Vården blir en äkta dragkamp mellan partierna – oenigheten om vårdavgifterna visar tydligt för väljarna vem som tycker vad
Den som vill bli påmind om vad politik egentligen går ut på ska ta sin skärm och följa med det direktsända fullmäktigemötet från Egentliga Finlands välfärdsområde på webben på onsdag den 26 oktober klockan 18.
Det kan nämligen vara bra att bli påmind om varför vi har politiska partier och vad de olika partierna, som trots allt bygger på ideologi, egentligen står för.
I Åbo har mycket av den traditionella politiska dragkampen slipats ned, då alla partier redan i början av den pågående fullmäktigeperioden har enats om borgmästarprogrammet.
En eventuell ideologisk diskussion har förts då.
Sedan har partierna kompromissat.
Resultatet är ett borgmästarprogram formulerat så att alla partier har kunnat ställa sig bakom det. De har också förbundit sig till att följa det under alla de fyra år som fullmäktigeperioden pågår.
Då blir det inte så många politiska olikheter kvar som sticker ut.
Men det nya välfärdsområdet är en så ny organisation att här inte finns några sådana finesser som ett borgmästarprogram eller liknande.
Välfärdsområdet är en ny politisk arena.
Många av politikerna i de beslutsfattande organen inom välfärdsområdet jobbar själva inom vården och har kanske varit mer aktiva inom sina intresseorganisationer än inom kommunalpolitik.
Hur vården ska organiseras och finansieras är också traditionellt ett område där det finns en skillnad mellan dem som förespråkar privat vård, som var och en betalar för, och dem som förespråkar en offentlig vård finansierad med skattemedel.
Nu tänder det till.
En försmak fick vi från välfärdsområdets styrelsemöte i tisdags, då styrelsen behandlade de kommande klientavgifterna efter årsskiftet (ÅU 11.10.2022). Det är fullmäktige som fattar beslutet utgående från styrelsens beslutsförslag.
Egentliga Finlands välfärdsområde består av 27 kommuner. De har alla haft olika praxis för vilka grupper som har kunnat besöka hälsocentralen avgiftsfritt.
I det gemensamma välfärdsområdet måste principerna naturligtvis vara de samma för alla invånare, oberoende av nuvarande kommun.
Det är hela idén med välfärdsområdet. Avgifter, löner och ersättningar inom social- och hälsovården i de här nästan trettio kommunerna ska harmoniseras.
Samtidigt får en klientavgift dock inte vara större än att den täcker kostnaderna för att producera den.
Med rösterna 8–5 gick styrelsen in för att bara tre grupper från och med årsskiftet slipper vårdcentralavgiften.
Det betyder att krigsveteraner, de som får utkomststöd och de som får garantipension kan besöka en läkare på en hälsovårdcentral efter årsskiftet utan att betala för sitt besök.
Krigs- och krigsveteraner behöver inte heller betala för vård vid ÅUCS jour eller poliklinik.
Men ett uteblivet besök kostar också för de här grupperna.
Alla andra ska betala klientavgift för sina besök på en vårdcentral.
I till exempel Åbo betyder det här en försämring för arbetslösa och ungdomar i gymnasier eller i andra skolor på andra stadiet.
Samlingspartiet, SFP, Centern och Sannfinländarna röstade för att så många som möjligt ska betala hälsocentralavgifter, medan SDP, VF och De gröna röstade emot och för att så många som möjligt ska slippa avgifterna.
De som förlorade hoppas nu att de ska vinna i fullmäktige.
Det kan ske om fler ledamöter i de partier som nu röstade för dyrare primärhälsovård går emot sina grupper och i stället röstar för avgiftsfrihet för fler.
Både VF:s styrelsemedlem Nina Söderlund och De grönas Janina Andersson hoppades på den här möjligheten (ÅU i går).
SDP:s grupp i välfärdsområdets styrelse skickade ut ett pressmeddelande efter mötet.
– Vi strävade efter en bredare avgiftsfrihet när det gäller klientavgifterna, betonar gruppen.
För partiet är det viktigt att lyfta fram att man föreslog att också de som får de lägsta arbetslöshetsunderstöden och pensionerna borde ha befriats från hälsocentralavgiften, liksom andra stadiets studerande, eftersom de inte omfattas av studenthälsovården.
– Vårt mål är en kostnadseffektiv modell, där man stöder vård i ett tidigt skede innan problemen har blivit så stora att de kräver dyrare vårdformer.
Enligt SDP skulle en större avgiftsfrihet spara pengar om man ser på ekonomin som helhet. Samtidigt skulle man på det sättet minska skillnaderna i hälsa mellan olika befolkningsgrupper.
Partipolitiken – och framför allt de grundläggande politiska ideologierna – har fått en ny arena i Egentliga Finlands välfärdsområde.
För väljarna är det bra att bli påmind om att partier från början uppstod för att det fanns olika syn på hur saker ska ordnas och finansieras. En politisk oenighet, som den om klientavgifterna, ökar tydligheten.
Vem tänker i samma banor som man själv gör?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.