av det i realtid, men jag sade nyligen till mina barn att de nog kommer att minnas den här tiden.
Arbetets intensitet går i vågor. Personalen mår trots allt bra och orkar nog ännu, intygar Sara Laine.
Men oron över att läget ska fortsätta gå mot det värre är stor.
– Alltid ibland har man sett en skymt av ljus, men så har det försvunnit igen. Nu har jag slutat att se så mycket framåt utan tar bara en dag i taget.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.