Vårdarbristen börjar anta formen av ett minfält
Om du dag efter annan känner att du inte får göra ditt jobb ordentligt, eller om lönen inte räcker till för dina nödvändiga utgifter – då börjar du se dig om efter ett annat jobb, eller hur?
Så resonerar tydligen 9 av 10 vårdutbildade i Finland, enligt Tehys färska enkät.
Personalbristen inom vården är en långkörare, och coronapandemin har töjt på tålamodets gummiband så mycket att det brister för många.
Vad gör Finland? Flåsar efter, försöker töja på gummibandet lite till.
Diskuterar vårdarbrist, vårdarlöner och framtida scenarier då en allt äldre befolkning kräver allt fler vårdande händer.
Förfäras över att en äldre tog livet av en annan i ett misstänkt dödsvållande i Åbo. Märk väl: i ett vårdboende där lagens bokstäver om bemanning var uppfyllda.
Fallet må vara ett undantag, men det är också en väckarklocka. Vad gäller vårdbranschen överlag och äldreomsorgen specifikt är det på sina håll som om Finland hoppade omkring i ett gungfly av minor.
Man försöker hinna fram och man försöker hinna med, men befolkningen åldras i en rasande takt, de äldre som vårdas i boenden är allt oftare svårt dementa, de är allt mer sjuka, de är allt mer krävande i termer av vård.
Bristen på vårdpersonal är inte ny, den är kronisk. Säg den kommun som inte annonserar efter vårdpersonal.
Vårdarbemanningen i äldrevården var i åratal föremål för en politisk debatt. Skulle den bli ett lagstadgat krav eller är en rekommendation nog?
Lagen kom, den trädde i kraft 1.1. 2020, och införs stegvis. Det beslutet fattades med insikt: var ta alla de vårdare som behövs?
I år står vi på lagens andra trappsteg. År 2021 ska alla enheter som ger äldreomsorg dygnet runt a en bemanning som motsvarar 0,55 vårdare per klient. Om två år är det 0.7. Då har lagens mål uppnåtts.
Eller har den det? Kanske vi i stället har nått en situation när vart och vartannat äldreboende är olagligt?
Institutet för Hälsa och Välfärd (THL) har koll på detaljerna. THL har följt upp bemanningen under två mätperioder, i november i fjol och nästa treveckorsperiod i maj i år.
I tio procent av äldreboendena i Finland klarade man inte av lagens krav. Det vill säga man klarade inte av de nuvarande kraven. Hur ser det då ut i april 2023, då lagen till fullo ska fungera och kravet är 0,7?
THL bjuder på siffror, det går att kolla äldreomsorgen i varje kommun.
I Åbo finns ungefär 50 boenden med äldreomsorg dygnet runt. Stadens egna, Attendos, Esperis och så vidare. Antalet är stort då mätningarna har gjorts separat för olika avdelningar eller våningar i sådana hem som till exempel Runosbackens, där avdelningarna är som egna enheter.
En avdelning i Runosbacken får det strålande betyget 0.9, en annan 0,5 – förklaringen är sannolikt vårdbehovet. Tranbackahemmet Kurjenmäki 2, där dödsfallet skedde, överskrider lagens nuvarande krav vid båda mätpunkterna och Stiftelsen Hemmet uppvisar 0,67 i november i fjol och 0,74 i maj i år.
På Kimitoön har bemanningen i vissa enheter följt lagens bokstav bra, i andra med liten marginal. Almahemmet hade en bemanning på 0,53 i november i fjol, 0,60 i januari i år. Klart godkänt alltså.
I Dahliahemmet var bemanningen 0,69 i maj i år, i Silverbacken sämre men godkänt: 0,56 i fjol, i maj i år 0,57.
Pargas har endast två enheter med i mätningen: Björkebo i Pargas och Folkhälsans äldreboende. Deras vårdarbemanning uppfyller kravet med 0,66 för Folkhälsan och 0,64 för Björkebo.
Den här sifferexercisen kan kännas överdriven för den som vet att det också spelar en stor roll vilka uppgifter vårdarna har, finns det tillräckligt med stödpersonal för städning med mera, vad är klienternas vårdbehov, hur ser boendeförhållandena ut.
Ett faktum är ändå att ett par händer mer eller mindre är väsentliga i äldreomsorgen. Bemanningen går att mäta på ett annat sätt än i den specialiserade vården, där man antingen rekryterat de specialister man behöver eller ej – det hjälper inte hur många ögonläkare som finns på sjukhuset om det var anestesiläkare det var brist på.
Det finns skäl till oro. Äldreomsorgen är bara en del i vårdpusslet och det kan komma en dag då Finland inte kan vårda alla.
Politiker värjer sig för en diskussion om vem som har rätt till vård, man anser att den diskussionen ska föras av medicinsk expertis.
Men är det rättvist att icke-vaccinerade coronapatienter upptar intensivvårdplatser när det finns andra som behöver intensivvård av andra orsaker?
THL-överläkaren Hanna Nohynek kastade in en berättigad brandfackla i debatten i en nyhetssändning på tisdagskvällen: Hur länge ska samhället vara pantfånge hos dem som inte (ids) vaccinera sig?
Hårddraget omskrivet: Samhället kunde slopa alla restriktioner och låta de icke-vaccinerade stå sitt kast.
Det är en svår balansgång. Vi nekar inte heller rökare vård för lungcancer.
Vårt samhälle vill ge alla sjuka vård. Då kan inte vårdaryrket enbart ses som ett kall.
Det behövs fler tjänster, och det behövs lönelyft för sjukskötare och närvårdare.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.